Hoppa till huvudinnehåll

”Brexit är en fet käftsmäll för EU”

”Det är den liberala vänstern som talar om rasism istället för att tala om EU. De har ingen riktig analys av dagens värld, men det har arbetarna som lever i verklighetens EU med lönedumpning och osäkra anställningar.” För tre månader sedan röstade britterna för att lämna EU. Proletären pratar med fackföreningsaktivisten och EU-motståndaren Brian Denny från Trade Unionists Against the EU om hur arbetet mot EU fortskrider.

• Vad har hänt på fackföreningssidan sedan Brexitomröstningen?

– Det finns i fackföreningarna ett tydligt accepterande av resultatet i folkomröstningen, vilket är bra med tanke på att TUC [brittiska LO] kampanjade för att stanna i EU. TUC går helt i otakt med vad majoriteten av arbetare tycker och tänker.

– Arbetarklassen röstade för att lämna. Vad TUC behöver göra är att reflektera över arbetarnas kritiska syn på EU istället för att fortsätta med sitt EU-kramande.

• Hur arbetar ni på lämna-sidan vidare nu efter resultatet?

– Vi kampanjar vidare. Många arbetare förstår fortfarande inte hur EU är konstruerat och vi måste vinna över dem som röstade för att stanna kvar. Vi måste visa dem vilket nyliberalt projekt EU är.

– Förra veckan var vi på ett internationellt möte i Irland om hur organisationer i olika länder kan utnyttja den demokratiska seger som Brexitresultatet är i sitt EU-motstånd. Och den 12 september hade vi en manifestation utanför parlamentet med kravet ”utlös artikel 50 nu!”, samtidigt som politikerna debatterade tidsplanen för Brexit därinne.

• Hur skulle du beskriva den brittiska regeringens taktik för att hantera Brexit?


– De var inte beredda på resultatet, de trodde att stanna-sidan skulle vinna. Problemet är att regeringen förhalar utträdesprocessen samtidigt som de låter förhandlingarna om CETA-avtalet mellan EU och Kanada fortlöpa. Vi har en nyliberal toryregering som inte har det minsta emot avtal som TTIP och CETA, det är en svår situation.

– Tanken att det brittiska etablissemanget bara skulle ge upp är naiv. Den politiska klassen vill inte att Storbritannien ska lämna varken EU eller den gemensamma marknaden, de har helt köpt idén att storföretagen ska styra världen.

• Tror du att konservativa lämna-förespråkare som Boris Johnson och Michael Gove verkligen ville att lämna-sidan skulle vinna?

– Boris Johnsons partikamrat Ken Clark sa på Sky News att han vet säkert att Boris inte stödde Brexit, och jag tror honom. Det handlade om taktik för att hantera hotet från Ukip, men nu är det för sent för dem att ta tillbaka vad de sagt.

• Jeremy Corbyn har utmanats av Owen Smith och labourpartiets högerfalang. Med striden om partiledarposten bakom sig, vad skulle Corbyn kunna göra i förhållande till Brexit?

– Owen Smith är en eurofederalist, han vill att Storbritannien ska ha euron som valuta. Hade han blivit partiledare hade labourpartiet blivit irrelevant för en generation framåt.

– Jeremy Corbyn har redan gjort det rätta genom att säga att regeringen måste utlösa artikel 50. Många i Labour som röstade för att stanna har sedan dess vunnits över till lämna-sidan.

• Men skulle inte Corbyn kunna vara mycket mer offensiv med Brexitresultatet i ryggen? Eller sitter han fast i kritiken mot honom att han inte gjorde tillräckligt för att få labourväljarna att rösta enligt partilinjen för att stanna i EU?

– Corbyn ville åtminstone inte vara del av den officiella stanna-kampanjen som var tydligt höger, men det hade varit bättre om han kommit ut som lämna-förespråkare.

– Corbyn har mandat att säga att artikel 50 ska utlösas och det har han sagt. Samtidigt har vi också frågan om hur Storbritannien ska förhålla sig till EU:s gemensamma marknad och där har Corbyn inte varit särskilt tydlig. Det är ju också problemet med socialdemokratisk politik.

• Är det helt säkert att det blir ett Brexit, eller kan regeringen förhala processen över nästa val och så blir det en andra folkomröstning istället?

– De skulle kunna göra det men för närvarande är det Brexit som har momentum. Liberal Democrats kommer att försvinna som politisk kraft. Deras flagskepp är att få till stånd en andra folkomröstning. Men resultatet i folkomröstningen kommer inte att försvinna, det är elefanten i rummet. Och vi kampanjar för att resultatet ska implementeras.

• Vad har ni lärt er av kampanjen?

– Saker har förändrats. Tidigare var allt teoretiskt, nu kan folk vara öppet kritiska, dynamiken har förändrats.

– Men bristen på förståelse bland folk för vad EU är, är fortfarande ett problem. EU är fundamentalt odemokratiskt, det är byggt så. Du kan vara demokrat eller du kan vara för ett fortsatt medlemskap i EU, men du kan inte vara båda samtidigt.

• Vilket politiskt värde har resultatet i Brexit-omröstningen, oavsett vad som händer fram-över i Storbritannien?

– Resultatet är en fet käftsmäll för EU och en vitamininjektion för demokrater i hela världen. EU-imperialismen är en kejsare utan kläder och andra folk bör uttnyttja resultatet i omröstningen. EU blir hela tiden mindre och mindre legitimt. Resultatet i folkomröstningen är ett slag både mot det brittiska etablissemanget och mot EU-imperialismen.

– Som kineserna sa om den franska revolutionen, det är för tidigt att bedöma dess betydelse. 500 miljoner människor i EU såg att det går att rösta om att lämna, nu tänker de att de kan göra likadant.

• Vad med rasismen som den liberala vänstern verkar se som huvudsidan i Brexit? I de brittiska tidningarna kan man läsa om en ökning av antalet rasistiska hatbrott sedan folkomröstningen.

– Det är den liberala vänstern som talar om rasism och piskar upp stämningen. Det är de som gör websidor där man kan anmäla alla möjliga händelser och kalla dem för hatbrott. Den liberala vänstern talar om rasism men inte om EU.

– Miljoner svarta röstade mot Storbritanniens medlemskap i EU och nu stämplas de som rasister. Den liberala vänstern har ingen riktig analys av hur världen ser ut idag, men det har arbetarna för de lever i den verklighet som EU innebär med lönedumpning, osäkra anställningar och bemanningsföretag.