Ansvarsfrihet för Baltikums plundrare

Det har gått tre veckor sedan Uppdrag gransknings avslöjande att Swedbank, genom sina baltiska filialer, bistått andra kriminella med vad som ser ut som uppenbar och omfattande penningtvätt. Inte för att det gör någon skillnad vad det sitter för personer i bankernas ledning, men de flesta hade nog gissat att Swedbanks vd Birgitte Bonnesen skulle ha seglat iväg med en fallskärm vid det här laget.

Bonnesen, som tidigare var chef för Swedbanks verksamhet i Baltikum, satte sig på höga hästar i höstas när Danske Bank avslöjades ha tvättat 200 miljarder euro genom sin Estlandsfilial. Sådant förekom minsann inte i Swedbank, försäkrade Bonnesen då.

Några månader senare vägrar Bonnesen bli intervjuad och skickar istället fram en närmast parodisk lismande broiler att le ansträngt mot UG:s reporter. Taktiken verkar fungera. Swedbanks storägare ser ut att ge både Bonnesen och styrelsen med Lars Idermark i spetsen ansvarsfrihet.

Swedbanks näst största ägare är Folksam, vars vd Jens Henriksson säger till Dagens industri att Lars Idermark är ”den bästa ordförande Swedbank kan ha”. Då ska man veta att Idermark förutom penningtvätten har utmärkt sig genom inblandning i skandaler med såväl fastighetsaffärer som SCA:s berömda jaktresor. 

Men Henriksson har förtroendet intakt. ”Alla gånger jag har behövt nå honom som ordförande har han antingen svarat direkt eller återkommit inom en väldigt snar framtid”, säger Henriksson till DI.

DI:s Anders Hägerstrand påpekar det paradoxala i att Folksam – som mäter sina lunchrätters koldioxidavtryck på miljön – inte har några problem med att ge fortsatt förtroende åt de ansvariga på Swedbank.

”Det är inget annat än hyckleri att institutioner som Folksam och Alecta å ena sidan har en så hög svansföring i hållbarhetsfrågor men å andra sidan behandlar en bank som är misstänkt för [att] vara delaktig i allvarlig penningtvätt, samt försöker tysta ned sina anställda, med silkesvantar”, skriver Hägerstrand.

Hägerstrand önskar en obefläckad ledning i Swedbank, för aktiekursens skull. Men penningtvätt är naturligtvis inte ett fenomen som är begränsat till några rötägg på Swedbank och Danske Bank. Nordea är också inblandade, och SEB och Handelsbanken har också avslöjats de senaste åren. Det är inte heller ens den mest upprörande delen av svenska bankers kriminella verksamhet i Baltikum.

När krisen bröt ut tilläts Lettland inte devalvera sin valuta eftersom det skulle slagit mot de svenska bankernas vinster.

Samme Jens Henriksson som idag är vd för Folksam, och sitter i valberedningen inför Swedbanks stämma, var för tio år sedan högst inblandad i den finanskris som svenska banker utlöste i Lettland. Då hade Henriksson gått vidare från sina år på finansdepartementet till en position som exekutivdirektör på Internationella valutafonden med ansvar för Norden och Baltikum.

Swedbank, SEB och Nordea hade vid den tiden tillsammans drygt hälften av den lettiska bankmarknaden och fungerade i praktiken som centralbanker. När krisen bröt ut tilläts Lettland inte devalvera sin valuta eftersom det skulle slagit mot de svenska bankernas vinster.

Istället för devalvering tvingade Jens Henriksson och den svenska regeringen fram ett lettiskt stålbad för att rädda de svenska bankerna. Krispaketet som klubbades i december 2008 innebar 25-procentiga lönesänkningar i offentlig sektor. En tredjedel av de offentliganställda blev arbetslösa, sjukhus hårdbantades och alkoholismen bredde ut sig i de brutala nedskärningarnas spår. 

Det kan man minnas när Jens Henriksson ger sitt stöd till Swedbanks styrelse och vd Birgitte Bonnesen, och plötsligt är det inte lika märkligt längre att skurken Bonnesen inte offras av ägarna. När det kommer till plundringen av Baltikum är de alla lika insyltade och pengarna lika smutsiga – tvättade eller ej.