Varning för kemiska vapen!
Kriget mot Saddam Husseins Irak och Muammar Gaddafis Libyen motiverades med grova lögner från angriparna. Nu sker samma sak mot Bashar al-Assads Syrien.
Först ut var Barack Obama, och sedan var drevet igång via medierna. Nato-chefen Anders Fogh Rasmussen, Tysklands utrikesminister Guido Westerfelle och Storbritanniens utrikesminister William Hague sände alla en skarp varning till Syriens president Bashar al-Assad: Använder du kemiska vapen i inbördeskriget får du ta konsekvenserna!
Syriska oppositionella var inte sena att gripa tillfället. Genom SVT:s nyheter fick vi ta del av en film som visar syrierna hur de kan tillverka egna gasmasker för att skydda sig mot den väntade kemiska krigföringen.
Så befästes bilden av en regim så desperat och hänsynslös att den planerar att gasa ihjäl sin egen befolkning.
Att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon förklarade att det inte finns några bevis för att Syrien förbereder användandet av kemiska vapen drunknade i övrig medierapportering.
Drevet påminner om uppladdningen inför tidigare krig i Mellanöstern.
Kom ihåg anklagelserna om Saddam Husseins massförstörelsevapen, som påstods hota folk långt utanför Iraks gränser. Det var en bluff. Irak hade inte några massförstörelsevapen, vilket västvärldens ledare var väl medvetna om när de invaderade landet.
Kom ihåg anklagelserna mot Muammar Gaddafi om inhyrda legosoldater, massvåldtäkter och planerade massakrer på det libyska folket. Ännu en bluff uppdiktad för att motivera det kommande anfallet. Massdöden i Libyen var snarare ett resultat av de väststödda rebellernas och Natos krig.
Syrien har bestämt avvisat anklagelserna från väst. Regeringstalesmän har vid flera tillfällen sagt att kemiska vapen, om landet har sådana vapen, aldrig kommer att sättas in mot den egna befolkningen.
Det finns ingen anledning att tro något annat. Inte minst för att kemisk krigföring vore det mest dåraktiga den syriska regeringen skulle kunna ta till i detta läge. Bättre ursäkt för att anfalla Syrien militärt skulle Nato och Gulfstaterna inte kunna få.
I detta sammanhang måste vi dock utfärda en varning.
Allt sedan konflikten i Syrien bröt ut i mars 2011 har utlandsstödda oppositionella grupper utfört våldsdåd som skyllts på den syriska regeringen. Vad som började med krypskyttar mot demonstranter och enskilda avrättningar fortsatte med massakrer och terrorbombningar i städerna.
Trots detta har ett militärt angrepp utifrån inte förverkligats.
Men vad händer om den väpnade oppositionen lyckas utföra en kemisk attack, som Syriens regering får skulden för? Skulle vi då få se den utländska invasion som det syriska Muslimska brödraskapet och andra oppositionella krafter desperat ropat efter i ett och ett halvt års tid? Är det rent av så att Obama och EU-ledarna just nu bereder marken för en sådan utveckling då de äntligen funnit den nödvändiga ursäkten för att motivera en ”humanitär intervention”?
Oron är befogad, och det oavsett hur väl skyddade de eventuella syriska kemiska vapnen är. Sådana går att tillverka eller komma över i andra länder. Som Libyen.
De nya libyska makthavarna, inklusive al-Qaidainspirerade islamister som Abdulhakim Belhadj, tillhör dem som skeppat mest vapen till de syriska rebellerna. Kan vi vara säkra på att Libyens kemiska vapen, som dessutom sägs ha varit obevakade i månader på grund av Natos bombkrig, stannat i landet?
”Ju större lögn, desto fler kommer att tro den”, skriver den brittiske Mellanöstern-reportern Robert Fisk angående Assads påstådda kemiska krigföring.
Och det gäller att ljuga ofta.
Det gjorde George W Bush och hans närmaste medarbetare när USA förberedde anfallet på Irak.
I en granskning gjord av USA-baserade mediekritiska organisationen The Center for Public Integrity konstateras att de högsta makthavarna i USA framförde 935 lögner i uttalanden, på presskonferenser, i intervjuer och liknande sammanhang från 11 september 2001 fram till krigsstarten 20 mars 2003.
”Den sammanlagda effekten av lögnerna – som förstärktes av tusentals nyhetsartiklar och inslag – var massiv. Medierna skapade en ogenomtränglig vägg för alla kritiska synpunkter under de avgörande månaderna under upptakten inför kriget”, skriver The Center for Public Integrity i sin summering.
Om organisationen dessutom hade granskat hur lögnerna backades upp i omvärlden – här gjorde Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson en insats för Bush – skulle resultatet ha blivit än mer skrämmande.
När västvärlden förbereder krig är det klokast att inte lita ett ord på vad makthavarna säger.