Röster från protesterna

Paula, butikssäljare

Paula bär en banderoll tillsammans med en grupp handelsanställda organiserade i USB. ”Hemmet en dröm – arbetet en mardröm”, står det på den.

När jag frågar varför hon strejkar är det ”mardrömmen”, de usla arbetsvillkoren för butikssäljare, som hon nämner först.

– Vi arbetar varje söndag och alla tider på dygnet för en låg lön. Men jag demonstrerar också för att min son ska få en bättre framtid. Det är många som går utan arbete.

Roberto Villani

Kampen mot privatiseringar är en central fråga i strejken. På plats i demonstrationen finns inte bara fackliga privatiseringsmotståndare.

– Jag är med i en organisation som kämpar mot en privatisering av vattnet, berättar Roberto Villani. I juni förra året hölls en folkomröstning där italienarna sa nej till att privatisera vattnet och social service. Men regeringen Monti respekterar inte folkets nej.

• Hur ser du på EU, som driver på privatiseringar i alla medlemsländer?
– EU är en union för bankerna, inte för folket, och det är ett stort problem.

Masetti Visani

– Statsskulden ska inte betalas av folket utan av bankerna och de ekonomiska organisationer som är skyldiga till att skulden uppstått.

Det säger Masetti Visani från organisationen No Debito, Vi betalar inte, som gett strejken och manifestationen i Rom sitt stöd.

– Problemet är egentligen inte skulden utan kapitalismens överproduktionskris och att man försöker skapa pengar med pengar. 90 procent av alla ekonomiska transaktioner i världen är spekulation, bara tio procent utgörs av den verkliga ekonomin som utgår från arbetet. Detta vill vi vända på.

Silvia Barten, lärare

– Montis politik slår mot vanligt folk och arbetarna. Alla tvingas betala nya skatter och arbetarnas rättigheter försämras, säger Silvia Barten, lärare i Rom.

Hon menar att den politik som nu drabbar majoriteten av italienarna varken har med krisen eller landets stora statsskuld att göra.

– När nya stridsplan och vapen ska köpas eller militärinsatsen i Afghanistan ska finansieras, då finns det pengar. Men till skolan finns inga pengar. Monti är lika illa som Berlusconi. Det är en regering för de rika.

– Strejken och demonstrationen idag är viktig, fortsätter hon. De stora facken är inte här. Vi måste skapa enighet underifrån, för vi är alla i samman situation. Alla drabbas av den förda politiken.

Claudia, gymnasieelev

– Jag demonstrerar med facken för att jag är mot regeringens ekonomiska politik och mot EU. De agerar bara utifrån sina intressen och skapar ett klassamhälle. De vill privatisera skolorna. Snart kan det kosta pengar att studera. Och efter skolan är det svårt att få jobb.

Claudia är på plats tillsammans med kamrater från en gymnasieskola i huvudstaden. De är organiserade i en skolgrupp, men är försiktiga och vågar inte framträda på bild.
– Det kan bli problem om någon känner igen oss och ser att vi demonstrerat.