Hoppa till huvudinnehåll
Av
marit.kalleson@proletaren.se

Ledarkrönika: I kampen för integration finns fröet till ett bättre samhälle

Den generella välfärden måste nå alla. Dags att satsa på förorterna!

Segregation uppstår inte av sig själv. Den uppstår i relation till något annat. Kan det vara därför segregationen får växa och befästas, för att den är en förutsättning för den andra segregationen? Den segregerade rikedomen i bostadsområden med vakter och stängda grindar, politiker som ger sig själva privilegier och lever på en annan planet, skattesmitare som kan fly samhällsansvaret med lagens tillåtelse.

Segregationen är intimt förknippad med den ekonomiska ojämlikheten.

Det fattas inte kunskap. Nationella operativa avdelningen rapporterar om antalet utsatta och särskilt utsatta områden. Hyresgästföreningen har gett ut rapporter som pekar på skillnader i ekonomi, bostadsstandard, hälsa och annat som tydligt skiljer stadsdelar från varandra.

Men det går inte att prata eller utreda bort segregationen. Resurser måste till. Inget litet projekt att visa upp eller vinna röster på, utan kraftfulla insatser. En omfördelning av samhällets resurser är vad som behövs.

Det handlar om att satsa på förorterna och motsvarande områden i landet.

Den generella välfärden måste byggas upp och nå alla. Den måste vara av god kvalitet och i samhällelig ägo och regi så att resurser inte slösas på vinstdrivande företag.

Arbete och social välfärd är nödvändigt för att bekämpa segregationen. Men det behövs också att kriminalitet bekämpas.

Ingen ska behöva välja skola. Den närmaste skolan och förskolan ska också vara den bästa. 

Fritidsgårdar och fältassistenter måste ges resurser att få arbeta långsiktigt. Det föreningsliv som arbetar för integration är de som ska få pengar och uppmuntran. Bibliotek, simhallar, kultur, vård, omsorg och samhällsservice måste finnas i närområdet. Bara när alla inkluderas kan fattigdomen motverkas.

Segregationen har ekonomisk grund. Alla former av tillfälliga anställningar, bemanningsföretag, nystartsjobb och integrationsjobb splittrar arbetarklassen. De skapar otrygghet och befäster segregationen. Vi behöver inte fler anställningsformer som gör arbetskraften nästan gratis för arbetsgivaren och som effektivt delar upp arbetare efter etnicitet. Det enda särskilda som kan behövas är svenskundervisning på betald arbetstid. För integration behövs fasta jobb och att vi delar på jobben.

Arbete och social välfärd är nödvändigt för att bekämpa segregationen. Men det behövs också att kriminalitet bekämpas. Även här är det förebyggande arbetet en grund. Kvarterspoliser som förr fanns och arbetade förebyggande måste tillbaka. Men det måste också till ett gränsskydd för att motarbeta de kriminella gängen och för att stoppa införsel av illegala vapen och narkotika.

I kampen mot uppenbara orättvisor och för att satsa på förorterna och motsvarande områden i landet, ligger ett frö som väcker tankar på att samhället skulle kunna vara organiserat på ett annat sätt. Det fröet ska vi vårda.