Gamla kärnkraftsreaktorer som tjänat ut ska kunna ersättas med nya. Det är huvudförslagen i en statlig utredning som regeringens särskilde utredare Ingvar Persson nyligen presenterat.

Och snabbt ska det gå, redan 1 juli 2010 (en och en halv månad innan riksdagsvalet nästa år) ska lagen om att avveckla kärnkraften bort och liksom förbudet mot att bygga nya reaktorer i kärntekniklagen.

I februari i år kom de fyra partierna inom regeringen överens att häva det gällande förbudet mot ny kärnkraft. Regeringen vill att nya reaktorer ska ersätta gamla när de successivt tjänat ut. För att komma underfund hur en ny lagstiftning ska skrivas tillsattes en utredning under ledning av Ingvar Persson.

Om det förslag som utredaren nu presenterat vinner gehör i riksdagen till våren blir det efter den 1 juli 2010 inte längre möjligt att stänga reaktorer under pågående drift, som tex de två Barsebäcksreaktorerna. Därmed är riksdagsbeslutet om en avveckling av kärnkraften definitivt punkterat.

Förvisso fanns det trots avvecklingsbeslutet långt fram-skjutna planer på omfattande investeringar för att modernisera och öka effekten i reaktorer, med avsikt att öka driftstiden på nuvarande aggregat med flera decennier.

Med nya lagar behöver kärnkraftsindustrin inte smyga i buskarna längre utan kan öka takten i ansträngningarna att bygga nya reaktorer vartefter gamla fasas ut. Med andra ord har utfallet av Sveriges folkomröstning om
kärnkraften skrotats, men inte kärnkraften.

Några problem att få igenom sina planer i riksdagen lär inte regeringen stöta på eftersom även stora delar av oppositionen vill att nya reaktorer ska byggas. Den förestående förändringen leder till ett generationsskifte av reaktorer i kärnkraftverken.

Nya reaktorer
Kärnkraftsindustrin får nu ett formellt klartecken för att inte enbart rusta upp gamla aggregat utan byta ut dessa mot helt nya reaktorer. Kostnaden är beräknad till uppskattningsvis 40 till 60 miljarder kronor per reaktor, eller 400-600 miljarder för de tio reaktorerna som i dag är i drift i de tre kärnkraftsverken.

Med sedvanliga fördyringar och förseningar kan prislappen öka med 100 miljarder kronor per reaktor och kanske mer därtill.

Om 10 till 15 år är de äldsta reaktorerna i Sverige förbrukade, det gäller R1 och R2 i Ringhals och O1 och O2 i Oskarshamn. Övriga reaktorer kan vara i drift ytterligare ett tiotal år, om nu inte omfattande moderniseringar görs vill säga.

Men varför förbättra kapaciteten i gamla aggregat när det går bygga helt nya efter det att regeringen undanröjt alla hinder för nya reaktorer.

Det tar minst tio år att bygga ett nytt kärnkraftsverk och därför är det viktigt för kärnkraftsintressenterna att starta så snabbt som möjligt med en utbyggnad av den nya generationen reaktorer.

Så sent som för bara någon vecka sedan meddelade statliga Vattenfall att man undertecknat en avsiktsförklaring med Industrikraft i Sverige AB om att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Industrikraft är ett nybildat bolag som ägs av Boliden, Eka Chemicals, Holmen, Stora Enso och SCA Forest Products.

Tveksamt löfte
Enligt regeringen ska industrin stå för notan, några statliga subventioner ska inte delas ut. Det är ett tveksamt löfte, all erfarenhet talar mot detta. När det strular till sig har regeringar för vana öppna statskassan för att på den vägen kunna fullfölja planerna.

Bara det faktum att statliga Vattenfall samarbetar med Industrikraft pekar mot att satsningen kommer att subventioneras. Vattenfalls planer kan inte genomföras utan att ägarna, det vill säga regeringen, godkänner det hela.

Enligt dokument SVT:s Rapport tagit del av planerar Vattenfall för att om 20 år kunna producera 70 procent mer kärnkraftsel än i dag. Produktionen ska öka från 45 till 75 terawattimmar år 2030.

Om inte annat blir det elkunderna som ska betala satsningen på den nya kärnkraften för hela det kvarvarande århundradet med ett betydligt högre elpris än i dag.

Troligtvis blir det både subventioner och ett orimligt högt elpris som ska betalas satsningen. Kapitalisterna själva är knappast villiga att satsa flera hundratals miljarder kronor på egen hand.

När alla gamla reaktorer ersätts med nya ökar både mängden avfall och kostnaderna. För de tio reaktorer som är drift i dag beräknas slutnotan för att ta hand om avfallet till 110 miljarder kronor. Med de nya aggregat som förlänger driftstiden med minst 60 år kommer summan för slutförvaret av kärnavfallet att fördubblas.

Slöseri med resurser
Kärnkraften står för cirka hälften av Sveriges energiproduktion. Men sett ur nationalekonomiskt perspektiv är det ett slöseri av resurser där endast leverantörer av reaktorer och byggherrar blir vinnare. Dessvärre förlängs eländet för resten av århundradet i och med att både avvecklingslagen och förbudet mot ny kärnkraft hävs.

KENT HALDEBO
Proletären nr 47, 2009