Euskefeurat: ”Vi slåss mot marknaden”
I februari 2023 åker Euskefeurat ut på turné i Sverige. I över 40 år har bandet krigat för den lilla människan mot makten och har inga planer på att sluta. ”Det är ett otroligt stort fokus på Stockholms medelklass”, säger Ronny Eriksson till Proletären.
MEUK 001 är katalognumret för Euskefeurats första skiva, Ägge bårte katta. Grovt översatt: katten lägger ägg – någonting är galet.
Och sedan skivan släpptes 1982 verkar inte galenskapen i samhället ha avtagit. Det har snarare blivit värre, menar frontfiguren Ronny Eriksson. Det senaste som gjort honom förbannad är högerregeringens elstöd.
– Det handlar inte om kostnaderna, utan mängden el man förbrukar. Det gynnar till exempel företag med bundna elavtal som inte alls haft så höga kostnader. Vi i elområde 1 står helt utan stöd, trots att vi offrat stora delar av vår natur till elproduktion, och har samma elpris som alla andra nu.
– Det bästa hade varit att ha ett svenskt elpris i hela landet och ett annat för elen vi exporterar. Jag begriper inte varför vi ska leka affär överallt och låta marknaden styra utvecklingen. Det är idiotiskt.
I över 40 år har Euskefeurat ”krigat för den lilla människan mot makten”, som bandet själv uttrycker det. I februari 2023 drar de återigen ut på turné. Denna gång till Mellansverige i olika städer kring Mälaren.
– Våra konserter är lite som ett matbord. Det ska finnas maränger och sötsaker men det måste också finnas något mer matnyttigt som vörtbröd, säger Ronny Eriksson.
Sötsakerna i Euskefeurats repertoar blir oftast låtarna med stora doser norrländsk humor, medelklassförakt, satir och uppror. Ronny Eriksson menar att dessa fungerar som en slags avväpningsmanöver för lyssnaren.
– Det finns en slags intellektuell gard som folk har uppe. Men den sänks ofta när vi får publiken att skratta. Förhoppningsvis gör det att några kan börja tänka på ett annat sätt.
– Det handlar inte nödvändigtvis om att vi sedan ska stå och predika. Men vi vill skapa berättelser som folk kan ta till sig och som ger en tankeställare. Då krävs det att vi når både intellekt och hjärta.
Euskefeurats berättande hör samman med vörtbrödet. I var och varannan låt finns det alltid ett nytt norrländskt livsöde att betrakta och tack vare Ronny Erikssons detaljrikedom landar de ofta som ett knytnävsslag i magen. När jag frågar hur textförfattandet går till säger han att han aldrig är ute efter att skapa en hit.
– Det måste finnas en anledning till att jag skriver låten. Och det är mycket jag reagerar på i samhället. Miljön, Natomedlemskapet, utförsäljningarna, rasismen som sprids. Men för att publiken ska ta till sig låten krävs en bra story. Du kan inte skriva folk på näsan. Publiken vill känna sig intelligent och att de kommit på något. Det är då du kan skapa känslor.
– Om jag lyssnar på musik så skiter jag personligen i hur duktig någon är på att sjunga eller spela. Det tillför liksom ingenting. Jag vill höra en berättelse och tänka ”den här skulle kunna vara om mig.”
I dagens polerade musikindustri har denna inställning i mångt och mycket gått förlorad. Istället översköljs vi av medelklassens kärleksbekymmer, berättat ur första person. Ett befogat tema men ibland kan det bli väl lättsmält och opersonligt. Två beskrivningar som sällan passar in på Euskefeurats låtar.
Precis som med den svenska elen så har musik också blivit en vara som ska säljas och köpas på en marknad med vinstintresse, menar Ronny Eriksson.
– Titta på Idol till exempel. Bob Dylan skulle åkt ur på en gång och många andra artister som jag uppskattar skulle också försvinna. Det var en av fördelarna med proggen, alla kunde spela. Ibland lät det fördärvligt men det var åtminstone ärligt.
– Kommersialismen syns också bland bokningsbolagen som alltid letar efter nya produkter de kan sälja. Det har till exempel blivit svårare och svårare för oss att hitta spelställen, eftersom vi bokar allt på egen hand.
Roten till Euskefeurat är Norrbotten och alla fårade människor som ryms i detta landskap. Och det finns en styrka i att sjunga om det man känner till, menar Ronny Eriksson. Eller för att citera refrängen i låten Hotaheiti: ”Man kan aldrig veta vart man är på väg, om man inte fattar varifrån man kom.”
– En boxare som hoppar och flaxar kommer inte långt. Om man ska slå hårt krävs det att man står stadigt och är rotad någonstans.
Men vad är det ni slåss mot?
– Jag kan bara tala för egen del men vi är i alla fall emot kommersialismen. Att alla i det här samhället ska tjäna så mycket pengar som möjligt och att marknaden ska styra utvecklingen. Det är fullkomligt idiotiskt.
– Vi sjunger om sånt som finns runtomkring oss. Just nu är det ett otroligt stor fokus på Stockholms medelklass. Men det finns en stor verklighet utanför tullarna som inte kommer fram i media. Det kan nog vara det som gör att folk känner igen sig i våra låtar.
Om samhället tappar andra perspektiv, när människorna utanför Stockholm bara ses i Landet runt (och då ofta med en lätt nedsättande klapp på huvudet), så skapar det konsekvenser. Inte bara för kulturen utan också för politiken, menar Ronny Eriksson.
– Den nuvarande regeringens nordligaste minister kommer från Borlänge. De har ingen aning om hur vi lever här. En bred rekrytering handlade förr om att företräda särintressen. Men nu finns det inte någon vanlig bakgrund bland våra politiker. De flesta är broilers som kommer direkt från ungdomsförbunden.
– Och gammelsossarna har blivit Sveriges nya oligarker. Ilija Batljan och Göran Persson för att nämna några. Dessa ”ideologer” som nu ska tjäna pengar. Ta bara det här med sossarna och Nato. Det kändes som att de inte ens ville prata om det under valet. Politik har blivit ett taktiskt spel kring marknadsandelar. Det är väldigt lite ideologi som ligger bakom allt.
Tror du att det kommer komma en förändring?
– Om folk blir förbannade och säger ifrån. Just nu har vi regeringen vi förtjänar. Motståndsfickor finns men de syns inte i media särskilt ofta. Just nu är folket i Norrbotten i alla fall förbannade på elstödet. Det kanske kan bli en gnista.
Euskefeurats turnéplan vintern 2023:
- 21 februari – Västerås
- 22 februari – Norrköping
- 23 februari – Örebro
- 24 februari – Linköping
- 25 februari – Rimbo