ÖB Håkan Syrén har hamnat i blåsväder. Som krigsmaktens högste chef har Syrén begått den värsta försyndelse som tänkas kan i den liberala världen – han håller inte budget. Vilket renderar syrliga kommentarer från allt från försvarsminister Tolgfors över företrädare för oppositionen till de liberala ledarsidorna.

Man kan förstå upprördheten. Krigsmakten har fråntagits så gott som alla tidigare uppgifter. Att försvara Sverige i händelse av krig ingår inte läng-
re i konceptet. Med påföljd att det  tidigare invasionsförsvaret skrotats och med det  i praktiken den allmänna värnplikten.

Istället har vi begåvats med ett sk insatsförsvar, med en krigsmakt bestående av lejda legosoldater helt inriktad på operationer utomlands.

Må vara att de nya insatsförbanden, som EU-styrkan Nordic Battle Group, är rustade till tänderna, men omläggningen borde ändå ha reducerat krigsmaktens kostnader.

Men ingalunda. Trots regementsslakt och en utbildning på sparlåga, bränner krigsmakten fortfarande hissnande 40 miljarder kronor om året. Men kan ändå inte hålla budget!

Inte undra på att marknadsliberalerna blir så upprörda att Dagens Nyheters ledarsida uppmanar Syrén att skaffa sig en finanschef från näringslivet. Här behövs hårda nypor.

För vår egen del tycker vi nästan lite synd om Syrén, så general han är. För att han är något av  åsnan mellan två hötappar. Som ÖB skall han   omvandla krigsmakten till den imperialistiska insatsstyrka som det politiska etablissemanget beställt. I bred enighet. Men samtidigt skall han fortsatt hålla den numera utlandsägda krigsindustrin under armarna, vilket inte bara ger beställningar av material som inte behövs, utan som därtill  innebär att han förväntas använda insatsstyrkorna som reklampelare för tilltänkta exportobjekt som Jas Gripen. Trots att flygstridskrafter inte efterfrågas av de imperialistiska huvudmän som de svenska trupperna gör tjänst hos. 

Det är en ekvation som är svår att få ihop.
 
Liberalerna ropar nu på bättre ekonomistyrning. Men utan att ifrågasätta själva uppdraget. Krigsmakten skall fortsatt rustas för internationella operationer och skall samtidigt bära upp en av Europas största krigsmaterialindustrier. Inte undra på att Syrén framstår som en åsna.

För vår del menar vi att det är den politiska styrningen det är fel på.

Att ett land håller sig med ett militärt försvar för att skydda sina gränser mot yttre hot är rimligt och legitimt. I denna begränsade  mening var vi för det invasionsförsvar som en gång var, trots att detta var ensidigt inriktat mot en fiende som inte utgjorde något reellt hot. Nationell suveränitet måste försvaras, framförallt politiskt, men om nödvändigt också militärt.

Med det sk insatsförsvaret förhåller det sig annorlunda. Det har överhuvudtaget inte till uppgift att försvara Sveriges suveränitet, utan här handlar det blott och bart om att sluta upp i imperialismens nuvarande och kommande kolonialkrig. På det att det svenska monopolkapitalet skall få vara med och dela på krigsbytet.

Glöm allt snack om fredsbevarande insatser. Det är bara dimridåer. De svenska insatsstyrkorna rustas för imperialistiska krig.

I förhållande till denna krigspolitik reser vi kommunister parollen: Inte en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig! Vi vill helt enkelt lägga ner Nordic Battle Group och hela det sk insatsförsvaret.

Vi utesluter alls inte ett svenskt deltagande i internationella fredsoperationer, om de sanktioneras av FN och tydligt står fria från imperialistiskt intresse. Men ett sådant deltagande kräver inte styrkor typ Nordic Battle Group – ja, det utesluter sådana styrkor eftersom Nordic Battle Group utgör en del av EU:s militära kapacitet och därmed är ett uttryck för EU:s imperialistiska intresse.

Vi förespråkar helt enkelt svensk nedrustning. I en situation då inte ens de värsta krigshökarna kan se något säkerhetspolitiskt hot mot Sverige, så finns det ingen anledning att upprätthålla en av världens mest kostnadskrävande krigsmakter. En viss beredskapskapacitet måste givetvis upprätthållas, men en sådan kräver absolut inte en budget på dryga 40 miljarder kronor om året.

Givetvis innebär detta att miljardrullningen till krigsmaterialindustrin upphör. Varför slösa skattepengar på ett stridsflygplan som inte behövs? Det sägs att krigsmaterialindustrin innehåller teknologisk spetskompetens. Vilket säkert är sant. Men använd då den till något bättre än vapen. Varför inte ställa om till miljöteknologi?

Om inte krigsmaterialindustrins ägare är intresserade av något sådant, så kan staten alltid använda en del av den tidigare försvarsbudgeten till egna satsningar på miljöteknologi. För att använda resten till att återuppbygga välfärden.

Detta är vår ståndpunkt i frågan om krigsmaktens budgetförsyndelser. Det är politisk styrning som behövs. Från en bred folkopinion. Bort från den imperialistiska insatsförsvaret.

Inte en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig! 

15 januari 2008
Proletären 3, 2008