– Då blir våra anställningskontrakt mindre värda än papperen de är skrivna på!
Det säger Ciczie Weidby, förtroendevald i Handelsanställdas förbund, när vi träffas på ett café för att prata om den pågående processen i Arbetsdomstolen, AD, mellan Coop och Handels. Ciczie Weidby äter en sen frukost, mycket folk passerar förbi med sina brickor och musiken står på i bakgrunden.
– Vi hade förstås inte dragit det så långt som till AD om vi inte trott på en möjlig seger. Skulle domen gå arbetsköparens väg får vi leva med en ständig oro att få våra arbetstider och inkomster sänkta. Det blir hundra år bakåt i tiden i ett enda kliv. Våra löner är inte höga och med sänkta arbetstider blir det svårt att klara sig.
– Konflikten handlar om hur Las ska tolkas. Genom att kalla det en omorganisering försöker Coop komma undan lagen. Är det arbetsbrist måste man förhandla, följa turordning och så vidare.
– Arbetsmarknaden ser annorlunda ut nu än när lagen skrevs. Då hade vi gått ifrån daglönarsystemet. Idag har det kommit tillbaka men med annat namn.
• Hur fungerar Las idag menar du?
– Den passar inte dagens arbetsmarknad. Den måste skärpas så att den ger skydd även för de bemanningsanställda. De är ju våra kamrater och vi är alla lika utnyttjade, oavsett etnicitet och anställningsform. Ta de utländska chaufförerna som utnyttjas, det är ju inte dem vi ska ge oss på! Vi och dom-tänket som finns på sina håll är farligt och splittrar klassen.
– Inom Handels är det mycket bemanningsföretag inom lagerarbetet. Trots att det blir dyrare per timme för arbetsköparen tjänar de ändå på det. De slipper ta ansvar och behöver inte ta hänsyn till Las eller till att ge folk provanställning. Är det nån som inte passar får de gå.
– För mig är det viktigt att ha klassperspektiv. Det har sossarna glömt bort helt.
• Hur ser socialdemokratins roll ut i facket?
– De är väldigt starka inom Handels, säger Ciczie Weidby med eftertryck.
– Ja inte på basplanet, men ju högre upp man kommer i organisationen desto tydligare blir det. För mig som vänsterpartist finns det ett glastak. Det sägs förstås inte, men det märker man.
• Nu har vi en socialdemokratisk regering. Hur tror du det påverkar arbetsrätten?
Ciczie Weidby funderar och rör i det kallnande kaffet.
– Borgarna införde AVA, lagen om allmän visstidsanställning. Den fackliga rörelsen, och mitt eget parti, vill avskaffa den. Inom socialdemokratin är det delade meningar. Nej, socialdemokratin har lämnat klassperspektivet och vi kan inte luta oss på dem. De vågar kanske inte försämra Las men någon skärpning är jag tveksam till om de gör.
– Ändå är det som jag sa innan många fackligt aktiva som är sossar, de borde kunna påverka åt rätt håll men det görs inte. Arbetarnas parti går åt fel håll! Arbetarna borde starta ett nytt parti eller göra nånting för att ändra utvecklingen!
Ciczie Weidby pekar på tröjan med Joe Hills bild och texten ”Don’t mourn, organize!”
– Vi behöver ju vara organiserade!
– De tre förbund som har lägst kontraktsgrad, alltså flest deltider, är Handels, Hotell- och restaurang och Kommunal. De tre kvinnoförbunden. Många huvuden på färre timmar, det är arbetsköparens melodi.
• Vad säger du om 6 timmars arbetsdag?
– Det kommer säkert upp som motion på vår kongress, vi får slåss för att den går igenom. Men jag tror inte på förhandlings-vägen, då blir det de starka förbunden som kan få det. Det måste gå lagstiftningsvägen. Det är ju 80 år sen vi fick 8-timmarsdagen, det är dags nu!
• Du är säljare på Ikea. Hur är den fackliga organisationsgraden där?
– Rätt hygglig faktiskt, 65-70 procent. Med tanke på att de ”nya” anställningsformerna hindrar facklig organisering är det bra.
– Men det är svårt att få folk att engagera sig, att gå på möten och att ta strid.
– Jag måste ändå hoppas och tro att det blir en rörelse underifrån och att arbetarna organiserar sig på riktigt och ställer krav!
