I det långa loppet är vi alla döda. Så talade den brittiska borgerliga ekonomen John Maynard Keynes, angående hur ekonomer försökte hitta kortsiktiga lösningar på långsiktiga problem.
I Sverige har den svenska borgerligheten tagit till sig det här mantrat på ett föredömligt vis.
Genom att skuldsätta framtidens svenska arbetare på över 300 miljarder ska den svenska krigskapitalismen utvidgas. En dödsindustri som är bara en del av militariseringen av det svenska klassamhället. Krigsminister Pål Jonson har talat om den här utvidgningen av vapenindustrin som att det i mellersta Sverige har bildats ett “svenskt säkerhetsbälte”.
Men alla är inte med på banan med den här militariseringen av vårt samhälle. Sedan länge har lokalgruppen Rädda Vättern protesterat mot Försvarsmaktens planer på att utöka användningen av Vättern för militärövningar.
Nyligen bildades protestgruppen Rädda Östra Karlskoga, som protesterar mot att Trafikverket och kommunen vill bygga nya transportsträckor till bland annat Boforsområdet, där vapenföretagen Saab Dynamics, BAE Systems och en rad underleverantörer är verksamma.
Mellan områdena Stackfallet och Stolpetorp ligger en skog där man tänker sig att en ny väg kan byggas. Boende i områdena är oroliga för det farliga gods som kommer transporteras på vägarna, som alltså kommer ligga nära bostadsområden och skolor.
Proteströrelsen har kunnat samla en bredd av organisationer, där nu även Svenska kyrkan anslutit sig till protesten. Södra Bergslagens pastorat kallar det för en “sällsynt dålig idé” att dra den nya transportsträckan med farligt gods och explosiva ämnen förbi alla skolor i närområdet.
Den nya gruppen är inte en medveten rörelse, utan en spontan sådan. De vänder sig inte emot krigsindustrins utvidgning i sig. Lärdomen från en eventuell förlust i den här kampen kommer att vara just det. Att man inte gått tillräckligt långt.
Det är enligt den kapitalistiska och militariseringens logik att den här industrin kommer drabba civila, om det så är vid tillverkningen eller ute på slagfältet. I krig är vi alla förlorare. Men det finns vinnare inom industrin. Framförallt krigsprofitörerna Wallenberg och Lundberg, som äger Saab respektive BAE Systems Hägglunds, men också markägare som Bröderna Wingefors.
Det är de som vinner, vi andra förlorar. Det är en oundviklighet att utvidgningen av krigsproduktionen, om det så är transportsträckor eller avfall, kommer att drabba civilsamhället. Slutprodukten är i sig människofientlig, det är en dödens industri. Och om vi inte höjer nivån på protesterna till en medveten kamp mot kapitalismen är vi trots allt i det långa loppet alla döda.
