Propaganda och smilfinkar

Sekos kongress inleds glädjande nog med en vacker tolkning av en Björn Afzelius-låt. Tyvärr är det knappast en kampsång som orkestern valt, eller blivit tilldelade, utan en fin kärleksförklaring både till att resa genom Sverige och till en icke namngiven kvinna. “Odyssevs”, konstaterar läsaren som kan sin Afzelius.

En bra låt förvisso, men för sammanhanget kunde jag föreslagit ett tjog som hade varit ett bättre val. Det finns ju låtar med titlar som “Strejkmöte!” eller varför inte “Kamrater, Bodenarbetare”