Hoppa till huvudinnehåll
Av
Gymnasielärare

Honduras vänster siktar på valseger

Fyra år efter militärkuppen mot Manuel Zelaya är vänsterkrafterna i Honduras åter tillbaka på banan. Förhoppningarna inför de stundande valen är stora.


Den 24 november går Honduras till president-, parlaments- och lokalval. Enligt opinionsundersökningarna leder vänsterkandidaten Xiomara Castro och hennes parti Frihet och omstrukturering (Libertad y Refundación).

Xiomara Castro är gift med den förre presidenten Manuel Zelaya, som störtades i en USA-stödd militärkupp 2009. Partiet Frihet bildades 2011 och är direkt sprunget ur den nationella folkliga motståndsfront som formades i militärkuppens spår.

Tidigare i höst besökte Ricardo Salgado som är ansvarig för Frihets internationella relationer Sverige. Han har tidigare varit rådgivare till Manuel Zelaya. Under besöket berättade han om valkampanjen och dess bakgrund i den tidigare kuppen.

– Manuel Zelaya började sin bana inom det liberala partiet, förklarar Ricardo Salgado. Men sedan han blivit vald till president rörde han sig successivt vänsterut. Han vägrade vara kontorskillen som sprang oligarkins och de transnationella företagens ärenden.

Militärkuppen mot Manuel Zelaya inträffade kort efter att han avsatt landets överbefälhavare och föreslagit författningsförändringar som skulle ge landets fattiga folkmajoritet större inflytande över politiken. Det fanns även mäktiga utländska intressen bakom kuppen.

– Kuppen var en konspiration riktad mot Alba och dess medlemsländer, hävdar Ricardo Salgado. Amerikanerna var förbannade på Manuel Zelaya för att han anslutit Honduras till Alba. Och Honduras ansågs vara organisationens svagaste länk.

Efter kuppen lämnade Honduras Alba, som är den latin-amerikanska samarbetsorganisationen som Kuba och Venezuela grundade 2004. Den nytillträdde diktatorn Roberto Micheletti lät riva upp alla progressiva lagar och beslut. De välbärgade fick tillbaka sina privilegier.

– Det folkliga motståndet samlades direkt efter kuppen, fortsätter Ricardo Salgado. Manuel Zelaya är tillbaka i landet men författningen hindrar honom från att åter ställa upp som presidentkandidat. Hans fru Xiomara Castro fortsätter samma politik.

Det nybildade partiets program inför de stun-dande valen har en tydlig profil för att vrida politiken åt vänster igen. Tonvikten ligger på grundläggande sociala frågor. Att lyfta folket ur fattigdom har högsta prioritet.

– Vi måste ge skolbarnen de böcker de behöver, understryker Ricardo Salgado. Patienterna på sjukhusen måste få den medicin som är nödvändig. Arbetslösheten har ökat kraftigt under diktaturperioden och över hälften av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.

För att lyckas med sociala satsningar behöver en nytillträdd vänsterregering ta itu med de ekonomiska problemen. Inte någon enkel uppgift eftersom landet sedan länge brottas med stora skulder. Militärkupp och finanskris fick tillväxtsiffrorna att brant vända neråt.

– Vi måste få till en uppgörelse med såväl utländska som inhemska långivare, poängterar Ricardo Salgado. Om vi åter går med i Alba öppnar sig andra finansieringsmöjligheter. Nu är det kommersiella banker som skor sig. Vare sig stat eller företag har råd att betala räntor.

På 1980-talet under Ronald Reagans tid i Vita huset var Honduras något av kontrarevolutionens brohuvud i Centralamerika. Sedan dess är landet känt för att vara ett av de våldsammaste, mest korrupta och kriminella i världen.

– Vi vill få bort militärerna från gatorna, säger Ricardo Salgado. I stället tänker vi bygga upp närpolisen från grunden. Alla poliser och militärer är inte lika. En del tänker bara på pengar. Andra är ärliga och möjliga att vinna. Vi är beredda att ta risken och pröva denna väg.

Trots det gynnsamma opinionsläget varnar Ricardo Salgado för att ta ut några segrar i förskott. Motståndarna blir inte mindre förbittrade för att det går dåligt för dem. Vad finns det för garantier att det blir ett rättvist val? Kommer en vänsterseger att respekteras?

– Vi är i ett annat läge nu än vid tiden för kuppen 2009, avslutar han. Folket är bättre organiserat. Vi är redo att ta striden om det skulle behövas. Vi tänker fortsätta att kämpa även om några av oss skulle offras och dö.