Britt-Marie Kjellgren sitter i Lysekils kommunfullmäktige för Kommunistiska Partiet. Hon beskriver hur människors behov gång på gång får stå tillbaka för de styrande politikernas budgetramar.
– Vi vet hur det går till. Politikerna utgår alltid från budgeten och hur pass lite pengar som kan delas ut till nämnderna. Ofta väljer de att ställa grupper mot varandra. Skola mot äldreomsorg. Unga mot gamla. Deras mål är inte att ta hand om behoven som finns inom verksamheterna.
Det finns ett allt hårdare tryck mot Sveriges kommuner. Den äldre befolkningen växer och det föds färre barn. Det går inte alltid att trolla fram resurser lokalt.
– Staten måste ta ett mycket större ansvar för välfärden, säger Britt-Marie Kjellgren, som är andranamn på Kommunisternas vallista i valet.
Sverige har aldrig haft så många dollarmiljardärer som nu. Rikedomen är koncentrerad i samhällstoppen. Pengar som Sveriges kommuner, och därmed välfärd, inte kommer åt, menar Britt-Marie Kjellgren.
– Ska vi i Lysekil behöva välja mellan en vettig äldreomsorg och en fungerade skola samtidigt som miljardärerna i Sverige blir fler och fler? Då är ju det något fel på systemet.
Besparingar och resursbrist märks direkt i verksamheten. Bemanningen minskar och tempot för kvarvarande personal skruvas upp. Stressforskare har påpekat att en minskad personalstyrkan leder till ökande sjukskrivningstal – och gör alltså situationen ännu värre.
Agnes Johansson jobbar som undersköterska i Göteborg och står på K:s vallista i kommunen. Hon ser kortare arbetstid med bibehållen lön som en väg framåt för välfärdsarbetare. Inte bara för att få ned sjukskrivningstalen, utan också för jämställdheten.
– Kvinnor tar fortfarande det största ansvaret för hem och familj. Många kvinnor jobbar redan deltid för att få ihop vardagen och det slår hårt ekonomiskt.
– Ska vi ta otryggheten i samhället på allvar måste föräldrar få mer tid med barnen. I dag är detta svårt för oss med låga inkomster och obekväma arbetstider.
Hon menar att sex timmars arbetsdag inte bara handlar om livskvalitet – utan också om ett mer hållbart arbetsliv.
– Kortare arbetstid är en satsning på människor, inte på företagen. Och tyvärr verkar detta provocera stora delar av näringslivet och politikerna, säger Agnes Johansson.
När personalstyrkan inom välfärden är så pass slimmad blir det livsviktigt att öka arbetstempot. Det enklaste sättet för kommunerna blir då att öka kontrollinstanserna inom sina verksamheter.
– I stället för att anställa fler undersköterskor och pedagoger växer administrationen, säger Kent Andersson, sjuksköterska och förstanamn på K:s vallista i Ludvika.
– Controllers, coordinators och managers. Det är titlar som knappt går att översätta och där vi inte riktigt vet vad de gör.
Han är kritisk till hur avståndet mellan beslutsfattare och golvet bara växer.
– I dagens samhälle väger akademiska meriter tyngre än praktisk erfarenhet. Då får man chefer utan förankring i verksamheten. De kommer med pseudolösningar utan att ta itu med de verkliga problemen.
Lösningen, menar han, är egentligen ganska enkel:
– Ta personalens erfarenheter på allvar. Varken våra nuvarande politiker, experter eller Gud kommer att lösa krisen inom välfärden. Ska något förändras måste besluten komma från verkligheten. Från de som utför jobbet varje dag.
