Nu gäller Svexit!

Till EU-elitens olycka röstade det brittiska folket för ett utträde ur unionen. Finanskapitalets börser faller, Brysselbyråkraterna sliter sitt hår över undersåtarnas olydnad och David Cameron som gjorde det ödesdigra valet att låta folket komma till tals har nu fallit på eget grepp och tvingats kasta in handduken.

För EU-motståndare i alla länder är det bara att glädjas när de europeiska härskande klassernas union skakar i sina grundvalar. Vad som kommer att hända de kommande veckorna är svårt att sia om. Hur EU-eliten ska hantera det nuvarande läget vet de inte ens själva. Vad som däremot är klart är att klyftan mellan eliterna och folket är enorm liksom folkföraktet hos eliterna.

Liberalernas och EU-elitens folkförakt har en lydig agitator i Birgitta Ohlsson (L) som anser att David Cameron ”öppnade Pandoras ask när han gav beskedet att en folkomröstning skulle hållas”. Pandoras ask innehöll enligt den grekiska antikens mytologi all världens elände, olyckor, strid och sjukdomar. Att låta folket komma till tals är enligt Ohlsson att släppa ut detta elände i världen.

EU:s stormaktsbygge är allt för viktigt. Allt för stora politiska och ekonomiska värden (läs profiter) står på spel för att riskera att folket ska lyckas sätta käppar i hjulet. Birgitta Ohlsson är en mästare på att drapera sitt stöd för stormaktspolitik i demokratiska finkläder – det må gälla att bomba sönder Irak eller försvara makten i Washington eller Bryssel – men nu står kejsarinnan naken med sitt folkförakt till allmän beskådan.

I och med Brexit passade SVT på att göra en undersökning om EU-opinionen i Sverige. Det visade sig att drygt hälften av svenskarna skulle rösta för fortsatt EU-medlemskap om det vore folkomröstning idag och drygt 30 procent skulle rösta för Svexit.

Dessa siffror valde den svenska statliga televisionen att vinkla som att det finns ett starkt stöd för EU hos svenska folket. SVT beskriver med andra ord de 52 procent som vill vara kvar i EU som ”ett starkt stöd”, samtidigt som samma tv-kanaler kallar den brittiska omröstningens 52 procent för Brexit för en marginell seger som splittrar Storbritannien. Medias EU-positiva propaganda är sannerligen bedrövlig.

SVT:s opinionsundersökning bör snarare tolkas tvärtom. Att nästan en tredjedel skulle rösta för ett utträde om det vore folkomröstning idag är ett styrkebesked. Med tanke på att hela den ekonomiska, politiska och massmediala eliten står enad bakom EU. Med tanke på den vinklade EU-positiva propaganda som vi dagligen matas med. Med tanke på att inget riksdagsparti aktivt driver frågan om att Sverige ska lämna EU.

Att bara drygt hälften av svenskarna säger att de skulle rösta för ett fortsatt medlemskap efter över 20 års medlemskap och med den massiva propaganda som gäller är inget annat än ett underkännande för EU-eliten.

Dessvärre valde Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet som tidigare har varit en viktig kraft i det svenska EU-motståndet att inte stödja Svexit. Efter segern för Brexit kräver Sjöstedt istället på nytt att det svenska EU-medlemskapet ska omförhandlas. Sjöstedts svek mot Svexit försvagar kampen för ett svenskt utträde och lämnar frågan i händerna på Jimmie Åkesson & Co.

Alla EU-motståndare i och runt Vänsterpartiet måste höja rösten och protestera mot Jonas Sjöstedts agerande som riskerar att bli ett historiskt svek mot det svenska EU-motståndet.

Till skillnad från många andra europeiska länder – inte minst i Storbritannien – har EU-motståndet i Sverige redan från början varit en vänsterfråga, eller rättare sagt haft en tydlig antikapitalistisk profil.

EU-motståndet har ständigt pekat ut unionen som den storföretagens sammanslutning den är. Det borgerligt nationalistiska EU-motståndet har på så sätt marginaliserats. Men när tidigare EU-kritiker och -motståndare överger kampen mot EU – till förmån för omförhandlingar av det svenska EU-medlemskapet, något som skulle bekräfta och cementera medlemskapet snarare än upplösa det – bjuder man samtidigt Sverigedemokraterna på stora potentiella opinionsframgångar. I riksdagspolitiken håller SD därför på att ta över EU-motståndet och fylla det med sitt borgerligt nationalistiska och rasistiska innehåll, något som media gladeligen underblåser.

Det innebär inte att det traditionella svenska EU-motståndet kan backa i frågan av rädsla för att sammanblandas med SD. Vi måste tvärtom bli ännu tydligare i vårt antikapitalistiska och internationalistiska EU-motstånd. Vår kamp för att Sverige ska lämna EU är inte en strid för att gå tillbaka till något förflutet, det är en avgörande strid för framtiden.

Kampen för ett Svexit är givetvis en nationell fråga, en kamp för den nationella självständigheten. Men det är inte hela sanningen och för ett revolutionärt arbetarparti är det bara den ena sidan av saken.
Kampen för Svexit är inte minst en klasskampsfråga. Det finns en revolutionär potential i EU-motståndet. När den härskande klassen i Europa pantsätter sin heder och ära till ett projekt som för var dag blir allt tydligare i sin folkfientlighet, då undergrävs borgarklassens grepp över arbetarklassen och folkflertalet.

När etablissemangets verklighetsbeskrivning går allt mer på tvärs med den verklighet folket står inför utanför de av EU sanktionerade metropolerna, då sker öppningar för en politik som vill något helt annat. Leve Brexit – nu gäller Svexit!