Hoppa till huvudinnehåll

Brevbärare polisanmäler Postnord

Brevbäraren Emilia Leijon-Amrén hotades med uppsägning av Postnord för att hon pratade med media om missförhållanden på företaget. Men vart ska arbetare vända sig när arbetsgivaren gjort fel och facket inte är tillräckligt engagerade? ”Jag valde att polisanmäla Postnord”, säger Emilia Leijon-Amrén till Proletären.

Emilia Leijon-Amrém har nu polisanmält sin arbetsgivare Postnord.
Erling Bronsberg

I slutet av december skrev Proletären om brevbäraren Emilia Leijon-Amrén som hotats med uppsägning av Postnord efter att hon pratat med media om missförhållanden på sin arbetsplats.

I två artiklar menade Emilia Leijon-Amrén att post blev liggande i drivor och att brevbärarna fått en dubbelt så hög arbetsbelastning efter Postnords varannandagsutdelning.

Men det har visat sig svårt för Emilia Leijon-Amrén att få upprättelse efter Postnords hot om uppsägning.

– Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig. Alla jag pratar med ger olika råd. Och jag har fått dra det stora lasset själv. Jag känner mig som ett stort problem för både Postnord och Seko, säger Emilia Leijon-Amrén till Proletären.

Vid första anblick verkar Emilia Leijon-Amréns fall vara tämligen enkelt att avgöra. Ett företag får inte straffa en anställd som pratar med media om missförhållanden på arbetsplatsen. Speciellt om kritiken först tagits upp internt.

Men när advokater och experter kopplas in så blir fallet mera otydligt. Postnords agerande kan vara ett brott mot yttrandefriheten, men också mot medbestämmandelagen. Och sedan 2021 finns också brott mot den så kallade visselblåsarlagen, som lanserades för att skydda personal som larmar om missförhållanden.

Även om experterna är överens om att Postnord gjort fel så måste Emilia Leijon-Amrén avgöra vilken instans allt ska prövas i. Ska händelsen polisanmälas eller ska det prövas av facket i Arbetsdomstolen?

En person hon pratade med menade också att hon skulle driva ärendet själv, via ombud, genom en stämningsansökan. Något som skulle kunna leda till stora rättegångskostnader.

– Jag är ingen advokat och kan inte ett skit om juridik. Men jag vet att ett företag inte kan behandla sin personal på det här sättet. Och det måste Postnord lära sig så. Annars kommer de bara göra om det.

Emilia Leijon-Amrén valde att polisanmäla Postnord. Vilket betyder att en åklagare kommer granska fallet. Hon har också tagit upp fallet med Seko, som enligt Emilia mest verkar vara intresserade av en förhandling med Almega (Postnords arbetsgivarorganisation) och då med en förlikning som utgång.

– Det här handlar inte om pengar. Så jag är inte intresserad av en förlikning. Risken är då att allt görs upp i det dolda och att Postnord kan fortsätta som inget har hänt. Nästa person kanske inte är lika jobbig och vågar kriga. Vilket vi inte heller ska behöva. Det här ska gå rätt till från början.

Emilia menar att stödet från Seko varit bristfälligt och att det mest känts som att hon varit i vägen för sitt eget fackförbund. Det har gått så pass långt att hon funderar på att säga upp sitt medlemskap.

– Jag tycker inte att jag fått tillräckligt stöd från facket. Istället har jag fått kriga på egen hand. Och jag vet inte… Min bild kanske inte stämmer. Men det har varit en dålig återkoppling. Seko verkar mest vara intresserade av att hålla en god ton med Postnord.