Hoppa till huvudinnehåll
Av
robert.mathiasson@kommunisterna.org

Kapitalets baklängesrevolution

Sedan 1980 har kapitalet år för år flyttat fram sina positioner och bit för bit monterat ner välfärd och arbetarrättigheter. Det är en högst målmedveten strategi med målet att stärka kapitalets, borgarklassens, makt och höja dess vinster. För att stoppa kapitalets baklängesrevolution krävs klasskamp. Klassamarbetets tid är förbi. Kommunistiska Partiet uppmaning till alla som vill vända baklängesrevolutionen att till gemensam kamp för vår välfärd och våra rättigheter.


1980

SAF, Sveriges Arbetsgivareförening, lockoutar en kvarts miljon arbetare. SAF-direktören Curt Nicolin deklarerar öppet att syftet är att ”lära arbetarna en läxa”. Direktörerna tjänar 9 industriarbetarlöner.

1982

Den socialdemokratiska regeringen genomför en devalvering med uttalat syfte att sänka lönekostnader och höja vinster.

1983

För första gången sedan bondetåget 1914 tar den svenska borgarklassen till gatorna den 4 oktober i en klassmanifestation till försvar av äganderätten mot löntagarfonderna.

1985

Olof Palme tillsätter en löneminister med målet att pressa ner lönerna. Bankernas låneverksamhet avregleras. Det som arbetare inte får i lön kan de istället ta i lån.

1988

SJ delas upp som ett första led i den nyliberala avregleringen.

1989

Ingvar Carlssons regering inför den nyliberala normpolitiken och avreglerar valutarestriktionerna. Offentlig sektor stramas åt medan kapitalet släpps fritt.

1990

Socialdemokraterna öppnar för ett kommande medlemskap i EU. Taximarknaden avregleras med stigande priser och försämrade löner och arbetsförhållanden som resultat.

1991

Socialdemokraterna slopar full sysselsättningen som övergripande mål och tillsätter en utredning för begränsningar i strejkrätten. Privata företag släpps in i äldreomsorg och förskola.

Med stöd av Folkpartiet finansierar Socialdemokraterna skattesänkningar för höginkomsttagare med sänkta bostadssubventioner. Den sociala bostadspolitiken avskaffas.

1992

Friskolereformen genomförs. Bemanningsföretag legaliseras. Inrikesflyget avregleras. Televerket delas. Karensdag i sjukförsäkringen införs, pengarna används till att sänka arbetsgivaravgiften. En ny kommunallag banar väg för bolagiseringar.

1993

Posten avregleras och bolagiseras. Telemarknaden avregleras. Arbetsgivarna säger upp de centrala avtalsförhandlingarna med LO med målet att pressa igenom ännu mer i förbundsvisa förhandlingar. 1980-1993 har en högavlönad direktör fått ut 199 gånger mer i lönehöjning än en metallarbetare.

1994

Ja-sidan vinner folkomröstningen om EU-medlem-skap. 900 miljoner kr kostade ja-sidans kampanj.

1995

Edingruppen, som utgörs av ekonomer från både fack och arbetsgivare, enas om att göra löneåterhållsamheten till regel på svensk arbetsmarknad. Finansminister Göran Persson (S) lanserar de nyliberala budgetreglerna.

1996

Elmarknaden och godstrafiken på järnvägen avregleras.

1997

De kommunala skolorna töms på pengar när friskolor ska få samma ersättning som kommunala skolor. Industriavtalet, som ska förhindra konflikter och garantera företagens vinster, sluts.

1999

Riksbanken görs oberoende av riksdagens folkvalda. Nytt pensionssystem införs. Arbetares pensioner sänks och görs beroende av börsspekulation. S-regeringen använder 258 miljarder av pensionspengarna för att täcka den nyliberala politikens hål i statskassan.

2000

Medlingsinstitutet skapas, med uppdrag att garantera låga löneökningar och sätta stopp för stridsåtgärder. Telia privatiseras med Vänsterpartiets stöd. Direktörerna tjänar 46 industriarbetarlöner.

2001

SAF och Industriförbundet slås samman till Svenskt Näringsliv. Socialdemokraterna antar nytt partiprogram där ägandefrågan är borta.

2004

EU:s utvidgning sätter importen av billig arbetskraft i system.

2005

170 miljarder delas ut till aktieägarna, en ökning från 13,8 miljarder år 1990.

2006

Sveriges 100 rikaste personer äger 1130 miljarder kronor, nästan 1000 miljarder mer än bara tio år tidigare. Förmögenhetsskatten avskaffas året efter. Arbetslivsinstitutet läggs ner och Arbetsmiljöverket skärs ner.

2007

Arbetsförmedlingen delprivatiseras och sjukförsäkringssystemet försämras. Sjuka tvingas ut på arbetsmarknaden. Chockhöjning av kostnaden för medlemskap i a-kassa och fack.

EU:s Lex Laval förhindrar facken att försvara svenska kollektivavtal och vidta stridsåtgärder mot lönedumpning.

Lagen om valfrihet tvingar kommunerna att öppna upp vården för kapitalisterna. Den rikaste tiondelen av Sveriges befolkning äger nu 71 procent av den svenska förmögenheten, enligt SCB.

2008

Arbetskraftsimporten av-regleras. Anställnings-tryggheten försämras. Ett andra jobbskatteavdrag håller nere lönekraven och flyttar pengar från gemensam välfärd till privata vinster. Rut-avdraget införs.

2009

Apoteket avregleras. IF Metall tecknar lönesänkningsavtalet, som en del i att lösa kapitalisternas kris. Arbetsgivaravgiften för unga sänks.

Landstingsdirektörerna har sedan millennieskiftet höjt sina löner med i genomsnitt 79 procent.

2010

Industrins parter spikar ”märket” för att hålla nere löneökningar. Lönerna i förhållande till vinster har pressats ner till samma nivå som innan första världskriget. Den allmänna värnplikten avskaffas, yrkesarmé införs.

2011

En kvarts miljon människor tvingas gå till socialen för att få livet att gå ihop. Antalet sjukskrivna som lever på socialbidrag har fyrdubblats sedan 2008.

2012

Kollektivtrafikslagen öppnar för privata företag. Kaos i tågtrafiken. Sedan 1980 har Sverige blivit dubbelt så rikt. Värden motsvarande Sveriges BNP har sedan 1994 exporterats ut ur landet och placerats i spekulation.

2013

Löneandelen inom byggindustrin har sedan 1980 pressats ner 15 procentenheter. Var femte byggnadsarbetare utgörs av utstationerade. Utländska arbetare får 55-80 procent av den lön svenska arbetare får. Mer än var tredje pensionär lever under fattigdomsgränsen.

Näringslivets toppdirektörer tjänar nu mer under ett år än vad industriarbetare gör under en livstid. Den rikaste procenten av svenskarna sitter på 40 procent av förmögenheterna.