Allt fler förfasar sig över Israels terror. Över att tiotusentals barn dödats, skadats för livet eller gjorts föräldralösa. Men parallellt med de växande protesterna mot folkmordet ökar också hatet och rasismen mot palestinier.
I veckan kan Proletären visa hur en av de största svenska Israelgrupperna på Facebook blivit tillhåll för grov rasism, hat och islamofobi. ”Gör Gaza till en parkeringsplats”. ”Utplåna Palestina”. ”Deportera ohyran”.
Palestinier kallas för odjur, apor, paddor, häxor, åsnor och råttor. Araber och muslimer i Sverige kallas för ”importerade barbarer”.
Barn med palestinsk bakgrund hängs ut med bild – utan att gruppens administratörer gör något. Istället tillhör den mest aktiva administratören de värsta hetsarna.
Avslöjandet visar den vidriga rasismen och islamofobin som florerar bland många av Israels anhängare. Ett hat som sprids helt öppet på internet, och sällan får mothugg. I gruppen är minst 98 svenska politiker medlemmar, däribland riksdagsledamöter som Mikael Oscarsson (KD) och infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsson (KD). Ingen av dem har reagerat eller sagt ifrån mot rasismen.
Egentligen visar avslöjandet inte något nytt. Den som varit inne och läst kommentarsfält under andra nyhetssidors inlägg om Palestina vet att hatet och rasismen flödat under lång tid.
Rasismen i Sverige riktar sig mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet, men främst mot muslimer och araber. Sedan den 7 oktober 2023 har en särskilt grov typ av rasism blivit vanligare, antipalestinism. Den riktar sig mot alla palestinier, oavsett om de är muslimer, kristna eller sekulära.
Trots det är det inte denna rasism som diskuteras i media varje vecka. Istället är det antisemitismen som politiker och journalister förfasar sig över.
Självklart ska antisemitism, när den visar sig, också uppmärksammas och bekämpas. Problemet är bara att det som idag hävdas vara antisemitism sällan är det. Istället slår Israelanhängarna knut på sig själva för att få uttryck eller symboler att vara antisemitiska.
Så har det blivit en allmän sanning att Vänsterpartiets avpolletterade riksdagsledamot Lorena Delgado Vargas spridit antisemitism på sociala medier, vilket inte är sant. Hon delade ett inlägg som kritiserade just en typ av påstående med antisemitiska förtecken – att Israel kontrollerar USA. Inlägget påpekade att det är tvärtom, USA kontrollerar Israel.
Det senaste exemplet är en bild på Greta Thunberg som delats av flera politiker och Israelvänner. På bilden, som är tagen efter att hon gripits av israelisk militär, bär hon en t-shirt med en bläckfisk på.
Ett bevis för antisemitism, menar Israelvännerna, eftersom bläckfisken sägs symbolisera judars påstådda makt över världen. I själva verket är tröjan från den sicilianska pridefestivalen Catana Pride, där bläckfisken symboliserar hbtq-personers kamp, har festivalarrangörerna gått ut och förklarat.
Å ena sida, påstådd antisemitism bestående av långsökta och illvilliga tolkningar. Å andra sidan, öppet rasistiskt hat riktat mot araber, muslimer och invandrare.
Idag anses det legitimt att hävda att det finns en muslimsk konspiration, där islamister sägs infiltrera länder med målet att införa sharialagar, vilket görs i den uppmärksammade franska rapporten om Muslimska brödraskapet. Den som istället antyder att det skulle finnas en israelisk lobby med makt, blir snabbt utpekad som antisemit.
Rasismen och islamofobin har de senaste åren också tagit sig uttryck i invandrarfientliga lagar, som riskerar att riktas mot just palestinier och Palestinaaktivister. I förra veckan filmades en slöjbeklädd palestinaaktivist utanför riksdagen när denne närgånget skällde ut Jessica Stegerud (SD). Klippet fick stor spridning, och sades visa hur aktivisten “attackerar” Stegerud.
Palestinaaktivister som Proletären pratat med beskriver istället hur Stegerud och högerextrema journalister länge provocerat aktivister, varpå en till slut fick nog. Efter “attacken” förbjöd polisen demonstrationer utanför riksdagen. I media och sociala medier kräver SD-politiker och deras mobb att kvinnan ska utvisas.
Rasismen och islamofobin fyller flera syften. Ett är att rättfärdiga krig och interventioner i Mellanöstern och Afrika. Eller att rättfärdiga kolonialism, som i fallet med den rasistiska sionismen.
I det så kallade kriget mot terrorismen har muslimska länder länge målats upp som ett hot mot väst. På 1990-talet talade amerikanska ideologer som Samuel P Huntington om “civilisationernas kamp”, och George W Bush använde samma språkbruk inför Irakkriget 2003.
Det har samtidigt inte hindrat USA från att stötta al-Qaida-terrorister och alliera sig med reaktionära islamistiska diktaturer som Saudiarabien. De ekonomiska intressena kommer alltid först. Det är nämligen inte rasismen som är orsaken till kolonialismen och imperialismens krig mot länder i Afrika och Mellanöstern. Det är västs imperialism och krig mot dessa länder som utgör grunden för rasismen och islamofobin.
Samtidigt fyller rasismen en viktig roll för makthavarna i västvärlden, genom att invandrare och muslimer blivit syndabock och fått skulden för försämringarna i samhället – likt judarna i Tyskland på 1930-talet. Högern har kunnat skylla utanförskap och kriminalitet som vuxit i den nyliberala nedskärningspolitikens spår på invandrarna. Som i sin tur ofta kommit till Sverige som en följd av imperialismens krig och konflikter.
Det viktigaste vapnet mot rasism och splittring är solidaritet. Internationell solidaritet mellan folk men också solidaritet arbetare emellan i arbetsplatskamp eller grannar emellan i bostadskamp.
Därför är den växande Palestinarörelsen så viktig. Inte bara för att stoppa folkmordet, utan också i kampen mot rasism och islamofobi.
