Proletären granskar Sverigedemokraterna

SD för kapitalism och småföretag
Utmärkande för Sverigedemokraterna är populismen. Den blir särskilt tydlig när vi försöker granska SD:s arbetsmarknadspolitik utifrån deras egna dokument och offentliga framträdanden.

Så inleds idédokumentet ”Riktlinjer för en Sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik” med en helgardering, ”Sverigedemokraterna utgår från en pragmatisk, tvärpolitisk hållning inom det arbetsmarknadspolitiska området”.
Partiet förklarar att dess ”politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och skiftande konjunkturläge”, allt för att ”tillvarata nationens intresse”.

Att partiet har en pragmatisk syn på arbetsmarknadspolitiken framgår av den helomvändning partiet gjort de senaste åren.  
När tidningen Dagens Arbete i december 2007 granskade Sverigedemokraternas dåvarande handlingsprogram framgick det att partiet ansåg att fackföreningarna har för stort inflytande och att de fackliga rättigheterna kraftigt skulle inskränkas.

• Medbestämmandelagen, MBL, skulle avskaffas. 
• Fler undantag i Lagen om anställningsskydd, Las, skulle tillåtas.
• Göra det billigare för företag att säga upp anställda av personliga skäl.
• Förbjuda facket att vidta stridsåtgärder mot arbetsplatser där det saknas medlemmar.
• Förbjuda arbetskraftsinvandring.
• Inte lägga pengar på arbetsmiljö.

För Sverigedemokraterna innebar dessa åsikter närmast farsartade motsägelser. Samtidigt som partiet är motståndare till arbetskraftimport för att det dumpar svenska löner reagerade de upprört mot Byggnads blockad mot skolbygget i Vaxholm, som just syftade till att förhindra lönedumpning från utländsk arbetskraft.

Nu har dock partiet bytt fot och stöder, med några få undantag, den ”svenska modellen”. Det handlingsprogram Dagens Arbete granskade för tre år sedan finns inte längre på partiets hemsida, utan i valrörelsen och kommande mandatperiod gäller det inledningsvis citerade ”idédokumentet”.

• Partiet vill fortsatt försämra Las och tillåta fler undantag från turordningsreglerna.
• Förbjuda arbetskraftsinvandring, dels genom att riva upp gällande regelverk men också genom att inte tillåta permanenta uppehållstillstånd och begränsa anhöriginvandringen.
• Skrota instegsjobben och avskaffa all form av positiv särbehandling.
• A-kassan ska höjas.
• Den svenska modellen ska försvaras genom att verka för att EU:s utstationeringsdirektiv avskaffas.

I Sverigedemokraternas material lyser klassfrågan med sin frånvaro. Arbetsmarknadsfrågor diskuteras utan att överhuvudtaget nämna ordet ”klass” eller ”arbetare”.

SD förespråkar ”stabilitet” på arbetsmarknaden som en bra grund för ”nöjda löntagare samt ett produktivt näringsliv”, vilket förutsätter ”en väl avvägd kompromiss mellan å ena sidan löntagarnas intresse av trygghet och goda försörjningsmöjligheter och å andra sidan arbetsgivarnas intresse av handlingsfrihet och tillväxtmöjligheter”.

Sverigedemokraterna vill att förhållandet mellan arbetare och kapitalister ska vara en gemytlig och korporativ sörgårdsidyll. För partiet existerar inte klassmotsättningar, utan fackföreningarna ska tillsammans med arbetsgivarorganisationer ta ansvar för den idylliska tillvaron.

Genomgående för Sverigedemokraterna är vurmandet för kapitalismen och företagandet, där framförallt småföretagarna sätts på piedestal.

Vår uppfattning om Sverigedemokraterna som reaktionärt och arbetarfientligt behöver inte revideras.

Vad som är allvarligt är hur Sverigedemokraterna försöker lägga beslag på frågor viktiga för arbetarklassen, som arbetskraftsimporten och EU:s antifackliga lagar och förordningar. Särskilt eftersom EU-motståndet lyser med sin frånvaro i rikspolitiken och inom fackföreningsrörelsen.

