Det står illa till med den beryktade svenska modellen och dess lika rätt för arbetsmarknadens parter. För vad skall man annars säga om statliga Medlingsinstitutets tvångsingripande mot den strejk som Byggnads varslat om och som skulle ha inletts i tisdags.
Staten förordnar alltså om strejkförbud. Med stöd av paragraf 49 i MBL, som infördes av regeringen Persson år 2000. Förbudet är visserligen bara tillfälligt, det gäller i fjorton dagar, men Medlingsinstitutets beslut innebär ändå att statligt övergrepp mot strejkrätten. Att förbudet på köpet kom till på initiativ av förre socialdemokratiske ministern Bengt KÅ Johansson, numera lukrativt pensionerad som medlare, gör inte saken bättre.
Detta borde stämma den mest inbitne facksosse till eftertanke. Genom att gå med på den nykorporativa ordning som Industriavtalet och Medlings-institutet innebär har fackföreningsrörelsen bundit ris åt egen rygg.
Förhandlingarna mellan Byggnads och Byggindustrierna inleddes redan 7 januari med fokus på arbetsmiljöfrågorna. Byggnads har lagt särskilt vikt vid det man kallar huvudentreprenörsansvaret, dvs man vill få till stånd ordning och reda på byggarbetsplatserna, där huvudentreprenören inte skall kunna fly eget ansvar för arbetarskydd och arbetsvillkor genom att lägga över det på prispressande underentreprenörer.
Det är ett högst rimligt krav med tanke på alla arbetsolyckor på byggena. Varje månad dör en byggnadsarbetare på jobbet, framförallt på grund av brister i skyddet. Men trots olyckorna har Byggindustrierna varit helt ointresserade av att diskutera skyddsfrågan.
Byggnads strejkvarsel lades redan 28 januari med första strejkdag utsatt till 12 mars. För att visa god förhandlingsvilja sköt Byggnads någon vecka senare upp första strejkdagen till 19 mars. Medlaren Bengt KÅ Johansson har alltså haft god tid på sig för att få till stånd förhandlingar värda namnet. Men utan att vissa något större intresse. Johansson har inte gjort något för att pressa de förhandlingsovilliga arbetsköparna. I sista minuten begärde han istället att Medlingsinstitutet skall lysa strejken i bann.
Det finns naturligtvis en avsikt bakom denna förhalande tvångstaktik. Så är det ett aber i byggförhandlingarna att Industriavtalet ännu inte är undertecknat och att industrins lönenedpressande ”märke” därför inte är satt. Byggnads accepterar lydigt ”märket” och dess lönenormerande roll och har därför inte tagit upp lönefrågan i de hittillsvarande förhandlingarna. Frånvaron av ”märke” stör dock Byggindustrierna, som vill spela med alla kort på hand. Den stör också Bengt KÅ Johansson och Medlingsinstitutet, som vill ha allt på plats samtidigt.
Då förhåller det sig så finurligt att Industriavtalet löper ut 1 april, dvs dagen innan det nu utlysta strejkförbudet hävs. Innan dess skall ett nytt avtal och ett nytt ”märke” finnas på plats och därmed får byggherrarna den eftertraktade möjligheten att ställa lön och arbetarskydd mot varandra, hjälpta därtill av den ”opartiske” medlaren.
Det är ett skamligt spel som avslöjar den nuvarande förhandlingsordningen som konstruerad av och för arbetsköparna.
Som LO och hela fackföreningsrörelsen accepterar Byggnads ”märket” och ”industrins lönenormerande roll”. Men det är självvalt. Visserligen ingår lönenormeringen i Medlingsinstitutets statliga uppdrag, vilket gör institutet till en part i målet så snart ”märket” är satt. Om andra fackförbund dristar sig att kräva mer har de inte bara arbetsköparna utan också de ”opartiska” medlarna emot sig, enligt lag.
”Märket” inskränker alltså övriga fackförbunds förhandlingsrätt, som numera är mest symbolisk. Men det fråntar dem inte strejkrätten annat än tillfälligt, som i det nu aktuella fallet. Åtminstone inte ännu.
Menar Byggnads allvar med sin kamp för arbetarskydd och ordning och reda på byggarbetsplatserna, vilket vi hoppas, kan förbundet be Byggindustrierna och Bengt KÅ Johansson att fara och flyga, om tandemparet inte tillmötesgår de högst rimliga kraven. Förbundet behöver inte hålla sig till ”märket” och behöver absolut inte rucka på lönekraven för att få igenom huvudentreprenörsansvar. Allt beror på den egna kampviljan. Eftersom det nu lagda strejkförbudet upphör 2 april.
Byggnads ordförande Johan Lindholm hoppas att Byggindustrierna tar sitt förnuft till fånga och att de under de kommande fjorton dagarna sätter sig i seriösa förhandlingar om huvudentreprenörsansvaret. Utan närvarande strejkrätt kan han inte säga något annat.
Men vad säger Lindholm när strejkförbudet löper ut och vad säger byggnadsarbetarna? Är det läge att köpslå om medlemmarnas liv och hälsa eller är det nödvändigt att möta trilskande arbetsköpare med hårda nypor? Får vår del avråder vi bestämt från det förstnämnda alternativet.
Var förhandlingarna landar återstår att se. Men om Byggnads inte får igenom de rimliga kraven och därför beslutar att fullfölja den nu bannlysta strejken är vi övertygade om att förbundet kommer att få stöd och sympati från hela arbetarklassen.
Någon måste gå före i en arbetarkamp som lyst med sin frånvaro i över två årtionden.
