Hoppa till huvudinnehåll

Proletären i Sri Lanka: ”Privatiseringen av hamnarna drabbar alla arbetare"

Flera av Sri Lankas hamnar har privatiserats de senaste åren, men i Colombo har hamnarbetarna lyckats stoppa delar av privatiseringarna. Proletären träffar medlemmar i facket ACGPU för att prata om arbetsplatskamp och hamnarbetares villkor.

Chandnasiri Mahagamage, längst fram i vitt, ordförande i Hela Ceylons hamnarbetares förbund.
August Eliasson

– Alla världens arbetare påverkas av privatiseringarna, säger Chandnasiri Mahagamage, ordförande för hamnfacket ACGPU, Hela Ceylons hamnarbetares förbund. Proletären träffar honom och ett tiotal andra hamnarbetare i deras fackföreningslokal inne på hamnområdet i Colombos hamn för att diskutera privatiseringar och hamnarbetares villkor.

ACGPU:s kontor ligger inklämt intill en bro i de äldre delarna av Colombos hamn. Utanför kontoret susar lastbilar förbi, på väg till någon av de totalt fem terminalerna i hamnen. Chandnasiri Mahagamage berättar om hamnens historia. Först anlagd av portugiserna, utbyggd av britterna – och förstatligad 1956, efter att Sri Lanka vunnit sin självständighet.

– Den här hamnen har varit igång sedan 1505 och är nu världens 25:e största containerhamn, berättar Chandnasiri Mahagamage.

Farleden söder om Indien har alltid varit viktig men har ökat ytterligare i betydelse sedan Kina börjat satsa på den så kallade nya sidenvägen. Kina har därför investerat i, och köpt upp, flera hamnar i landet.

Den nybyggda CICT-terminalen i Colombos hamn är en av dessa som finansierats av Sri Lankas hamnmyndigheter och ett kinesiskt bolag som nu driver hamnen. Av hamnens fem terminaler är tre nybyggda, och två av dessa drivs nu av privata bolag. När regeringen ville privatisera det senaste terminalbygget, Östra containerterminalen, fick hamnarbetarna nog.

– Vi skrev ett upprop, som skrevs under av totalt tiotusen hamnarbetare. Uppropet lämnades över till regeringen och presidenten. Nästa steg var att höja allmänhetens medvetande om privatiseringen. Vi delade flygblad och vi skrev brev till alla parlamentsledamöter där vi vädjade om att rösta emot förslaget, berättar Chandnasiri Mahagamage.

– Sedan arrangerade vi demonstrationer med svarta flaggor, fortsätter han och förklarar att svart i lankesisk kultur används som en protestfärg.

Kampen kulminerade med en stor demonstration den 1 februari 2017, samma dag som beslutet om en privatisering planerades att tas i parlamentet.

– Alla här deltog i demonstrationen. Regeringen svarade med vattenkanoner, tårgas och gummikulor. Många skadades när polisen attackerade demonstrationen men tack vare vår kamp stoppades privatiseringen!

Pressad av protesterna drog regeringen tillbaks privatiseringsförslaget. Hamnarbetarna vann, åtminstone tillfälligt.

När hamnarbetarna hösten 2016 kämpade mot privatiseringen av hamnen i Hambantota i södra Sri Lanka sköts privatiseringen upp – men ett halvår senare drev regeringen igenom privatiseringen. Regeringen slöt ett avtal på 99 år med ett kinesiskt bolag som nu äger 85 procent av hamnen.

Chandnasiri Mahagamage berättar att regeringen nu vägrar färdigställa den nybyggda Östra containerterminalen i Colombo, som därför står utan kranar. Genom att förhala färdigställandet hoppas regeringen fortfarande kunna privatisera den.

– Vi kräver därför att staten ska göra de investeringar som krävs för att få igång hamnen.

Hur påverkas arbetarnas villkor av privatiseringarna?

– De privata hamnoperatörerna anställer främst bemanningsarbetare till lägre lön. Vi riskerar alla att bli av med de förmåner vi har och anställningstryggheten blir sämre. Efter en privatisering gör de alltid en nyrekrytering till sämre villkor.

Privatiseringarna är också en dålig affär för den lankesiska staten. Regeringen privatiserar de mest vinstdrivande delarna av hamnarna, och låter staten stå för underhållet.

– Skeppen som anlägger i de privata hamnarna underhålls fortfarande av hamnmyndigheterna, förklarar Jagath Gunasena, medlem i ACGPU och säkerhetsvakt i hamnen.

August Eliasson
Chandrasiri Hamagamage och övriga ACGPU-medlemmar framför de äldre delarna av hamnområdet i Colombo.

– Vägen här utanför sköts av oss. All infrastruktur, vatten och säkerhet sköts av oss, säger Chandnasiri Mahagamage.

– Privatiseringarna ger lägre intäkter till staten, och därmed mindre resurser till välfärden. Egentligen borde industrisektorn och servicesektorn vara gemensamt ägd.

För ett år sedan skrev ACGPU och Chandnasiri Mahagamage ett stöduttalande som publicerades i Proletären till Svenska hamnarbetarförbundet och hamnarbetarna i Göteborgs hamn som kämpar mot det danska hamnbolaget APM Terminals försök att stänga Hamnarbetarförbundets avdelning ute. Vi pratar om situationen i Sverige och om att den svenska regeringen startat en utredning om att inskränka strejkrätten.

– Det är samma slags styrande i Sverige som i Sri Lanka, konstaterar Jagath Gunasena.

Vad skulle ni vilja säga till de svenska hamnarbetare som kämpar för sina rättigheter i Göteborgs hamn och mot inskränkningar i strejkrätten?

– Att vårt fackförbund stödjer de svenska hamnarbetarna och att vi hoppas de vinner sin kamp. Vi vädjar också till den svenska regeringen att inte inskränka svenska arbetares rättigheter. Alla världens arbetare påverkas av privatiseringarna och alla arbetare, inte bara hamnarbetare, borde enas för att kämpa emot detta, säger Chandnasiri Mahagamage och avslutar med ett löfte:

– Sri Lankas arbetare kommer alltid att stå på samma sida som de svenska hamnarbetarna.