Proletären träffar Henrik Dorsin: ”Humor är ett sundhetstecken”

I två månader har Henrik Dorsin firat julafton tillsammans med Karl-Bertil Jonsson. De fortsätter fira till den 19 januari i föreställningen där Dorsin som berättare, tillsammans med Peter Dalle (Karl-Bertils pappa Tyko), Vanna Rosenberg som den ömma modern som visar sig heta Bojan, Anton Lundqvist som Karl-Bertil själv och några till, har gjort succé inför en ständigt fullsatt salong på Scalateatern, bakom LO-borgen i centrala Stockholm.

Karl-Bertil Jonssons Julafton är Tage Danielssons och Per Åhlins tecknade julsaga om den 13-årige postvikarien som tar julklappar från de rika och delar ut dem till de fattiga.

Några av replikerna i filmen, som visats i julaftons-tv sedan 1975, har blivit svenska klassiker: ”Jag har närt en kommunist vid min barm”, utbrister varuhusägaren Tyko när han får veta vad sonen har gjort. Och Karl-Bertils "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar” är en annan maxim, väl värd att ta till sig.

I sin roll som berättare tar Henrik Dorsin ut svängarna: Centerpartiet, giriga direktörer och andra dumheter får sig en känga.

Karl-Bertil Jonssons Julafton är inte det enda jultemat på Dorsins repertoar. Nyligen fanns ju också hans Tomten är en Kommunist med på Proletärens lista över jullåtar vi borde lyssna mer på.

– Den låten skrevs i vredesmod som en protest mot hur julen blivit en högtid där allt bara handlar om konsumtion. Tomten har ju blivit själva sinnebilden för konsumtionssamhället, så jag vände på det: han är ju faktiskt ganska lik Karl Marx, säger Henrik Dorsin till Proletären.

– Jag har fått nästan bara positiva reaktioner på låten. Åtminstone de som nått fram till mig. Men jag var på middag en gång med folk där det där med tomten som kommunist kanske inte var den populäraste åsikten man kunde ha. Jag sjöng den och det blev en vattendelare: några tyckte att det var bra, och andra att det där var väl att ta i lite. Och då kändes det bra från båda hållen för mig.

Att tomten är kommunist är inte den enda Dorsinkomposition som rört upp känslorna. I Det är bögarnas fel gör Henrik Dorsin upp med det religiösa hyckleriet.

Dorsin, som pastor Christer From, gör slarvsylta av frireligiösa vanföreställningar och bokstavstroget bibeltuggande: ”Att Vin & Sprit och Saab och Volvo inte ens är svenskt, ja, det är bögarnas fel”.

Bögarnas fel, enligt pastor From, är också lapplisor, galen fundamentalism och att många fått ont i nacken av att sitta framför datorn.

– Jag tror att man kan skämta om allt. Det handlar om hur man gör det. Jag skulle inte göra det bara för att provocera, utan det måste vara genomtänkt. Humor är ett sundhetstecken; har folk ingen humor så är de väldigt svåra att umgås med, menar Henrik Dorsin.

– Nu har det blivit väldigt snävt åt olika håll: det är alltid några som tar illa vid sig, som inte vill förstå att det är humor, och som missförstår med flit. Och de rösterna har blivit väldigt tongivande: de som skriker mest är ju de som hörs mest.

Författaren Fritiof Nilsson Piraten har bekräftat just det när han en gång konstaterade att ”skriver man om synålar är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad”.

Nilsson Piraten är en av landets stora berättare. Liksom Karl Gerhard.

2014 utsåg föreningen Sveriges kompositörer av Populärmusik (Skap) tillsammans med Karl Gerhard-sällskapet Henrik Dorsin till mottagare av Karl Gerhard-stipendiet. Motiveringen: "Henrik Dorsin trampar på de tår som är ömmast, klär av de största elefanterna i rummet och vågar slå huvudet i glastaket”.

Karl Gerhard (1891-1964) var en av Sveriges största kuplett- och revyartister: Jazzgossen från 1922 handlar om hur ungdomen på den tiden kunde provocera den konservativa samhällsuppfattningen.

En katt bland hermelinerna (1955) är den gamla östermalmsdamens klagan om att tiderna förändras.

