Hoppa till huvudinnehåll
Av
red@proletaren.se

Nya bevis för mörkläggningen av polisspåret

Återigen kan Proletären komma med nya avslöjanden vad gäller mordet på den svenske statsministern Olof Palme. Nu kan vi lägga fram bevis, svart på vitt, att Palmeutredningen på 1980- och 1990-talen medvetet mörklagt det så kallade polisspåret.

Den 28 februari 2013 har det gått 27 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Spaningsledningar har avlöst varandra. Först var det länspolismästaren Hans Holmér som drev villospåret där gärningsmännen fanns att hämta i det kurdiska PKK, sedan ett mellanspel på något år med en Karlsson för att därefter följas av kriminalkommissarien Hans Ölvebro vid rodret. Där stod jakten på ensamgalningsmördaren Christer Pettersson i zenit.

Under 2000-talet har Ölvebro ersatts av en trött spaningsledare vid namn Stig Edqvist som bara fullföljt kompisen Ölvebros värv – att fortsätta förfäkta villospåret Christer Pettersson.

Ett villospår för att sopa det så kallade polisspåret under mattan – det råder det ingen tvekan om idag. Men det finns ett polisspår som på senare tid flutit upp till ytan. Då inte minst genom tv-serien ”En pilgrims död” som bygger på Leif GW Perssons tre romaner om mordet på Olof Palme. Där finns det en tydlig koppling till Säpo och därmed också till polisspåret.

Aftonbladet och Expressen skriver om polisspåret som om det vore något nytt! Efter att tidigare lydigt grävt ner sig i Christer Pettersson-spåret dyker de nu upp med ”nyhetsartiklar” om eventuella inblandade i polisspåret, det som Proletären skrev om redan på 1980- och 1990-talen. Men bli inte förvånade om det blir som dagsländor.

Men vi biter oss fast. Jag skall kortfattat försöka göra det begripligt hur den tidigare Palmeutredningen mörklagt det så kallade polisspåret. Det som kommer nu är direkt relaterat till de handlingar som jag lyckats få ut från Rikspolisstyrelsen med anledning av Palmemordet. Häng med här nu:

Carl-Gustaf Östling är från början ett hett namn i utredningen. Vid mordet tjänstgör han vid Norrmalmspolisens beryktade A-tur. Han är polisens vapenexpert och har även en bisyssla som vapenhandlare.

Blindtarmsopererad veckan före mordet, avviker han på morddagen från sjukhuset mot läkares order. Saknar alibi för mordkvällen.

Östling förhörs redan i augusti 1986 om vad han hade för sig kvällen då statsminister Olof Palme mördades – detta eftersom ett flertal tips om hans högerextrema läggning och Palmehat kommit in!

I början av1988 blir han inblandad i ett tillslag från Helsingborgstullen för smuggling av olovlig avlyssningsapparatur knuten till Ebbe Carlsson-härvan där det gamla PKK-villospåret skulle återupprättas.

Den 19 juli 1988 förhörs återigen Östling eftersom en husrannsakan visat att han innehaft en mängd vapen och ammunition, bland annat kulor av samma kaliber som det hävdas att Palme mördades med.

Där påträffades också ett antal vykort där det bland annat talas om ett mystiskt ”järnvägsspår som blir allt hetare” och där Östling med sin vapenhandlarkompanjon Ingvar Grundborg ses göra Hitlerhälsningar på en judisk kyrkogård!

Dagen efter, alltså den 20 juli 1988, är Östling ett hett objekt på tidningarnas förstasidor med Aftonbladet och Expressen i täten. I samband med detta kommer det in två tips till Palmeutredningen som är minst sagt utpekande och sensationella:

• En livrädd kollega till Östling på Norrmalmspolisens Vaktdistrikt 1 (VD 1) kommer in med följande uppgifter i ett brev. Han har tidigare inte vågat berätta om händelsen för att ”de är mörkblå och bruna”, att de har ”våldshistorier” bakom sig och att ”de har goda kontakter med polisledningen”. Jag citerar polisprotokollet:

”Ett halvår efter Palmemordet var jag befäl på en radiobil. Jag skulle ta en transport från polishuset till amerikanska ambassaden. De som skulle transporteras visade sig vara Åkerbring [han som anordnade nazistiska möten med marschmusik och tal för högerextrema kretsar bland annat inom Stockholmspolisen] och Östling. Båda var civilklädda och upprymda och nyktra. De sade att de visste vem Palmemördaren var och att det aldrig går att få reda på mördaren. Detta sades på ett rått sätt. Båda är kända för att hata Palme.”

