2000 postanställda riskerar att förlora sina jobb i Sverige och Danmark. Detta trots att posten redan förra året minskade personalen med 4000 anställda i de båda länderna.
Enligt Postens vd Lars G Nordström skulle det råda en övertalighet på grund av minskade brevvolymer. Ett påstående som upprepas och accepteras av Seko Postens ordförande, Alf Mellström.
Men när Proletären pratar med Anna-Karin Sparredal och Lasse Hermansson, brevbärare och medlemmar i Kommunistiska Partiet, får vi en annan bild av situationen för de anställda.
– Vår dagliga erfarenhet är att vi jobbar så mycket vi orkar, säger Anna-Karin Sparredal upprört. Vi behöver vara fler som jobbar, vi är helt slutkörda idag.
Har jobbat övertid
Anna-Karin Sparredal, som delar ut post i Göteborgsstadsdelen Majorna, berättar att hon och kollegorna jobbat övertid de senaste två månaderna. Den extra belastningen runt jul tillsammans med den senaste tidens vinterväder har gjort arbetet extra tungt.
Lasse Hermansson jobbar på att av postkontoren på Hisingen i Göteborg. Han berättar att på ett av Hisingskontoren pågår ett projekt där personalen ska halveras. Genom en arbetsrotation ska brevbärarna hinna med att dela ut två turer om dagen. 11 anställda har redan förlorat jobbet.
– Om det faller väl ut kan vi räkna med att det genomförs inom hela posten inom ett par år.
Lasse Hermansson tror att det finns en större anledning till personalminskningen än minskat antal skickade brev.
– Posten vill ha det som på Citymail, med många yngre anställda som stannar på jobbet högst några år, som delar ut post i stora distrikt.
Sämre service
En sådan omställning hos personalen ser både Lasse Hermansson och Anna-Karin Sparredal som en attack mot såväl yrkeskickligheten som anställningstryggheten.
– Det yrkeskunnande vi har efter 30 år försvinner, konstaterar Lasse Hermansson. Det blir sämre service och kvalité, och vi förlorar de förmåner vi trots allt har idag, som en ordentlig lön och många semesterdagar.
Anna-Karin Sparredal tar upp tråden.
– Vi sätter en ära i att göra ett bra jobb. Om du vet att du kommer stanna länge på en arbets- plats blir det också mera intressant att lära sig alla delar av arbetet ordentligt.
• Men finns det inget fog för påståendet att brevvolymerna minskar, och att personalen då också måste göra det?
– Postmängdens minskning står inte i proportion till de nedskärningar som görs, säger Lasse Hermansson bestämt. De har redan löst det minskade antalet brev med att ge oss större utdelningsområden.
– I perioder kan vi tydligt se att brevvolymerna minskar, fortsätter Anna-Karin Sparredal. Men det hindrar inte att vi jobbar häcken av oss, vi måste ju ändå springa i trapporna.
Lasse Hermansson påpekar att en förutsättning för att orka med de stora utdelningsområdena är att införa fastighetsboxar i flerfamiljshus. En arbetsmiljöförbättring som länge har varit en facklig stridsfråga för brevbärarna.
– Det har inte gjorts, men ändå ska posten driva igenom ytterligare en omfattande personalminskning.
Samtidigt som tusentals arbetare riskerar att förlora jobbet delar det nybildade Posten Norden ut 1,4 miljarder till aktieägarna.
Visserligen gjorde bolaget en förlust det sista kvartalet förra året, men för helåret redovisades en vinst på närmare 2,5 miljarder. Enligt överenskommelsen mellan svenska och danska staten vid bildandet av Posten Norden ska det vara en utdelningsnivå på minst 60 procent.
– Det är rent kapitalistiskt tänkande att posten ska vara ett lönsamt företag, konstaterar Lasse Hermansson. Om posten var det serviceföretag det ska vara kunde staten täcka upp ett underskott, men sedan bolagiseringen måste företaget ge avkastning.
Inte nödvädigt
Anna-Karin Sparredal och Lasse Hermansson menar att nedskärningen av antalet anställda inte är nödvändigt och att förutsättningarna finns för ett lugnare arbetstempo. Men det kortsiktiga vinst- intresset är ett hinder för en drägligare arbetsmiljö.
Ett tydligt exempel är den alltmer mekaniserade brevsorteringen, som inneburit att personal rationaliserats bort och brevbärarna fått längre turer, istället för att befria de anställda från ett tungt arbetsmoment.
– Det borde vara bra för oss, men istället innebär det tyngre arbete och arbetslöshet. Det är kapitalismen i ett nötskal, avslutar Anna-Karin Sparredal.
WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 9, 2010
