Höger eller vänster?
I söndags trummade SVT:s Rapport ut att ”betydligt fler svenskar känner sig höger än vänster på den politiska skalan”. Det visar minsann en färsk undersökning som nyhetskanalen beställt av opinionsinstitutet Sifo.
Svenska Dagbladets PJ Anders Linder hakar på och rubric-erar tisdagens huvudledare ”En kalldusch mitt i sommarvärmen”. Slutsatsen från tidningens självmedvetna politiska chef-redaktör blir att eftersom vänstern ideologiskt är i det närmaste utraderad i folkdjupet så lär banden till Lars Ohly borga för att Mona Sahlin inte lyckas vända valvinden från 2006. Men mycket lite talar för att Rapports Sifosiffror kan tolkas på detta sätt.
De tillfrågade fick berätta var de befinner sig på en skala mellan ett och 10 där ett är mest vänster och 10 mest höger. En tredjedel, 33 procent, valde en femma eller sexa och anses då utgöra den politiska mitten. 24 procent placerade sig till vänster om detta och 35 procent till höger.
Utifrån denna undersökning slår Rapport upp rubriken ”Många väljare lutar åt höger”, illustrerat av en bild på Sahlin och Reinfeldt med en pil mellan dem som lutar åt höger, mot moderatledaren. En mycket förrädisk presentation då de till-frågade i undersökningen inte tagit ställning vare sig för de två partiledarna eller för regeringsalternativen de representerar.
Hur långt åt höger placerar sig exempelvis många av Miljöpartiets väljare och hur stor andel av sosseväljarna placerar sig själva i politikens mittfåra? En grundfråga som varken uttolkarna på Rapport eller PJ Anders Linder besvarar är vilka partier som väljarna anser representerar mitten i svensk politik.
De under efterkrigstiden traditionella mittenpartierna Centerpartiet och Folkpartiet torde näppeligen längre kunna ges denna position då de facto såväl ideologiskt som i praktisk politik står höger om den gamla högern i Moderata Samlingspartiet. Snarare torde Sahlins Socialdemokrater platsa i mitten av den ideologiska höger-vänsterskalan. Lika lite som Rapports journalister eller Linder vet vi huruvida sossarna uppfattas på detta sätt i folkdjupet. Men ett är säkert, begreppet vänster är utraderat ur socialdemokratins retorik.
Vår sunda skepsis mot uttolkningen av undersökningen tydliggörs när Rapport bryter ner Sifos siffror till kategorin ungdomsväljare i åldern 18 till 29 år och slår fast att ”få unga anser sig vara vänster”. Bland de unga placerar sig 19 procent på vänsterkanten, 34 procent i mitten och 29 procent till höger. Alltså säger sig färre unga i denna ”vetenskapliga” opinions-undersökning vara vänster än bland befolkningen som helhet.
Faktiskt förbluffande då Sifo bara drygt två veckor tidigare presenterade ett kraftigt övertag för de röd-gröna i en special-studie av väljarsympatierna i åldersgruppen 18-29 år. När frågan ställdes hur ungdomen tänker rösta i höstens riksdagsval fick de röd-gröna 56 procent mot 32 procent för borgaralliansen. Gapet mellan blocken var nästan 25 procentenheter.
Relativt hela befolkningen attraherar Miljöpartiet betydligt fler unga, hela 16 procent. Socialdemokraterna stöds av 34 procent i åldersgruppen 29 år och yngre, fyra procentenheter mer än i befolkningen som helhet. Medan Vänsterpartiet ligger på samma nivå, 5 procent, hos unga som äldre.
Så reduceras Rapports stort uppslagna nyhet att väljarna lutar åt höger till en i raden av nyhetsankor. Det är en ren skandal att public servicekanalens nyhetsjournalister mot bättre vetande gör sig själva till propagandister för högeralliansens intressen.
Men i ett avseende ger dock de båda undersökningarna ett budskap till alla som vill ha en utveckling åt vänster i svensk politik. Alldeles för få bland dagens unga ser vänsterpolitik som vägen till en bättre framtid. Trots att högerpolitiken drabbar de unga extra hårt på många områden som osäkra anställningar, urholkad a-kassa, bostadsbrist, arbetslöshet.
Förklaringarna till detta lär vara mångfacetterade. En tanke är att vänsterpolitik hos många unga uppfattas som synonymt med Vänsterpartiet, vilket som bekant i stort blivit ett stödparti till en socialdemokrati på väg högerut. En annan att det nyliberala budskapet ”satsa på dig själv” fortfarande så förlamar tänkandet hos stora ungdomsgrupper att de inte förmår se kollektiva och sociala lösningar på samhälleliga problem.
För Kommunistiska Partiet och dess ungdomsförbund RKU bör slutsatsen vara att vi i årets val vinnlägger oss om att presentera vår socialistiska politik konkret och rättframt. Så att alla arbetarväljare, och då särskilt ungdomen, ges möjlighet att ta ställning för en tydlig klasspolitik.
Bara med ett växande kommunistiskt parti kan svensk politik vridas åt vänster.
21 juli, 2010
Proletären nr 29