• En taxichaufför kontaktar polisen. Han har gjort det vid två tidigare tillfällen men själv inte blivit kontaktad – och han säger så här enligt de utlämnade handlingarna:

”Tid som ovan (20/7 1988) inkom telefonsamtal till KVC där anmälaren ansåg sig känna igen en taxipassagerare som den i tidningen den senaste tiden publicerade bilden på fd polismannen och vapenhandlaren Östling.
UL (taxichauffören) tog mordnatten upp ovannämnda man tillsammans med en annan man i 30-årsåldern i korsningen Malmskillnadsgatan/Mäster Samuelsgatan [ca 400-500 meter från mordplatsen], UL beräknar att detta händer ca 4-5 minuter efter mordet. Körningen gick till Duvnäsgatan [alldeles i närheten av Östlings bostad]. Båda verkade nervösa och uppträdde konstigt.”

Vad händer nu? Kallar Palmeutredningen med Ölvebro i spetsen in Östling till nya förhör med anledning av de för honom graverande uppgifterna om en förmodad inblandning i mordet på Olof Palme? Låt oss se.

Först en månad senare, i augusti 1988, kontaktas taxichauffören för kompletterande förhör och dessa handlingar har jag fått ut. Och där säger han bland annat att han nog skulle känna igen den man som satte sig fram i passagerarsätet [Östling] vid en konfrontation. Vilket inte genomförs!

Ännu senare, först i slutet av oktober 1988, hörs Östlings kollega från Norrmalmspolisens VD1 om transporten till den amerikanska ambassaden (av alla ställen). Enligt det förhörsprotokollet jag fått ut görs det i en bil ute i en park för VD 1-kollegan är fortfarande rädd – han vill inte förhöras inne på polishuset och inte förknippas med Palmeutredningen – och han vidhåller sina uppgifter om att paret Östling/Åkerbring vet vem Palmes mördare är.

Den 17 oktober, tre månader efter det att tipsen inkommit tas äntligen Östling in för ett nytt förhör. Ett sista förhör skall det visa sig. Hörs han om de två ovannämnda tipsen? Nej, nej, nej – vad kunde vi förvänta oss? Men låt oss se vad som avhandlas enligt det förhörsprotokoll jag fått ut.

Förhöret hålls av kriminalinspektör Åke Röst och det med anledning av ”i utredningen lämnade sakuppgifter samt kompletteringsförhör med anledning av tidigare hållna förhöret från den 19 augusti 1986”.

Och vad frågar då Åke Röst om?

Jo – 1) Om vad Östling gjorde mordnatten 2) Om lägenheten som han tillfälligt hyrt vid David Bagares gata/Regeringsgatan (oktober 1985-mars 1986) vilken direkt ligger i mördarens förmodade flyktväg.

Alltså – ingenting om VD 1-kollegans tips om att Östling vet vem Palmemördaren är, ingenting om att en taxichaufför plockar upp densamme 4-5 minuter efter mordet direkt i mördarens flyktväg!

Jag träffar Åke Röst i december 2012, och påtalar bristen i förhöret, om han inte kände till de två inkomna tipsen.

– Jag kommer inte ihåg direkt. Du säger att du har fått ut alla förhör med Östling, hur vet du det? Jag hade bara hand om förhören med Östling som hade att göra med mördarens flyktväg.

• Ja, men taxichaufförens tips ligger ju här, direkt i mördarens flyktväg.
– Du har ”en point där”, säger Röst. Men jag kan inte säga mer för jag lyder under sekretess, även om jag har gått i pension och slutat i Palmeutredningen.

Åke Röst minst sagt slirar i sin förklaring. Att veta om han känt till tipsen eller inte är svårt att få grepp om. Efter mötet har jag skrivit brev till honom med frågor och reflexioner samt ringt honom ett antal gånger – men han verkar onåbar!

Dock innan vi skiljdes åt sa Röst till mig:
– Om du vill veta om du fått ut alla handlingar vad gäller Östling så begär att få ut handlingar från Palmeutredningen om det hållits några konkreta förhör med Östling angående tipsen från taxichauffören och poliskollegan på VD 1!

Och det har jag gjort! Svaret blev: ”Hos Rikspolisstyrelsen finns inte de efterfrågade handlingarna som du frågar efter.”

Här ser vi nu bevisligen – svart på vitt – hur en viktig del i det så kallade polisspåret sopats under mattan, mörklagts. Ingen taxichaufför, ingen poliskollega! Svart på vitt!

Bara några veckor efter Åke Rösts förhör med Östling grips dock en gärningsman – Östling?

Nej då, men väl Christer Pettersson!

Men vi vet ju att polisspåret inte bara är ”Östling”!

