Hoppa till huvudinnehåll
Av
august.eliasson@proletaren.se

Skeptiska röster mot påstådd gasattack i Syrien

Fruktansvärda bilder som påstås visa en massiv saringasattack mot civila i distriktet Ghouta, i Damaskus östra delar, har visats upp i media det senaste dygnet. Om bilderna kan konstateras vara autentiska är det utan tvivel en mycket hemsk tragedi som utspelat sig. Men vilka ligger bakom och vilka tjänar på det?


I media trummar krigshetsarna på men många ifrågasätter också det som har hänt, och anklagelserna mot regeringssidan.

Den svenske före detta diplomaten Rolf Ekeus, som ledde vapeninspektioner i Irak på 90-talet, uttalar sig på följande sätt i Reuters:

”Det skulle vara väldigt egendomligt om det vore regeringen som gjort detta exakt samtidigt som internationella inspektörer kommer till landet. Det vore, minst sagt, inte särskilt klokt.”

Även Johan Wiktorin, ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien och redaktör för Försvar och Säkerhet ifrågasätter i en artikel på akademiens hemsida att regeringssidan skulle ligga bakom och lyfter fram flera skäl som talar emot en saringasattack i synnerhet och en gasattack i allmänhet. ”Det är svårt att hitta skäl till att den syriska regimen skulle genomföra en sådan besinningslös attack” skriver han apropå att FN-inspektörer befinner sig alldeles i närheten.

Den brittiska journalisten Patrick Cockburn drar i The Independent paralleller till anklagelserna om massförstörelsevapen som riktades mot Irak inför USA:s och Storbritanniens invasion.

Australiska ABC intervjuar Stephen Johnson, expert på kemiska stridsmedel vid Cranfield Forensic Institute i Storbritannien, som menar att det finns frågetecken kring de videobilder som visats upp, även om de kanske inte går att avfärda som fejkade.

Att det är de syriska rebellerna som har allt att vinna på, och regeringssidan allt att förlora på, en attack med kemiska vapen är svårt att undgå ens för de som vanligtvis hetsar om ett internationellt ingripande. Aftonbladets Wolfgang Hansson skriver att det är ”förbryllande att Assad skulle låta sina styrkor genomföra kemvapenattacker i Damaskus förorter bara timmar efter att FN:s kemvapeninspektörer kommit till huvudstaden”.

Vidare konstaterar han att en gasattack ”vore i det närmaste en inbjudan från Assad till USA, Frankrike, Storbritannien med flera att sätta upp en flygförbudszon över Syrien och börja luftbomba syriska arméposteringar”.

I Svenska Dagbladet (SvD) skriver Gunilla von Hall att man måste vara skeptisk till rebellsidans uppgifter:

”De är ute efter belägg för att regimen använder kemiska vapen vilket kan leda till en internationell militär intervention. De har stort intresse av att peka ut al-Assad som skyldig till gårdagens attack”.

Vidare påpekar hon att rebellgrupperna inte är enade och fortsätter:

”Någon fraktion kan ligga bakom gasattacken för att få uppmärksamhet när FN är i landet, och kallt räkna med att skulden läggs på regimen.”

Bara femton minuter från området där attackerna ska ha ägt rum befinner sig de FN-inspektörer och experter, under ledning av svenske Åke Sellström, med uppgift att undersöka andra tidigare påstådda gasattacker. Det återstår att se om inspektörerna får tillgång till området. Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN, säger till SvD att utöver tillstånd från regeringssidan, krävs löfte om eldupphör från de rebellgrupper som kontrollerar området, för att genomföra en inspektion. Det hänger alltså inte uteslutande på regeringssidans vilja om inspektioner ska bli möjliga.

Proletären har tidigare varnat för att liknande påstådda övergrepp varit avgörande för attackerna mot Libyen och Irak. Vi har också skrivit om de experter, som FN-utredaren Carla del Pontes, som vid tidigare anklagelser om kemiska vapen sagt att det snarare är rebellerna som är misstänkta.

Oavsett vad som hänt i Ghouta kommer de väststödda rebellerna och de västmakter med USA i spetsen som vill se Assad falla, naturligtvis att fortsätta anklaga regeringssidan för denna typ av övergrepp.