Gungorna och karusellen (1948) frågar hur överklassen och pamparna kan klaga på att skatterna gör det omöjligt att bli rik, när de ändå kan resa till Paris och Cannes och ha fruar på fyra ställen.

Den ökända hästen från Troja (1941) är en svidande uppgörelse med nazisternas femtekolonnare i Sverige och andra länder och ansågs vara så skadlig för Sveriges förhållande till Nazi-Tyskland och Hitler att den förbjöds av den socialdemokratiske utrikesministern Christian Günther, uppbackad av statsminister Per-Albin Hansson.

Om Karl Gerhard hade levt idag, hade han varit som Henrik Dorsin då? Hade Karl Gerhard vågat göra en låt som Det är bögarnas fel?

– Ja, det tror jag. Han var ju modig och kaxig, men för 80 år sedan och med de begränsningar som fanns då. Jag tror att han hade vågat gå ännu längre än så om han verkat idag. Politiskt var ju Karl Gerhard mer liberal i sina åsikter, men han skulle absolut ha avskytt den här allt mer nationalistiska utvecklingen.

Det gör Henrik Dorsin också. Det har ett pris. Under rubriken ”Henrik Dorsin, komikern som föraktar och hatar vanligt folk” har sajten Flashback givit rasistiska och öppet fascistiska element ett forum att hata från, bland annat mot Dorsins sketcher om Roger ”Svennen” Lundström från Åkebyberg.

Visst betraktar jag mig som vänster. Och vänster för mig är en rättvis fördelningspolitik och att samhället tar hand om de svagaste, ett samhälle som inte bygger på individualism och konsumism som det gör idag.

I ”Svennen” gestaltar Dorsin en representant så god som någon för Sverigedemokraternas väljarbas, de egentligen alldeles vanliga människorna med en komplett samling av Mr. Music-kassetterna i bokhyllan, som handlar på storcashen en gång i månaden, som känner sig överkörda och frånkörda och som tar den lättaste vägen ut: rasism, överdriven och enfaldig nationalism och de enklaste lösningarna enligt principen ”ruckar vi på systemet så blir det ju Afrika här, och Rinkeby Torg”.

– Ja (skratt), det är märkligt det där. Jag kommer själv från en bakgrund som jag tror är den de menar när de pratar om ”vanligt folk”. Jag är uppväxt på Lidingö, men i en trerummare i ett höghusområde. Morsan jobbade som löneassistent på kommunen och farsan var fastighetstekniker.

– När jag gjorde ”Svennen” så är han en parodi på folk i min närhet. Det ligger kärlek i den beskrivningen också: det finns inget von oben-perspektiv där, utan jag skämtar om den nivå jag känner och är uppväxt med. Det är en bild av människor jag haft och i viss mån fortfarande har i min närhet.

– Jag föraktar inte vanligt folk. Däremot tycker jag att hyfs och respekt är begrepp som folk borde ta till sig. Och att de borde läsa på.

Henrik Dorsins egen politiska analys av samtiden är klarsynt:

– Allt har ju flyttats ut mot högerkanten. Min analys är att Vänsterpartiet idag befinner sig där Socialdemokraterna befann sig för 20 år sedan. Och sen används Vänsterpartiet som ett slagträ som ett av de två ytterlighetspartierna av dem som vill bedriva realpolitik högerut: så får man sossarna att flytta sig åt höger, säger Henrik Dorsin.

Och slänger in en brasklapp, liksom för att förtydliga att det finns en gräns också vänsterut:

– Nu är det ju Proletären jag pratar med, och det, ja… men visst, jag betraktar mig som vänster. Och vänster för mig är en rättvis fördelningspolitik och att samhället tar hand om de svaga, ett samhälle som inte bygger på individualism och konsumism, som det gör idag. Jag tycker att alla ska ha samma rätt till utbildning, jag är emot friskolor och emot utförsäljningen av den offentliga sektorn, säger Henrik Dorsin.

– Jag tycker inte det är fult att tjäna pengar, men jag tycker det är fult att inte dela med sig: vi ska dela på resurserna i vårt land. De som tar hand om våra sjuka och de äldre ska hedras och deras jobb ska inte ses som ett kall. Vill man jobba som lustigkurre så måste man väl kanske slita lite hårdare då…