Högern bränner de fattigas mat – klassinriktad terror i Venezuela

Publicerad 5 juli 2017
Mercals varulager i Anzoategui där 50 ton mat brändes upp. Maten skulle distribueras till skolor, vårdinrättningar och fattiga områden.
Mercals varulager i Anzoategui där 50 ton mat brändes upp. Maten skulle distribueras till skolor, vårdinrättningar och fattiga områden.

I månader har oppositionella i Venezuela protesterat mot matbrist och hunger. För att göra verklighet av sina egna ord tar extrema högerkrafter till rena terrormetoder. Den statliga livsmedelsdistributionen som gör att de fattiga slipper hungra attackeras och tonvis av mat eldas upp.

Bilder
  • Våldshögern har trappat upp attackerna mot infrastrukturen.
  • Polisofficeren Oscar Perez genomförde en helikopterattack i huvudstaden 27  juni som en del i ett kuppförsök.
  • Regeringsvänlig demonstration i Caracas 4 juli för fred och för att de skyldiga till våldet på gatorna ska ställas inför rätta.

Folkmajoriteten är motståndare till våldshögern. Bara 36 procent stödjer kravet att president Maduro ska avgå genast.

Klassinriktad terror. Det är ett passande uttryck för att beskriva det som nu pågår i Venezuela. De mest våldsamma delarna av högeroppositionen slår nu hänsynslöst mot landets fattiga, mot alla de som gynnas av den progressiva solidariska politiken.

Frågan om maten är ett tydligt exempel på detta.

I åratal har högeroppositionen anklagat Venezuelas vänsterregering för att skapa matbrist och hunger. Och visst finns det mycket att kritisera både regeringen och de venezuelanska myndigheterna för, och det finns en utbredd korruption i landet.

Men högerkrafterna är tysta om att en central orsak till att butikshyllorna gapar tomma är de privata aktörernas profitjakt och regeringsfientliga agenda. Subventionerad eller prisreglerad mat smugglas till Colombia eller säljs till skyhöga priser på svarta marknaden. Enorma mängder av mat har gömts undan i lagerlokaler.

Detta har pågått i flera års tid utan att myndigheterna kommit till rätta med problemen.

Under den senaste protestvågen har de kriminella metoderna för att framkalla hunger börjat ersättas av öppen terror.

Den 30 juni rapporterade venezuelanska och internationella medier att våldsverkare bränt upp 50 ton mat i delstaten Anzoategui i nordöstra Venezuela.

Beväpnade män bröt sig in i ett lager tillhörande den statliga matkedjan Mercal och satte eld på byggnaden. Nästan hälften av de livsmedel som förvarades där brann upp innan brandkåren lyckades få elden under kontroll.

Det här är bara ett av många exempel på att det sker en organiserad terror mot den statliga distributionen av mat till behövande.

Enligt Venezuelas livsmedelsminister Rodolfo Marco Torres har ett trettiotal anläggningar och fordon som ingår i distributionssystemet attackerats under de senaste månaderna. Två livsmedelsarbetare har skottskadats.

De som främst drabbas av dessa riktade attacker är inte den över- och medelklass som i månader protesterat på gatorna mot ”hungern”. De som har pengar kan nämligen köpa det mesta i de privata butikerna i storstädernas finare områden.

Nej, de som drabbas är landets fattiga, arbetarklassen och andra låginkomsttagare.

Den mat som förra veckan brann upp i lagret i Anzoategui skulle distribueras till 50.000 personer, varav många barn och sjuka. Maten skulle bland annat skickas till 278 skolor, 33 vårdinrättningar, tre fängelser och 52 så kallade näringshus. De sistnämnda arbetar med att bekämpa hunger och undernäring i extremt fattiga och utsatta områden.

De män som tände eld på livsmedelslagret i Anzoategui lämnade ett politiskt budskap i form av graffiti. Förutom en hyllning till den fängelsedömde extremhögerledaren Leopoldo Lopez och ett fördömande av ”chavisterna” deklarerade våldsverkarna ett bestämt ”Ingen mer hunger”. Allt medan mat till tiotusentals människor gick upp i rök.

Det är tydligt att maten blivit ett verktyg för att försöka skapa missnöje bland anhängarna av den bolivarianska revolutionen och regeringen Maduro.

