Fullsatt på Varbergs Teater när Sven Wollter fick Leninpriset
I helgen delades Sveriges kanske mest omdebatterade pris, Leninpriset, ut till skådespelaren Sven Wollter.
Varbergs Teater fylldes till sista plats när Lenin- och Robespierrepriserna delades ut lördagen den 21 april. Varbergsprofilen Lasse Diding höll som vanligt i trådarna och såg ut att trivas i sin roll som konferencier. Arrangemanget har blivit ett välsmort maskineri.
Leninpriset provocerar fortfarande borgerliga kulturskribenter, även om dessa verkar ha varit för upptagna med den senaste tidens skandaler i Svenska Akdamien för att uttrycka sin ilska över årets utdelning.
– När vi delade ut priset för första gången blev många fly förbannade, berättar Lasse Diding.
– Och främst i ledet var Svenska Akademien. Men vi är inte långsinta, utan hoppas nu att akademien trots allt med kungens hjälp kan resa sig och på så sätt undvika att Leninpriset överlever Nobelpriset. I vår snålt kommersiella tidsålder behövs alla krafter för att värna konsten och litteraturen. Låt hundra blommor blomma som Mao en gång predikade!
Cecilia Cervin från Jan Myrdalsällskapet presenterade årets Robespierrepristagare – författaren, dramatikern och serietecknaren Henrik Bromander. Bromander hyllas för att i sina verk ha dissekerat manlighetens mörkare sidor med djup, inlevelse och besk humor.
– Du får uppskattande recensioner i DN, Svenska Dagbladet och av hela etablissemanget, men detta ska vi inte lägga dig till last, skämtade Cecilia Cervin när hon kallade upp den unge Robespierrepristagaren på scen.
– Det känns skitkul, tittar man på de tidigare pristagarna så är det ju en fin linje, en fin tradition att gå ingå i. Jag är väldigt ärad, säger Henrik Bromander till Proletären.
Bland de tidigare Robespierrepristagarna finner vi Kajsa Ekis Ekman, Jenny Wrangborg, Gabriela Pichler och Eija Hetekivi Olsson.
Förra årets Leninpristagare, filmskaparen Stefan Jarl, presenterade årets dito – Sven Wollter. Den folkkära skådespelaren tilldelas priset för sin kulturella och politiska gärning som sträcker sig över sex årtionden.
”Ett liv fyllt av kulturkamp mot kapitalismens hisnande barbari, med oöverträffad konstnärlig kompromisslöshet i Robin Hoods och Lenins anda”, som motiveringen lyder.
Wollter berättade en anekdot om när han fick reda på att han skulle föräras en medalj av kungen för sina framstående konstnärliga insatser. En knepig sits att hamna i, då han som kommunist knappast är en vän av kungahuset.
– Jag kunde ju inte ta kungen i hand och bocka. Så jag fick ringa och säga att jag hade en tandläkartid.
Medaljen, som han fick på posten, begravde han vid sin mammas grav på Kvibergs kyrkogård i Göteborg. Hon tyckte nämligen väldigt mycket om kungabarnen.
– Eller egentligen alla barn, men det var ju kungabarnen man såg mest av i tidningarna.
Wollter är den tionde Leninpristagaren i ordningen och befinner sig i gott sällskap – Mattias Gardell, Roy Andersson, Maj Wechselmann, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall, Jan Guillou, Mikael Wiehe, Mikael Nyberg och den ovan nämnda Stefan Jarl har tidigare fått detta, Sveriges kanske mest omdebatterade, pris.