Hultqvist rätt man att driva Sverige in i Nato

Ledare

Enligt ryktet ska Peter Hultqvist vara en hygglig kille. Tillräckligt lite pampfasoner och lagom mycket vänsterjargong för att frammana bilden av en pålitlig sosse av den gamla skolan. En man från tiden innan nyliberalismens broilerfabrik började kläcka ur sig uppkomlingar som har ett twitterkontos förmåga till eftertanke och resonemang.

Peter Hultqvist verkar med andra ord vara rätt man för jobbet att driva Sverige in i Nato. Det krävdes en Ingvar Carlsson för att lura in oss i EU. EU-omröstningen 1994 hade med säkerhet slutat i ett nej om Carl Bildt hade vunnit valet några månader tidigare.

En överklassare som Bildt hade klarat av att lura in oss i överklassens union lika lite som en stridspitt som Jan Björklund klarar rollen som general i slaget om Natomedlemskap. Därför lyckades inte den blivande godsägaren Göran Persson, som mer än de flesta personifierar pampens översitteri, ansluta oss till Brysselöversitteriets EMU.

Med Peter Hultqvist som försvarsminister hoppas Natolobbyn att de ska kunna förverkliga den gamla drömmen att ansluta oss till krigsalliansen och äntligen slakta den folkligt stödda neutralitet som tvingat överheten att spela under täcket med USA i 70 år.

Men det mullrar även inom Hultqvists eget parti. Inte minst mot det fulspel som Peter Hultqvist bedriver mot de egna medlemmarna och sympatisörerna. Å ena sidan försäkrar Hultqvist att Sverige inte ska gå med i Nato och å andra sidan drivs Sverige planmässigt mot medlemskapets stup genom medlemskap i Natos propagandasällskap för psykologisk krigföring och värdlandsavtalet.

Å ena sidan försäkrar Hultqvist att Sverige står upp för neutralitet och demokrati och å andra sidan använder han diktaturstaters standardknep och anklagar Natomotståndare för att vara betalda av utländska makter samtidigt som han själv skaffat klippkort på flygen till Natohögkvarteret i Bryssel och till Washington.

Peter Hultqvists och regeringens fulspel har fått bland annat tidigare S-statsrådet Carl Tham att se rött. I en ledare i Dala-Demokraten (26 april) tar han till orda med ett temperament som allt för sällan hörs i det konflikträdda svenska politiska landskapet.

Tham anklagar S-ledningen för att försöka föra S-medlemmarna bakom ljuset och mot medlemsviljan driva Sverige in i Nato. Genom att inte tala klarspråk ”hoppas man att partiet skall hålla sig lugnt och att kritikerna kan tystas med antydningar om att de går ryssarnas ärenden. Det är modern S-politik, tvetydigheten som princip, dubbelspelet som norm.”

Det är bara att hoppas att Carl Thams upprörda stämma bidrar till att bryta tystnaden både inom och utom regeringspartiet S. Det är bara några veckor kvar tills värdlandsavtalet ska upp i riksdagen den 25-26 maj. I samband med detta samlas till riksträff för det växande organiserade Natomotståndet i Sverige lördag 21 maj i Stockholm.

Oavsett hur det går med riksdagsbeslutet om värdlandsavtalet så gäller det att opinionen mot Nato samlas och stärks. Natomotståndet har till skillnad från Natolobbyn inga pengastarka uppbackare varken inom landet eller utomlands.

Men vi har något som Natokramarna saknar: Vi har argumenten, den självuppoffrande drivkraften och vetskapen om att svenska folket föredrar fred framför krig och välfärd istället för militarism.

Om överheten lyckas baxa värdlandsavtalet i hamn så kommer Natolobbyn skruva upp volymen om kravet på ett regelrätt Natomedlemskap.

Frågan gäller om Sverige i ännu högre utsträckning ska bli en lydstat under USA och bidra till ökade spänningar och krigsfara i Östersjöområdet eller om Sverige ska vara ett land som verkar för fred och avspänning.

Låt oss göra allt för att motbevisa Natolobbyn och visa att Peter Hultqvist är fel man för jobbet: Sverige ska inte gå med i Nato.

2016-05-03
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.