Kommentar: Bakslag för extremhögern i Spanien

Efter parlamentsvalet i Spanien segertalade både Pedro Sanchez och Alberto Nunez Feijoo på söndagskvällen som valets vinnare. Och det kan båda sägas vara på sitt sätt, även om den förstnämnde nog är mest nöjd med resultatet.

Feijoo, som leder det traditionella konservativa partiet Partido Popular, såg sitt parti få flest röster i valet och utöka sitt antal platser i kongressen från 89 till 136. PP fick drygt åtta miljoner röster – 33 procent – och det är tre miljoner fler än i valet 2019.

Ändå talar mycket för att Sanchez får fortsätta som premiärminister, efter vad som lär bli snåriga förhandlingar för det socialdemokratiska PSOE:s partiledare för att få ihop en fungerande koalition. 

Anledningen är att extremhögerpartiet Vox, som kom in i parlamentet för första gången 2019, gjorde ett oväntat dåligt val. Vox fick 12,4 procent av rösterna och tappar 19 platser i kongressen, från 52 till 33 – vilket ger att PP och Vox inte har egen majoritet tillsammans.

Det var efter lokalvalen den 29 maj, där partierna i regeringskoalitionen tappade stort i flera regioner, som Sanchez utlyste val. Valet skulle annars hållits senast i november, och att det nya datumet blev redan i juli, mitt i den heta sommaren, fick många att tro att valdeltagandet skulle sjunka.

Det gjorde det inte. Valdeltagandet hamnade på 70,4 procent, att jämföra med 66,2 procent i november 2019. Det var dock ett nyval, efter att ingen lyckats bilda regering efter parlamentsvalet i april samma år, då valdeltagandet var 71,8 procent.

Att valdeltagandet blev relativt högt kan bero på hur PSOE och den nya vänsterkoalitionen Sumar har kampanjat mot att PP skulle bilda regering tillsammans med det mer Francodoftande Vox, som är ärkekonservativt i frågor om jämställdhet och aborträtt. 

Samtidigt har den avgående regeringen delvis själva bidragit till polariseringen i landet vad gäller symbol- och identitetsfrågor, genom att bland annat driva igenom en lag som säger att alla över 16 år i Spanien får välja vilken könsidentitet som ska stå i deras id-handling.

Nu är det inte omöjligt att det återigen blir ett nyval likt 2019. PP har inte majoritet i kammaren tillsammans med Vox, och det baskiska högerpartiet PNV har redan uteslutit förhandlingar med PP som skulle innebära en legitimering av Vox.

Och att PSOE skulle lägga ner sina röster och låta Feijoo bli premiärminister är mycket osannolikt – även om företrädare för PP sagt att de är beredda att förhandla med PSOE om ett antal viktiga frågor. Istället lär Sanchez snart nog få uppdraget att försöka bilda regering efter Feijoo, och får inleda sina egna svåra förhandlingar. 

Den nya vänsterkoalitionen Sumar, där tidigare regeringspartnern Podemos ingår och som fick 12,3 procent av rösterna och 31 platser i kongressen, är självklar koalitionspartner. Svårare blir det med bland annat det katalanska självständighetspartiet Junts – som fick sju platser i kongressen med 1,6 procent av rösterna – som redan gjort klart att de tänker ta bra betalt för att låta Sanchez fortsätta som premiärminister. 

Junts kräver amnesti för de dömda katalanska ledarna efter folkomröstningen om självständighet 2017. Däribland tidigare regionpresidenten Carles Puigdemont, som var den som bildade partiet och som numera befinner sig i exil i Belgien. 

Det andra katalanska separatistpartiet ERC, som tappade stort i valet – 43 procent av sina röster från 2019 och från tretton till sju platser i kongressen – har hittills hållit en lägre profil, och de båda partierna lär försöka koordinera sina krav i förhandlingarna. 

Det kan dröja innan Spanien har en ny regering på plats.