Men maten är inte det enda verktyg som högern använder för att underblåsa folkligt missnöje. Regeringens fiender angriper organiserat den statliga infrastrukturen, vilket får till följd att många venezuelaner drabbas i vardagen.

Under de gångna månaderna har både sjukhus och elkraftverk angripits, och det samtidigt som det rapporteras om allvarliga brister i vården och återkommande problem med elavbrott.

Samma dag som maten brann upp i Anzoategui attackerades tre elkraftverk i delstaten Aragua. Energiminister Luis Motta Dominguez slog fast att dessa attacker inte främst slår mot regeringen utan mot folket. För det är invånarna i Aragua som tvingas vara utan el under de 24 timmar det tar att reparera anläggningarna.

Terrorns klassinnehåll tydliggörs också av de återkommande attackerna på bostadsministeriet i Caracas.

Om det är någon satsning som förändrat livet till det bättre för miljontals fattiga venezuelaner så är det bostadsbyggandet. Hela 1,5 miljoner nya bostäder har byggts sedan 2011.

Naturligtvis är den intensiva bostadssatsningen en måltavla för högern. För att en gång för alla göra slut på den bolivarianska revolutionen måste de positiva exemplen slås sönder.

Den klassinriktade terrorn för att skapa missnöje bland revolutionens traditionella anhängare går hand i hand med en allmän upptrappning av våldet.

Granatattacken mot inrikesministeriet och högsta domstolen i Caracas den 27 juni visar att det finns krafter som inte nöjer sig med småskaliga attacker och sabotage av infrastrukturen.

Granatattacken utfördes av polisofficeren Oscar Perez som stal en helikopter på en flygbas i Caracas utkanter. Polisofficeren publicerade samtidigt videoklipp på Instagram där han förklarade att han ingår i ett nätverk av officerare inom säkerhetsstyrkorna och armén som vill avsätta president Maduro.

Om det finns ett sådant nätverk vet vi inte. Men ju längre kaoset fortgår, desto större är risken för att det inom statens våldsapparat höjs röster för att ta saken i egna händer och återställa ordningen.

Det finns tyvärr inget som tyder på att våldet och motsättningarna kommer att lugnas ner.

Regeringen Maduro har beslutat sammankalla en konstituerande församling, som en väg att komma ur krisen. Valet av 545 ledamöter genomförs den 30 juli.

Högerkoalitionen MUD, som samlar hela den parlamentariska högern, tänker bojkotta valet. De ser valet som en ny möjlighet att sabotera för och underminera regeringen. Den 16 juli planeras mass-protester och vägblockader mot både valet och planerna på en konstituerande församling.

I bakgrunden agerar USA fortsatt för ett regimskifte. Den venezuelanska högern har allt sedan den bolivarianska revolutionen initierades av Hugo Chávez kunnat räkna med ett massivt ekonomiskt och politiskt stöd från USA. Och den linjen ligger fast under president Donald Trump.

Nyligen beslutades att USA:s sanktioner mot venezuelanska företrädare ska utvidgas, och både Trump och vicepresident Mike Pence har fördömt Maduros ”maktmissbruk” och ”övergrepp mot sitt eget folk”.

Men när USA:s vänner bedriver terror och eldar upp de fattigas mat håller Vita huset tyst.

Det hoppfulla i sammanhanget är att majoriteten av venezuelanerna bestämt avvisar våldshögern och dess metoder.

Enligt en färsk opinionsundersökning från Hinterenlaces vill 84 procent av folket lösa konflikten med dialog mellan regeringen och oppositionen. 71 procent är motståndare till högerns blockader av motorvägar och genomfartsleder i städerna.

Undersökningen visar att 58 procent av det venezuelanska folket föredrar att problemen ska lösas under ledning av president Maduro medan 36 procent anser att oppositionen ska göra det.

59 procent anser att presidentval ska hållas 2018 när ordinarie mandatperiod tar slut medan 38 procent stöder kravet att Maduro ska avgå genast.

Det är knappast någon i Venezuela som är nöjd med den nuvarande situationen, och det finns bland många revolutionsanhängare ett missnöje med regeringen Maduro och dess oförmåga att föra Venezuela ur den pågående krisen.

Men siffrorna ovan tydliggör att kritiken mot det nuvarande styret inte är detsamma som uppslutning bakom den USA-stödda nyliberala högern.