Brittiska feminister: Antistrejklagen är riktad mot kvinnor

Sedan december förra året har brittiska vårdanställda strejkat i omgångar för högre löner och bättre arbetsvillkor. Strejken i december, som tusentals deltog i, var den största i sjuksköterskeförbundet Royal College of Nursings (RCN:s) historia, och det har även varit flera strejker i år. 

Regeringen kontrade med att i januari lansera en ny strejklag som ska ”garantera en miniminivå av samhällsservice” inom vissa sektorer, däribland vårdsektorn. Nu protesterar feministiska organisationer mot lagen som de beskriver som diskriminerande mot kvinnor.

”Denna drakoniska lagstiftning kommer att innebära att arbetare som demokratiskt och lagligt röstar för att strejka inom en rad sektorer – inklusive hälsa och utbildning där en övervägande del kvinnor arbetar – kan tvingas att återgå till arbetet och sparkas om de inte lyder”, skriver de i ett upprop undertecknat av företrädare för Fawcett Society, Pregnant Then Screwed, Equality Trust och Womens Budget Group, samt den fackliga landsorganisationen TUC (Trade Union Congress).

Precis som i Sverige är den brittiska offentliga sektorn starkt kvinnodominerad. 77 procent av landets vårdanställda är kvinnor, 75 procent av lärarna – och 89 procent av stödpersonalen inom skolan – är kvinnor.

– Kvinnor, framförallt icke-vita kvinnor, drabbas hårdast av levnadskostnadskrisen. Arbetsplatser måste vara fungerande för kvinnor och utgångspunkten för detta måste vara anständiga löner och arbetsvillkor, skriver Fawcett Societys ordförande, Jemima Olchawski, i en kommentar till Proletären.

Också den brittiska offentliga sektorn är hårt drabbad av nedskärningar, med brist på vårdplatser och sjukhussängar, och inte minst personalbrist. Den pressade situationen i vården har också lett till fler våldsincidenter, sexuella övergrepp och rasism.

Men till skillnad från i Sverige har brittiska fackföreningar tagit kamp för rejäla lönehöjningar och bättre villkor. RCN:s krav inför vårdstrejken var på 5 procent över inflationsnivån inom detaljhandeln som i Storbritannien ligger på 14 procent – en total lönehöjning på 19 procent. I Sverige kräver Kommunal en en löneökning på 4,4 procent, samtidigt som inflationen låg på 11,7 procent i januari.

I en intervju i The Guardian säger RCN:s ordförande Pat Cullen att kravet på 19 procent i själva verket är modesta, då lönenivåerna under årtionden stått stilla inom den offentliga sektorn.

– Regeringen har skällt ut oss för att vi kräver 5 procent över inflationen, men det är i själva verket bara ett återställande av lönerna. Det är egentligen ingen löneökning, när man tänker efter.

Hon berättar om hur hon träffat vårdanställda som tvingats söka social mathjälp.

– Sjuksköterskor har gråtit med mig. De har berättat för mig om rädslan för att de inte ska ha råd med skor till sina barn. [...] Det var hjärtskärande. Jag kan inte påpeka nog hur mycket våra sjuksköterskor kämpar varje dag bara för att hålla sig flytande.

Den historiska vårdstrejken, och arbetarkampen såväl inom vårdsektorn som i andra sektorer de senaste åren, har fått den brittiska högerregeringen att se rött. Förutom antistrejklagen, försökte Torypartiets ordförande Nadhim Zahawi i början av december anklaga de strejkande vårdarbetarna för att ”splittra” Storbritannien och därmed gå Putins ärenden.

– Att använda Rysslands krig i Ukraina för att rättfärdiga reallönesänkningar för sjuksköterskor i Storbritannien är ett nytt lågvattenmärke för den här regeringen, sade Pat Cullen från RCN då.

Sedan en vecka tillbaka pågår förhandlingar mellan regeringen och RCN som därmed skjutit upp alla kommande strejker – samtidigt har vårdfacket Unison utlyst nya strejker för sina medlemmar på Internationella kvinnodagen, 8 mars.