Hoppa till huvudinnehåll

Fransk fackförening får hjälp av svensk lokförare

Inför manifestationen och strejkerna mot Macronregeringens avregleringar hade CGT:s förbund för järnvägsarbetare bjudit in den svenske lokföraren, Sekomedlemmen och kommunisten Povel Johansson att tala om avregleringarna i Sverige.

Povel Johansson (t h) får hjälp med översättning av Axel Persson när han talar på CGT:s järnvägsklubbs filmkväll i Trappes.
August Eliasson

När Frankrikes president Emmanuel Macron ska driva genom EU:s fjärde järnvägspaket och avreglera järnvägen tar franska fackliga aktivister hjälp av en svensk lokförare.

Proletären är på plats i Paris när Povel Johansson, lokförare och medlem i Seko, träffar järnvägsarbetare i Paris för att berätta om avregleringen av järnvägen i Sverige. Frågorna är många och nyfikenheten stor. Sverige förekommer flitigt i den franska mediedebatten om avregleringarna.

– Politikerna i Frankrike använder Sverige som förebild för avregleringarna, därför ville de att jag skulle berätta om våra erfarenheter, säger Povel Johansson till Proletären efter en intensiv vecka på flera arbetsplatser i och utanför Paris.

– Det jag sa kom nog inte som någon chock för dem. De är medvetna arbetare med koll på läget och många järnvägsarbetare känner rent intuitivt att marknadsmekanismer och uppsplittring inte är något bra. Men det jag bidrog med var att ge en helhetsbild. I Sverige har avregleringen varit en lång process. I Frankrike går den snabbare, men följer samma mönster som i Sverige. Jag kunde bekräfta några av deras farhågor och nyansera påståenden som att avregleringarna lett till mer tågtrafik i Sverige.

August Eliasson
Fabieu Biasi, ordförande i CGT:s järnvägsklubb i Austerlitz, tillsammans med Axel Persson och Povel Johansson.

Povel Johansson fick kontakt med CGT genom den klasskampsorienterade fackliga världsfederationen WFTU. Att en av de franska fackliga aktivisterna, Axel Persson, har svenskt ursprung har såklart också hjälpt till.

Fakta

Fackföreningar i Frankrike

  • CGT är till medlemsantal den näst största fackföreningen i Frankrike med 650.000 medlemmar.
  • CGT är en partipolitiskt självständig landsorganisation men har historiskt sett stått nära kommunistpartiet.
  • De enskilda klubbarna och förbunden i CGT är relativt självständiga, tar själva in medlemsavgifter och beslutar om konflikt.
  • Den största fackföreningen i Frankrike är CFTD med 875.000 medlemmar. CFTD är traditionellt knutet till socialdemokratiska Socialistpartiet.
  • I de fackliga valen på arbetsplatserna, där alla arbetare kan rösta på vilken fackförening de vill ska representera dem, har dock CGT emellanåt varit största fackförening.
  • CGT är internationellt medlemmar i den socialdemokratiska fackföreningsinternationalen ITUC men enskilda förbund och klubbar är medlemmar i mer klasskampsorienterade Fackliga världsfederationen, WFTU.
  • Andra större fackföreningar i Frankrike är den kristna fackföreningen CFTC, tjänstemannafacket CFE-CGC, anarkosyndikalistiska SUD och FO.
  • FO är en splittring ur CGT och 1967 avslöjades att fackföreningen fick stöd av CIA för att motverka kommunisternas inflytande i fackföreningsrörelsen. Idag deltar dock FO i protester tillsammans med CGT.

I CGT:s lokal på stationen i Austerlitz skrattar några högt och andra gapar av förvåning när Povel Johansson berättar att svenska arbetare har fredsplikt och inte får strejka när kollektivavtal slutits. Det är inte bara den svenska nyliberalismen som väcker förvåning, utan också att svenska fack inte mer aktivt protesterat mot avregleringarna.

Vad kan svenska fackföreningar lära av CGT i Frankrike?

– Att vara mer ingripande. Och då menar jag inte bara att strejka mer, utan att gå ut och prata med medlemmarna. CGT är en mer deltagande fackförening, vilket såklart också tar sig uttryck i att de strejkar mer. De har lägre anslutningsgrad men jag tror att till och med icke-medlemmar känner sig mer delaktiga i facket än många fackmedlemmar i Sverige.