Bokrecension: Inblick i byggboden
Betong är inget stilistiskt mästerverk, men den ger läsaren en god inblick i byggvärlden. I såväl jobbarnas vardag som branschen i helhet.
Jakob Mathiassens debutbok Betong ger en naken och ärlig skildring av betongbranschen i Danmark. Författaren är betongarbetare och facklig aktivist sedan 2001 och har således god kännedom om den.
Självupplevda episoder varvas med historiska utläggningar om branschens utveckling i Danmark och världen, samt arbetarrörelsens framgångar och nederlag.
Det är en bransch som genomgått många förändringar (och försämringar). Detsamma kan sägas om arbetarrörelsen och dess fackliga ben.
Betong släpptes i hemlandet 2011, men har inte översatts till svenska förrän nu. För översättningen står Henrik Johansson, själv uppmärksammad arbetarförfattare och till vardags engagerad i Föreningen arbetarskrivare.
Boken blev något av en försäljningssuccé i Danmark och seglade snabbt upp på tidningen Politikens topplista över mest sålda biografier. Men kritiken var tudelad.
I en intervju i svenska Byggnadsarbetaren berättar Mathiassen att boken hyllades av kultureliten, som såg den som ett spännande reportage från ”regnskogen”, med betongarbetarna som gorillor. Men i byggboden, där han hade hämtat det mesta av sitt råmaterial, möttes den inte med samma entusiasm.
Hans arbetskamrater blev tvärtom lite sura över att han beskrivit de problem som finns. ”Alla människor vill gärna ha en fasad som de visar upp för världen och för sin familj, och så kommer det någon och visar hur det ser ut bakom den fasaden”, säger Mathiassen.
Och visst finns det en del mindre smickrande passager. Mathiassen beskriver både superiet och osämjan. Men det är inte kärnan i boken.
Mest intressant är bitarna som behandlar utstationeringen av utländska låglönearbetare. Och särskilt svårigheterna i att organisera dessa.
Mathiassen konstaterar att de allra flesta av dem utgör ett hot mot de danska organiserade arbetarnas löner och villkor. Danska arbetare har ännu inte trängts ut från byggena, men de känner pressen varje dag. Hotet om att bli utbytt uttalas högt eller antyds vid löneförhandlingar eller när det beordras om övertid.
”Jag skulle önska att det inte var på det sättet, men det är det, och det går inte att prata bort, oavsett hur många vänsterpolitiker eller liberala ekonomer som försöker”.
I ett kapitel beskrivs ett möte där Mathiassen och hans arbetskamrat når viss framgång med att få ett polskt arbetslag att intressera sig för facket. Polackerna lovar att organisera sig och de danska arbetarna lovar i sin tur att lägga ner verktygen ifall firman skickar hem polackerna för att de gått med i facket.
Men efter arbetsdagens slut är löftet som bortglömt. Polackerna säger att de har det bra som det är. ”Vi vill inte bråka.” En våg av modfälldhet sköljer över honom.
Mathiassen utforskar detta ämne ännu mer i sin andra bok Kamppladser – Østarbejdere og social dumping i byggeriet (2014). Denna har ännu inte släppts utanför hemlandet.
Betong är inget stilistiskt mästerverk, men den ger läsaren en god inblick i byggvärlden. I såväl jobbarnas vardag som branschen i helhet.