Mortalpanik
Tv-spelsvåldets flaggskepp Mortal Kombat kom med en ny del i veckan. Det är den elfte i ordningen. Mycket har hänt sedan 1992 års moralpanik.
Igår släpptes elfte (!) delen i den ökända fightingspelserien Mortal Kombat.
Mortal Kombat lanserades först i arkadhallarna 1992 och nådde dåtidens hemkonsoler ett drygt år senare. Det blev en riktig kioskvältare. Mest på grund av moralpaniken som uppstod kring det.
Med facit i hand ter det sig nästan lite fånigt. Lågupplösta ninjor i trikåer som kastar eldbollar på varandra. Det hade inte väckt mer uppståndelse än andra spel i genren… om det inte vore för en sak: blodet.
Blodet var spelets huvudsakliga säljargument. Det flög i stora mängder vid varje slag och matcherna avslutades med specialmanövrar kallade ”fatalities” (eng: dödsfall, dödsoffer), där vinnaren hade ihjäl förloraren, genom att till exempel slita ryggraden ur den.
Den kristna kulturkrigarlobbyn världen över gick bananas. Och, enligt populärkulturens första lag, ”det som är förbjudet är per definition intressant”, ledde detta enbart till högre försäljningssiffror.
Mortal Kombat blev därför en drivande orsak till bildandet av organisationen Entertainment Software Rating Board (ESRB), som sätter åldersgränser på spel och varnar för våldsamt innehåll. Deras varningsetiketter betraktas än idag av tolvåriga barn som kvalitetsstämplar.
Spelserien levde ett par goda år på att hatas av kristna morsor och konservativa politiker. Men marknaden blev till slut mättad.
Efter ett antal mindre framgångsrika titlar fick serien en liten ”reboot" 2011 och har nu åter vind i seglen.
Den elfte delen är den våldsammaste hittills, men våldet serveras med större glimt i ögat än tidigare.
Utvecklarna har också haft den goda smaken att tona ner en del av gubbsjukan som serien lidit av, vilket visar på att till och med Mortal Kombat kan växa upp.
Och den kristna moralpanikshögern? Ja, de har väl nya väderkvarnar att slåss mot. De konservativa rörelser som vinner mark har blivit mycket bättre på att välja sina strider.