Kommentar: Gasplaner bakom slakten i Gaza?
I Israels planer på att omvandla landet till en petroleummakt finns ett hinder. Det stavas Gaza och råkar ligga mitt i ritningarna för nya olje- och gasprojekt. Kan det vara en del av förklaringen bakom Israels hänsynslösa bombande och invasion av Gaza?
– Det här är ett tid av möjligheter, och vi har nu möjligheten att stärka den politiska statusen för Israel, i regionen och i världen, samtidigt som vi säkrar stora ekonomiska inkomster för den israeliska ekonomin och säkrar ekonomisk stabilitet för de närmaste decennierna.
Orden kom från Israels energiminister Israel Katz, i samband med att landets regering i somras gick ut med sina planer på att expandera naturgasindustrin i landet med målet att fördubbla produktionen under de närmsta åren.
Den 29 oktober, medan bomberna regnade över folket i Gaza, var sex multinationella naturgasföretag i Israel och skrev under rättigheterna till exploatering av naturgasfyndigheter.
Israels krig mot Gaza drivs av rasistisk ideologi, men bakom de hänsynslösa bombningarna och viljan att helt och hållet pulverisera det palestinska motståndet döljer sig också ekonomiska motiv. I Israels nya strävan efter petroleummakt står Gaza och Hamas i vägen.
För ett decennium sedan var Israel beroende av att importera olja och kol för sin energiförsörjning. De historiskt dåliga relationerna med de arabiska grannländerna har gjort det till en dyr historia.
Men efter upptäckterna av stora gasfyndigheter i östra Medelhavet har förhållandena förändrats. Nu är Israel på god väg att bli en betydande naturgasproducent och en viktig partner i Europas framtida energiförsörjning.
”Med EU-Israel-Egypten-avtalet kommer vi arbeta för stabil leverans av gas till EU från den östra Medelhavsregionen. Det kommer bidra till den Europeiska energisäkerheten”, skrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på X när det trilaterala samarbetet mellan Egypten, Israel och EU undertecknats sommaren 2022 – efter att EU:s egna sanktioner mot Ryssland lett till en energikris.
Avtalet innebär att Israels gas går via pipelines till Egypten. Där omvandlas den till så kallad LNG (efter den engelska förkortningen på flytande naturgas, Liquified Natural Gas).
I flytande form tar gasen mindre plats och blir effektivare att frakta. Den förs sedan med speciella tankfartyg till terminaler i Europa där en omvänd process sker. Gasen distribueras sedan via pipelines över den europeiska kontinenten.
Israel har tidigare inte varit rikt på naturresurser. Utan USA:s historiska ekonomiska stöd – på totalt 318 miljarder dollar i dagens penningvärde fram till 2022, enligt USAID – hade Israels ekonomi knappast varit så utvecklad som den är.
Landets främsta exportvara är högteknologiska varor och tjänster. Efter Kaliforniens Silicon Valley betraktas ”Silicon Wadi” i Israel som världens näst största ”tech-hub”.
2009 upptäcktes gasreserver utanför Israels och Gazas kust. 2019 fann man ännu mer. Totalt värderas gasfyndigheterna till 520 miljarder dollar.
Israel ställde om sin energimix och började använda alltmer naturgas i sin energiförsörjning. Tio år efter att de började utvinna gasen gick de från att bli importör till exportör, och den så kallade EMG-pipelinen som går mellan Egypten och Israel bytte flödesriktning. Från att ha varit en importpipeline för egyptisk gas till Israel blev det en exportledning för israelisk gas till Egypten.
Sedan 2019 har ytterligare gastillgångar upptäckts och den israeliska gasproduktionen har redan mer än fördubblats sedan dess. En ledning räcker inte längre till – i maj 2023 lanserades planerna på ett nytt pipeline-projekt mellan Israel och Egypten.
Men i mitt i ritningarna över Israels framtid som inflytelserik gasexportör finns ett problem för Israel: Gazaremsan. Hamas har vid flera tillfällen attackerat pipelines och skickat missiler mot Tamarfältet, ett av Israels gasfält som ligger närmast Gaza.
Efter Hamas offensiv den 7 oktober har Tamarfältet varit nedstängt på grund av risken för attacker. Det beräknas kosta Israel 200 miljoner dollar i månaden i intäkter.
Av samma anledning har den tidigare nämnda EMG-pipelinen mellan Egypten och Israel – som löper under vattnet strax utanför och längs med Gazas kust – stängts ner. Gasen går just nu en omväg via Jordanien till Egypten, vilket medför ytterligare komplikationer för den israeliska gasexporten.
Den nya gasledningen som planeras mellan Israel och Egypten ska löpa knappa 40 minuters bilfärd söder om Gazaremsan, från Romat Hovav i Israel till den egyptiska gränsen. Inte heller den kommer vara fredad så länge palestinierna har möjlighet att göra motstånd.
Om Israel ska kunna sköta sina gasaffärer i lugn och ro behöver Gazas befolkning, och i synnerhet Hamas, tillintetgöras eller åtminstone helt och hållet pacificeras.
Hamas och Gaza är inte bara en nagel i ögat för Israels gasplaner – de är också i vägen för en ny oljeledning som planeras av Israel och Förenade Arabemiraten. Länderna har fått goda relationer de senaste åren och nyligen upprättades det ett frihandelsavtal mellan dem – Israels första med ett arabland.
Oljenationen vill diversifiera sin ekonomi och hundratals israeliska techbolag har etablerat sig i landet under de senaste två åren. Förenade Arabemiraten har i sin tur investerat i Israels gasindustri och äger bland annat 22 procent i det tidigare nämnda Tamarfältet.
Den planerade pipelinen ska gå från den israeliska kuststaden Eilot i Röda havet och ta närmsta vägen till Medelhavet där den ska löpa ut i staden Ashkelon, belägen mindre än 15 kilometer norr om Gaza. Där ska den emiratiska oljan lastas om på tankbåtar för vidare transport till Europa.
När projektet är färdigt kommer det vara den effektivaste fraktvägen för olja från Gulfländerna till Europa och befaras från Egyptens sida helt ta över den egyptiska Suez-kanalens viktigaste inkomstkälla – oljetankfartygen.
Israels ekonomi befinner sig i en omvandling mot att bli ett strategiskt viktigt olje- och naturgasland men infrastrukturen som den nya industrin behöver är känsligare för sabotage och oroligheter än vad den högteknologiska forskningen som drivit ekonomin hittills har varit.
Mitt bland den nya, viktiga infrastrukturen ligger Gaza. Är det bland annat därför vi den senaste månaden sett en ännu mer aggressiv och hänsynslös ockupationsmakt?