Det brådskar för högerregeringen att förvandla så mycket som möjligt i nyliberal tappning.
Efter den 16 september är kanske den chansen borta, åtminstone för de närmaste fyra åren. Även om den ”röda” oppositionen inte utesluter kapitalistiska lösningar för den offentliga sektorn.
Arbetsförmedlingens monopol avskaffades redan 1993 av den borgerliga regeringen med Carl Bildt i spetsen.
I dag har bemanningsföretagen brett ut sig, med vilket anställningsvillkor och andra regler på arbetsmarknaden har satts ur spel.
Sedan regeringsskiftet 2006 har privata aktörer, som till exempel jobb-coacher, använts via offentliga medel.
Det finns alltså i dag inget hinder för en privat arbetsförmedling. Men regeringen vill gå längre än så och helt slå ut Arbetsförmedlingens roll som förmedlare av jobb i statlig regi.
Det blir en återgång till tiden före 1936 när privata arbetsförmedlingar kunde härja fritt på bekostnad av arbetssökande.
Enligt proposition ”Valfrihet hos Arbetsförmedlingen” (2009/10:146) ska förändringen ge ”större mångfald av leverantörer i
Arbetsförmedlingens verksamhet och förbättra möjligheten för små och medelstora samt lokalt förankrade företag att leverera tjänster till Arbetsförmedlingen”.
Privata ”kompletterande aktörer, tex jobb-coacher”, som det heter, ska alltså kunna tjäna pengar på arbetslösas behov av jobb.
Ett sådant system har redan införts i Australien för 10 år sedan. Där avvecklades den statligt styrda Arbetsförmedlingen och ersattes av privata aktörer för att söka nya jobb till arbetssökande.
I Australien får de privata förmedlarna betalt efter hur många jobb de kan få fram till arbetssökande, vilket bäddar för bedrägerier där aktörer kan bluffa om sina resultat om tillsatta jobb.
Men riktigt så långt går inte den svenska regeringen.
I stället ska Arbetsförmedlingen teckna kontrakt med privata företag som erbjuder sina förmedlingstjänster.
Därefter ska de arbetslösa med hjälp av Arbetsförmedlingen avgöra vilken leverantör han eller hon vill använda sig av.
Priset för upphandlingen fastställs av Arbetsförmedlingen, och de privata förmedlarna får sedan tävla om att försöka erbjuda de bästa tjänsterna till dem som söker jobb. Det är inte kanske lika kapitalistiskt utstuderat som i Australien, men regeringens planer på ”valfrihet” är ett stort steg mot allt flera privata arbetsförmedlare och på sikt ett hot mot offentlig förmedling av jobb via den offentliga Arbetsförmedlingen.
Förutom att skrupelfria skojare kommer att lockas av att tjäna pengar på arbetslösa får inte alla arbetssökande samma möjlighet, i och med att fler förmedlare gör att utbudet av lediga jobb blir svårt att överblicka.
De som inte är attraktiva för arbetsmarknaden väljs bort av aktörerna, eftersom de är ute efter att tjäna pengar.
Lagförslaget innebär också att fackens vetorätt i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet begränsas vid upphandling, på det sättet att den stämmer överens med vad som redan i dag gäller vid upphandling enligt lagen (2007:109) om offentlig upphandling.
Den 11 mars presenterade regeringen proposition och redan den 19 maj ska riksdagen ta ställning i frågan. Tanken är sedan att lagändringen ska träda i kraft den 1 juli 2010.
Kent Haldebo
Proletären nr 19, 2010
