Hoppa till huvudinnehåll
Av

Trojanen CETA

Allt fler får upp ögonen för TTIP – det avtal mellan EU och USA som ger storföretagen rätt att stämma stater som genom arbetslagstiftning eller miljörätt inskränker möjliga profiter. Nu håller CETA, ett snarlikt handelsavtal, på att drivas igenom.


Allt fler får upp ögonen för TTIP – det avtal mellan EU och USA som ger storföretagen rätt att stämma stater som genom arbetslagstiftning eller miljörätt inskränker möjliga profiter. Vi brukar säga att EU är lagstadgad högerpolitik för att stärka Europas storföretag på arbetarnas bekostnad.

TTIP, på svenska uttytt Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, vill inkludera också USA:s storföretag i den lagstiftningen, vilket fått mängder att fackföreningar i Europa att ryggsradsmässigt protestera mot detta arbetarfientliga så kallade frihandelsavtal. I Sverige är det dock precis tvärtom om – socialdemokratin och LO talar sig varma för TTIP. Men det är klart, det är väl svårt att reagera ryggsradsmässigt när man helt har opererat bort ryggraden för att kunna böja sig ännu djupare för det svenska exportkapitalet. För de senare hägrar ännu större profiter genom starkare band med den amerikanska marknaden.

Sverige har mycket att skämmas för i dessa handelsavtalstider. Det är Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström som nu driver på för ett ytterligare handelsavtal vid namn CETA, som är som TTIP men mellan EU och Kanada.

Medan TTIP håller på att förhandlas och även tvingats till förändringar, även om det mest är kosmetiska, för att protesterna varit så starka, är CETA redan färdigförhandlat utan någon som helst offentlig debatt. Malmström lyfter det orwellska nyspråket till nya oanade höjder när hon beskriver CETA som ett stärkande av arbetsrätt och miljöhänsyn. (Göteborgs-Posten, 26 juli). Att utländska företag kan stämma stater för utebliven vinst heter på malmströmska att utländska aktörer inte får diskrimineras. Framförallt innebär det nya handelsavtalet öppenhet och broar i en tid av isolering och murar.

Det är givetvis bedrägligt. De tullar mellan EU och USA som ännu finns kvar är mycket låga. CETA och TTIP handlar istället om ytterligare avregleringar, och kanske framförallt en stor förstärkning av det som kallas ISDS (Investor-State Dispute Settlement). Det innebär ett investeringsskydd i handelsavtalet som ska garantera transnationella företags vinster om de påverkas negativt av ett lands lagar – till exempel lagar och regler som på något sätt ger arbetare rättigheter.

Tvister mellan företag och stater ska avgöras av en internationell domstol utan offentlig insyn. Investeringsskyddet utgör alltså en juridisk gräddfil för transnationella storföretag.

I flera delar går avtalet längre i nyliberal riktning än EU:s egna lagar. Exempelvis att alla offentliga verksamheter och tjänster som inte listas som undantag kan komma att privatiseras. Eller att det görs olagligt att återta redan privatiserad samhällsservice.

EU-kommissionen har föga förvånade godkänt CETA-avtalet och nu ska det ut på godkännande i medlemsländerna, vilket är viktigt. Nu finns det en möjlighet att mobilisera till kamp och protester mot CETA. Avtalet fungerar som en trojansk häst för det mer välkända TTIP, och kommande handelsavtal. Är CETA redan undertecknat är det naturligtvis lättare att få igenom ett nästan identiskt avtal med USA.

Dessutom kan amerikanska företag använda CETA för att stämma europeiska länder i och med att de nästan alla har dotterbolag i Kanada.

Den kanadensiska fackföreningsrörelsen har insett vad CETA kommer att innebära, och protesterat. Liksom protesterna från fackföreningar och andra progressiva organisationer har samlat till demonstrationer med tusentals deltagare ute i Europa.

1902 städer och regioner i framförallt Västeuropa har skrivit under den så kallade Barcelonadeklarationen som kräver att EU:s medlemsländer inte ratificerar CETA, eftersom det utgör ett hot mot demokratin och den sociala välfärden.

Manifestationerna mot TTIP och CETA ute i Europa och i USA borde få sina efterföljare även här i Sverige, och framförallt behöver det höras protester från arbetsplatserna mot att fackföreningarnas ledning går storföretagens ärenden.