Hotell- och restaurangfacket (HRF) har omkring 36000 medlemmar, alltifrån kockar, bartenders och servitriser till croupierer och hotellreceptionister. Det motsvarar 36 procent av de anställda i branschen. Majoriteten av de anställda i branschen är under 40 år, och kvinnor och utlandsfödda dominerar.
I Stockholm, där tillväxten inom branschen är som störst, är organisationsgraden ännu lägre. Hotell- och restaurangfackets avdelning 2, som omfattar både Stockholm och Gotland, har endast runt 8000 medlemmar.
Hos motparten är förhållandet det motsatta. Drygt 80 procent av hotell- och restaurangägarna är anslutna till en arbetsköparorganisation.
I höstas publicerades LO-rapporten ”Det andra Stockholm”, som granskar levnads- och arbetsvillkor för arbetare i Stockholmsregionen. Hotell- och restaurangfacket ägnas ett eget kapitel, och de fakta som presenteras är nedslående:
• Andelen osäkra anställningar har ökat sedan 1980-talet. Mellan 1990 och 2000 ökade andelen tidsbegränsade anställningar från 12 till 30 procent. 2009 hade 28 procent i branschen visstidsanställningar.
• Antalet deltidsanställda har ökat från 27 procent 1990 till 36 procent 2009.
Dessa siffror ska med största sannolikhet skrivas upp eftersom de bygger på undersökningar gjorda bland HRF:s medlemmar. Tidsbegränsade anställningar och deltidsarbete uppges vara vanligast bland ungdomar och kvinnor som inte är medlemmar i facket.
LO-rapporten tar också fasta på den dåliga arbetsmiljön, såväl den fysiska som psykiska, och på den i branschen vanligt förekommande ekonomiska brottsligheten. Inte minst har den nyliberala trenden med att lägga ut verksamheter på entreprenad bidragit till en uppsjö av oseriösa aktörer som åtar sig uppdrag till så låga kostnader som möjligt.
För att hålla kostnaderna nere tvingas många arbetare till svartarbete. Särskilt vanligt är att papperslösa flyktingar utnyttjas som svart arbetskraft inom disk- och städning.
En ombudsman från HRF som intervjuas i ”Det andra Stockholm” sammanfattar den negativa utvecklingen. Han berättar samma saker som Amanda Karlsson Moreira och andra krogarbetare som Proletären har varit i kontakt med:
”Det är så oerhört mycket tuffare idag. För det första är det mer neddraget och slimmat. /…/ Man sätter större krav på alla anställda, ja, man kräver mycket mer. Och sen är det en tuffare attityd; det här med empati och medmänsklighet hamnar ofta långt ner på prioriteringslistan. Först är det ekonomi och effektivitet som gäller”.
Att beskriva orättvisor i rapporter är en sak, en annan är att bekämpa de i verkligheten. Här har facket ännu mycket att göra. Faktum är att HRF rent av underlättat delar av den negativa utvecklingen.
Facket har i kollektivavtal godkänt det som kallas ”extra anställningar”. Det som i teorin skulle användas undantags- vis, till exempel för ungdomar som arbetar vid sidan av studierna, utnyttjas av arbetsköpare för att anställa personal från dag till dag med kort varsel.
I förra årets avtalsrörelse var HRF ett av få förbund som varslade om strejk. Varslet drogs dock tillbaka sedan avtal tecknats, med blygsamma kostnader för arbetsköparna då avtalets lägstalöner höjdes mindre än övriga lönenivåer.
Det mest uppseendeväckande med avtalet var ändå att HRF öppnade för en utveckling mot individuella löner.
I en bransch där individualismen sägs vara ett problem för den fackliga mobiliseringen bidrar alltså facket till att förstärka känslan av att ”ensam är stark”. Inte konstigt att socialdemokraten Mats Hulth, dåvarande vd för Sveriges hotell- och restaurangägare (SHR), var mer än lovligt nöjd när avtalet var påskrivet.
Nu är parterna i startgroparna för kommande avtalsrörelse. Sveriges hotell- och restaurangägare, som i alla andra sammanhang slår sig för bröstet över ökande omsättning, vill när det kommer till löneförhandlingar framställa branschen som förlusttyngd.
Inför avtalsrörelsen kräver SHR frysta lägstalöner, med argumentationen att de som jobbat länge i branschen ska premieras. Det är ingenting annat än skönspråk för att hålla nere lönerna för en stor del av branschens arbetare. Enligt Hotell- och restaurangfacket jobbar så mycket som 36 procent av de anställda för avtalets lägsta lön.