I stora delar av arbetarklassen finns ett missnöje mot att utländska arbetare utnyttjas för att dumpa löner och försämra villkor. Ett berättigat missnöje, men Sverigedemokraterna försöker utnyttja det för sina grumliga syften.
Det måste tillbakavisas. Det är mot kapitalisterna och dess politiska beslutsfattare som satt i system att utnyttja utländsk arbetskraft vreden måste riktas.

Wictor Johansson
Proletären nr 35, 2010


Kvinnan tillbaka till hemmet
Sverigedemokraterna har utsett ”kampen mot våldtäkterna” till den viktigaste frågan i valet, och de talar ofta om att försvara ”de svenska kvinnorna”. Men vad döljer sig bakom SD:s retorik?

Först och främst kan vi konstatera att det inte är lätt att hitta något om Sverigedemokraternas åsikter i frågan. Hemsidan domineras av invandringspolitiska utspel och program, och en sökning på ordet ”jämställdhet” ger bara två träffar. Detta trots att de själva alltså har utnämnt våldtäkterna till den viktigaste valfrågan.

Men Sverigedemokraterna har i alla fall några konkreta förslag som särskilt rör kvinnor:
• Riv upp föräldraförsäkringen och avskaffa dagar som är vikta åt endera föräldern. SD vill att mamman ska kunna ta ut alla föräldradagarna.
• Vårdnadsbidrag istället för förskolor. Sverigedemokraterna vill se mer lösningar av typen vårdnadsbidrag, det vill säga att mamman får en liten summa pengar för att stanna hemma med barnen istället för att barnen går i förskola. SD vill dessutom införa ett generellt förbud mot att erbjuda barnomsorg till barn till arbetssökande eller föräldralediga i mer än 15 timmar per vecka.
• Inskränk aborträtten. Sverigedemokraterna vill avskaffa fri abort efter 12:e veckan (gränsen går i dag vid 18 veckor). SD vill också undervisa unga om ”de etiska aspekterna av abort”.

Förslagen tydliggör att SD:s familjepolitik grundas på åsikten att ”flickor och pojkar är födda olika och detta förhållande ska bejakas”, som partiet självt skriver i sina riktlinjer.

Utifrån en sådan utgångspunkt blir det följdriktigt att kvinnan ska ta ansvar för hem och barn, medan mannen blir familjeförsörjare.

SD:s syn på våra könsroller som biologiska är sammanknuten med partiets vurmande för kärnfamiljen. En kvinna, en man och deras barn som lever ihop är fundamentet i Sverigedemokraternas idealsamhälle.

Här betonas också vikten av ”fortplantning”. Sverigedemokraterna oroar sig över att svenskfödda kvinnor föder för få barn, och partiet vill därför uppmuntra barnafödandet.

Men hur var det då med våldtäkterna? Sverigedemokraterna talar om en våldtäktsvåg som sveper över Sverige. Denna vill SD stoppa med hårdare flyktingpolitik. Men för det första är talet om en ”våldtäktsvåg” kraftigt överdrivet, och för det andra så begås de flesta våldtäkterna av män som är födda i Sverige.

Med andra ord är minskad invandring ingen lösning på problemet. Det krävs helt andra åtgärder för att minska våldtäkterna, men sådana åtgärder är inte bara SD ointresserade av – de motarbetas till och med av partiet.

En bidragande orsak till att män våldtar och till att rättsväsendet i många fall ifrågasätter offret istället för gärningsmannen är nämligen just de stereotypa könsroller som Sverigedemokraterna vill bejaka. Dessutom håller SD kärnfamiljen helig, men en betydande del av våldtäkterna sker inom äktenskapet.

Om Sverigedemokraternas djupt reaktionära visioner skulle bli verklighet så innebär det med andra ord inte något skydd för kvinnor.
Tvärtom skulle ojämlikheten öka, och kvinnors utsatthet bli ännu större.

Lisa Engström
Proletären nr 35, 2010