Hoppa till huvudinnehåll
Av
Elektriker

Ledarkrönika: Avbryt den rättvisa reträtten

Socialdemokraterna har länge levt på gamla meriter. Att det blir värre med andra partier är inget hållbart argument.


Dagstidningen Arbetets sista chefredaktör Bo Bernhardsson myntade begreppet ”Den rättvisa reträtten”. Reträtt är ibland nödvändig, men det är i bästa fall en andhämtning för den stundande offensiven. Nu var det inte det Bo Bernhardsson menade. Hans reträtt utgick från att ”folkhemmets tid är förbi”.

Hur glänsande folkhemmet i själva verket var får historikerna dryfta om, men det var ett projekt byggt med en stor dos av klassamarbete. Bara det faktumet att fackföreningsrörelsen formade ledare som Stefan Löfven säger en del av de tankar som bar upp folkhemmet.

Idag är den tiden förbi och vi lever i en ny tid. Den senaste nyheten om att ett högerradikalt parti kan bli landets största efter valet pekar i den riktningen.

I en artikel nyligen skildrades denna nya tid på ett intressant sätt. Termometern för tiden blev befriande nog inte Stockholm utan stålorten Oxelösund. En kommun där S styrt i 70 år!

På plats intervjuades socialdemokraten Mayvor Lundberg. Hon sade att socialdemokratin har gett upp sina kärnvärden - jämlikhet och solidaritet. Hon är något på spåren.

Partiets förtroende inom arbetarklassen byggde på offensiva reformer. När reformerna sedan ersattes med sin motsats har istället stödet för S eroderat. Inom LO vinner SD en del av inflytandet som S förlorat, men inte på långa vägar har de nått den dominans som S tidigare hade.

I allt för stor grad har vänstern ägnat sig åt att lyfta frågor och lösningar som bygger på klassamarbetets tid. Den svagheten blev åter aktuellt när offensiven mot strejkrätten inleddes. Arbetsköparna hade en klar bild av vad de ville göra med strejkrätten. Men vad ville vi som försvarade strejkrätten förutom att stoppa inskränkningen?

Givetvis måste krav ställas utifrån den rådande situationen men samtidigt måste det finnas en vision som kan skapa samling inför framtiden.

För inte kan vi vara nöjda med en så insnärjd strejkrätt som i praktriken är nästintill oanvändbar? Skulle ett politiskt krav kunna vara att strejkrätten till exempel utökas till att gälla vid försämringar av anställningsvillkor vid bolagsbyten, något som ofta sker inom kollektivtrafiken?

När jag läser artikeln om Oxelösund är svaren från S och V endast att det blir värre med SD. Det är förvisso sant men med Januariöverenskommelsen i färskt minne är det svårt att övertyga med skrämselargument. En arbetarrörelse värd namnet behöver formulera lösningar för framtiden och avbryta den rättvisa reträtten.