Hellre Marx än Piketty
300 barn dör av svält varje timme, konstaterade nyligen Rädda barnen. Att två och en halv miljon barn varje år dör på grund av svält är den ofrånkomliga skuggsidan i en värld där en procent av befolkningen äger lika mycket som resterande 99 procenten gör tillsammans. Det som blir rikedom i ena ändan blir fattigdom i den andra.
De senaste åren har förmögenhetsfördelningen kommit upp på den politiska dagordningen. Inte minst genom den franske ekonomen Thomas Piketty och hans analyser.
Det är bra att orättvisorna diskuteras. Men det finns ett problem med Pikettys analys, ett problem som även förklarar varför han är så populär bland liberaler och socialdemokrater av olika partitillhörighet.
Piketty kallar sin bok för ”Kapitalet för det tjugoförsta århundradet”, men det han analyserar är egentligen inte alls kapitalets koncentration utan förmögenheternas koncentration.
För Piketty är kapital det samma som förmögenheter, helt enkelt personligt ägda värdetillgångar. För Karl Marx är kapital något annat. Marx definierade kapital utifrån ett samhällsperspektiv. Kapital är de medel med vilket den ägande klassen kontrollerar produktionsmedlen.
Kapital kan anta olika former – som finansiella tillgångar eller som investeringar i produktiv verksamhet – men det är inte formen som är intressant för Marx utan innehållet. Kapitalet är till sitt innehåll kapitalisternas makt att bestämma över produktionen och kontrollera arbetskraften.
Det är kapitalets allt mer ohotade maktställning som skapat snedfördelningen av förmögenheterna. Att enbart rikta in sig på förmögenheterna riskerar att tysta den verkliga frågan, att det handlar om makt, ägande och klasskamp.
Det är bara att titta på Sverige. Vid årsskiftet presenterade tidningen Veckans affärer en lista på Sveriges rikaste personer. Vi har i vårt land 136 miljardärer. Ingen av de på listan heter Wallenberg, trots att detta familjeimperium enligt de senaste beräkningarna kontrollerar en tredjedel av det svenska näringslivet.
Det är möjligt med en omfördelning av förmögenheter utan att för den skull rubba maktbalansen eller utmana kapitalets diktatoriska makt. Monopolkapitalister kan tänka sig att dela med sig lite av sina förmögenheter för att inte deras makt och ägande ska hotas.
Det är anledningen till att mer framsynta kapitalister i USA kampanjer för höjda skatter. Det är även anledningen till att Piketty har funnit sina anhängare inom socialdemokratin.
För att närma oss lösningar på de enorma problem världen står inför – det gäller den allt hänsynslösare utsugningen av världens arbetskraft, det gäller hoten från de imperialistiska krigen och militarismens rustning och det gäller det kapitalistiska hotet mot miljön och klimatet – då måste vi prata om kapital i Marx mening och inte stanna vid förmögenhetsfördelningen.