Förra veckan dömde USA:s högsta domstol att president Donald Trumps administration måste underlätta frigivningen av Kilmar Abrego Garcia. Den 30-årige familjefadern utvisades och flögs förra månaden till högsäkerhetsfängelset Cecot i El Salvador, tillsammans med ett dussintal andra salvadoraner, i vad Trumps regering kallar för ett ”administrativt misstag”.
Abrego Garcia tog sig som 16-åring in i USA illegalt 2011, efter att han och hans familj utpressats och hotats med att han skulle tvingas gå med i det beväpnade gatugänget Barrio 18. En domare i USA har dömt att han inte får utvisas till El Salvador på grund av risk för förföljelse och tortyr, men samtidigt anklagas han av USA för att tillhöra ett annat våldsamt gäng, det i Centralamerika ökända Mara Salvatrucha, eller MS-13.
Grunden till anklagelserna är en anonym källa, samt att Abrego Garcia enligt polisen hade ”en Chicago Bulls-keps och en hoodie på sig” när han arresterades 2019 på en parkeringsplats i Maryland, där han väntade tillsammans med andra papperslösa på att åka ut och jobba som daglönare.
Kilmar Abrego Garcia, som förnekar allt samröre med MS-13, är bara det senaste exemplet på den rättsosäkerhet som präglar Donald Trumps hårda migrationspolitik, och i ännu högre grad samarbetspartnern El Salvadors säkerhetspolitik.
Den 27 mars 2022 utlyste president Nayib Bukele 30 dagars undantagstillstånd, vilket fortfarande råder drygt tre år senare.
– Under de här tre åren har den begynnande rättsstaten i El Salvador försvagats något oerhört och undantagstillståndet har blivit permanent, säger landets tidigare utrikesminister Carlos Castaneda till Proletären.
Carlos Castaneda, som är internationellt ansvarig för vänsterpartiet och den tidigare gerillarörelsen FMLN, radar upp exempel på hur Bukeles statsapparat missbrukar sina befogenheter i jakten på gängmedlemmar.
– Dödsorsaken för alla av de närmare 400 som dött i fängelset hemligstämplas. Det har förekommit tortyr för att få information av de fängslade, som får sina rättigheter kränkta av den autokratiska regeringen här i landet. För ”staten, det är jag”, säger Carlos Castaneda om Bukeles styre i El Salvador.
Enligt officiella siffror har cirka 85.000 personer fängslats de senaste tre åren. I november förra året erkände Bukele att omkring 8.000 som senare släppts fria gripits av misstag.
– Han säger själv att de helt enkelt befann sig på fel ställe när de greps. Det är nästan tio procent av fångarna. Hur kan misstagen vara så många och så stora?
Det har under Bukeles tid vid makten skett en markant militarisering av El Salvador, samtidigt som gränserna mellan den styrande, lagstiftande och dömande makten upphävts, säger Carlos Castaneda.
– Försvarsmakten hade tidigare omkring 16.000 soldater, under inbördeskriget på 1980-talet uppemot 60.000. Nu, i fredstid, består de väpnade styrkorna av 40.000 soldater, och den största ökningen har skett under de här åren av undantagstillstånd. Samtidigt har militären fått polisiära befogenheter och polisen militära befogenheter.
Under samma tid har mordfrekvensen i landet sjunkit dramatiskt. 2015 begicks fler än 6.000 mord i landet som har drygt sex miljoner invånare, 2023 endast 214 mord.
Carlos Castaneda förnekar inte heller att Bukeles populistiska politik haft stort stöd bland befolkningen. Även om stödet minskar i takt med att den ekonomiska osäkerheten ökar för de flesta, säger han.
– För första gången har osäkerheten i landet adresserats med full kraft, men undantagstillståndet fördunklar de komplexa problem vi har att ta itu med i vårt land. Regeringen har gjort folk rädda för att också deras barn ska fängslas, och det är inte många som vågar gå ut och demonstrera trots prisökningar och privatiseringar.
De senaste tre åren har priserna på basvaror ökat lika mycket som de tidigare elva åren, enligt landets centralbank. Och enligt läkarfacket SIMETRISSS råder det brist på minst 29 viktiga mediciner mot bland annat cancer, diabetes och högt blodtryck, i det moderna El Salvadors värsta kris någonsin vad gäller tillgången till läkemedel.
– Det finns inte mediciner på sjukhuset, eller på de privata apoteken. Du får en tid hos sjukvården, men det finns inga mediciner när du går dit, och det märker folk, säger Carlos Castaneda.
Bukele rättfärdigar undantagstillståndet med att staten befinner sig i krig med de våldsamma gatugängen. På liknande sätt använder Donald Trump sig av krigslagen Alien Enemies Act från 1798 för att utvisa migranter från USA. Migranter som påstås vara gängmedlemmar som befinner sig i krig med USA.
Så är fallet med de 238 venezolaner som, likt Kilmar Abrego Garcia, skickades till Cecot förra månaden. Enligt Trumps regering tillhör de gänget Tren de Aragua, vilket såväl deras familjer som Venezuelas regering förnekar.
– Venezuelas regering har varit tydlig med att de är redo att ta emot dem i sitt hemland, istället för att de ska vara kidnappade i ett land de inte kommer från.
Det rättsliga ärendet i USA:s högsta domstol gällande Kilmar Abrego Garcia benämns Noem vs Abrego Garcia, efter Kristi Noem som är Trumps minister för inrikes säkerhet. För några veckor sedan besökte hon högsäkerhetsfängelset Cecot, där de deporterade spärras in.
Där spelade hon in ett videoklipp till sociala medier, där hon säger att den som funderar på att ta sig in i USA illegalt ska veta att fängelset i El Salvador är ett av verktygen USA har i sin verktygslåda för att bli av med den personen.
– Men migration är inget brott, säger Carlos Castaneda.
När Carlos Castaneda själv ingick i El Salvadors regering hade FMLN vunnit valen 2009 och 2014, efter att fredsavtalet som avslutade inbördeskriget skrevs under 1992. Men trots att den progressiva regeringen genomförde fler än 200 sociala program vad gäller allt från familjelantbruk till tillgång till datorer fick man inte väljarnas förtroende 2019 och 2024, när Bukele först valdes till och sedan valdes om till president.
– Vi måste vara självkritiska inför de misstag som begåtts, men man ska också veta att även om vi hade den styrande makten så blockerades mycket av resurserna som behövdes till programmen av högsta domstolen och i parlamentet.
– Men nu växer vi igen och ser att fler återigen dyker upp på våra lokala möten där vi diskuterar vad som behöver göras. Där det kom 15 personer för något år sedan kommer det nu 80, 90 eller 100, och vi är fortfarande den näst största politiska kraften i landet, säger Carlos Castaneda.
– Det är en komplicerad verklighet vi har att jobba med i El Salvador, inte minst vad gäller migrationsfrågan. Men vi är också optimistiska och fyllda av kamplust.
