Hoppa till huvudinnehåll
Av
Patiordförande (K)

Ledarkrönika: Har Jonas Sjöstedt blivit narkotikaliberal?

Jonas Sjöstedts utspel om att avkriminalisera narkotikabruk är en anpassning till eländet. Hans motivering är dessutom helt ologisk.


I en intervju med Svenska Dagbladet kritiserar vänsterledaren Jonas Sjöstedt dagens narkotikapolitik. Att den har stora brister har han rätt i. Märkligt nog landar hans resonemang i ett förslag som måste ha hämtats från den drogliberala lobbyn. Han vill ändra lagstiftningen och avkriminalisera narkotikabruk.

Sjöstedt vill motverka det kriminella gängvåldet genom att angripa narkotikafrågan på detta sättet.

”Det är i stort sett medelklassens knarkande som håller igång gängkriminaliteten i Sverige idag”, förklarar Sjöstedt.

Där hängde jag inte alls med. Den enda effekten av en legalisering är ju att den festknarkande medelklassen slipper oroa sig för att gripas av polisen.

Förtvivlade fick vi se hur en socialtjänst fjättrad av budgetdisciplin var helt handlingsförlamad.

Vänsterpartiets, eller om det bara är Sjöstedts, konstaterande att missbruk inte kan straffas bort är naturligtvis sant.

Men den nuvarande lagstiftningen har heller inte det som sitt främsta fokus. Den bygger på en FN-konvention från 1988 som förklarar att även narkotikainnehav för personligt bruk är ett brott. Syftet var inte att straffa missbrukarna utan att höja trösklarna till missbruket, och på så vis slå mot den internationella narkotikahandeln.

Konventionen har blivit lagtext som tillämpas på olika sätt i olika länder. Vanligast är att använda alternativa åtgärder istället för straff. Forskning visar också att missbrukare som grips och får vård för sitt beroende har goda chanser att bli kvitt problemet. Det ger både hälso- och samhällsmässiga vinster och minskad brottslighet.

Det kräver emellertid resurser och ett nära samarbete mellan rättsväsende, sociala- och hälsovårdsmyndigheter för att fungera. Här brister länken i vårt land. Om detta någonsin fungerat är det numera helt slagit i spillror. Det har jag och min familj alltför smärtsamma erfarenheter utav.

Förtvivlade fick vi se hur en socialtjänst fjättrad av budgetdisciplin var helt handlingsförlamad. Sjukvården kunde inte följa upp sina insatser så att de gav resultat. Behandlingshem och annan missbruksvård var privatiserad, svindyr och ibland till och med i händerna på kriminella nätverk.

Detta är nu femton år sedan. Därefter har situationen förvärrats på alla plan. Narkotikan flödar i allt stridare strömmar över gränserna, och rättsväsende, socialtjänst och hälsovård har slaktats av ständiga sparbeting och omorganisationer.

Det är mot detta vi måste reagera för att på allvar ta kamp mot narkotikan. Sjöstedts blinkning mot drogliberalerna är en anpassning till eländet.