Anti Avsan finns där – han som av en finsk kvinna blivit igenkänd någon minut före mordet stående i Dekorimahörnet vid mordplatsen med en walkie-talkie i ena handen och ett vapen i den andra – och får högst troligt ordern från Östling trots att han är igenkänd:

– Skit i det, gör vad du ska göra!

Ingvar Grundborg finns där – vapenhandlarkompanjon med Östling som vid mordtillfället är anställd på Televerket och med möjlighet att avlyssna Olof Palme.

• Där finns Claes Djurfeldt, poliskollega med Östling och tillika en stor Palmehatare. Avsläppt ur piketbussen 3230 på David Bagares Gata för att ”flytta sin felparkerade bil” och befinner sig då direkt i mördarens flyktväg just när skotten föll nere vid Sveavägen.

• Vi har Ulf Helin – han som också skulle tjänstgjort i piketbussen 3230 men som av en händelse begärt ”inre tjänst” och blir den som utlöser ett bevisligen försenat mordlarm.

• Vidare befälet Kjell Östling i piketbussen 3230 – han som låter Djurfeldt vara fri på höjden där mördaren snart kommer upp från trapporna medan han låter piketbussen vänta väl dold i en portgång.

• Där finns Per Arvidsson – FMV-anställd (Försvarets Materielverk) och kompis med Östling och som besöker denne på mordkvällen och är den som av en händelse kallas in för att undersöka mordkulorna först av alla, till och med innan polisen!

• Och vi har Sonny Björk, polisen som anlitas av Holmér och Palmeutredningen som vapenexpert.

Alla dessa, inklusive Östling, är samlade i Stockholms Försvarsskytteförening – en sammanslutning på cirka arton personer med bakgrund inom polis och militär där det tränades i regelrätta kommando- och gatustrider. Till försvar för vem – den lede fienden i öst och ryssförrädaren Olof Palme?

Här har vi människor av kött och blod som på ett eller annat sätt kan knytas till mordet och Palmeutredningen.

Vad mer är dolt för oss?

Leif GW Persson har sent om sider anslutit sig i någon form till ett så kallat polisspår där polis och militär kan ha ingått i en konspiration för att mörda statsminister Olof Palme. Men han tror inte på att ett gäng Norrmalmspoliser är med i det hela. ”Ribban måste höjas” menar han.

Ja, vadå?

Säpo och militären – visst! Det finns uppgifter i Palmeutredningen som pekar på höga militärers inblandning i mordet. Ja, till och med en ”Stay Behind-rörelse” som har ryckt i trådarna, planlagt det hela. Det är fullt möjligt.
Det har vi alltid hävdat. Men jag håller inte med Persson. Resonerar vi som han är det att gå ifrån det konkreta till det diffusa! Gå från Östling, Avsan och gänget. Gå från tipsen om Östling som mörklagts av Palmeutredningen till något ogreppbart.

Polisspåret måste undersökas i grunden – sedan kan vi kanske ”höja ribban”.

För tre veckor sedan träffade jag den nye spaningsledaren Dag Andersson tillsammans med hans kollega Lennart Gustavsson. Den trötte Edqvist har ersatts av en erfaren man som jobbat 24 år inom Riksmordkommissionen – och som enligt egen utsago inte ser chefsjobbet som spaningsledare för Palmeutredningen som en reträttplats efter mycket resande, utan ”jag ser det som en utmaning!”.

En kvart avsatt tid blev till två timmar!

Spaningsledaren Dag Andersson och poliskollegan Lennart Andersson lyssnade på mig. Jag redogjorde för hela polisspåret och dess förgreningar. Redogjorde för en möjlig motivbild där högerextrema kretsar inom polis och militär såg Olof Palme som en ”rysspion” som måste bort helt enkelt.

Min upplevelse var att jag bemöttes seriöst.

Men kan den nu fyra man starka Palmegruppen med den nye spaningsledaren Dag Andersson i spetsen komma åt sanningen? Vad har de för möjligheter? Är de fortfarande klavbundna av högre instanser?

Och framför allt – har de viljan?

”Det skulle skaka Sverige i dess grundvalar om sanning om mordet på Olof Palme kom fram”, sa höjdare inom det socialdemokratiska partiet vid tidpunkten för mordet.

Nu har det gått 27 år sedan Olof Palme mördades, är det dags att lätta lite på förlåten nu?

Dag Andersson och Lennart Gustavsson verkade angelägna att skrida till verket – men som vi alla vet är ord en sak och handling en annan.

Vi får se hur det hela avlöper – men jag fortsätter i alla fall att gräva i det hela.

Olle Minell