Det råder hausse inom byggsektorn. Priset på byggmaterial rusar i
höjden och bristen på arbetskraft är tydlig. Ett gyllene läge således
för framgångsrik arbetarkamp vilket avspeglas i den snabba upplösningen
på Byggnads strejk.

Under förra veckan var svansföringen hög hos Sveriges Byggindustriers
sturske vd Bo Antoni. I ett pressuttalande skrev han ”Byggnads har
vilselett oss och medlarna”. De i laga ordning varslade
stridsåtgärderna kallades ”en onödig maktstrejk”, trots att Byggnads
bara tog ut 850 av 70.000 berörda medlemmar i strejk.

– Allt verkar nu handla om att stärka Byggnads ombudsmäns makt på
bekostnad av medlemmarnas inflytande, skrev Bo Antoni och kallade detta
kärnan i avtalsförhandlingarna.

Bygghaussen bidrog också säkert till att detta ”nålstick” till strejk
från Byggnads räckte för att arbetsköparna på tisdagsmorgonen skulle
vika sig på de viktigaste knäckfrågorna i det medlarbud som Byggnads
sagt nej till. I skrivande stund måste strejken värderas som en
framgång då Byggnads fått igenom merparten av de krav som låg till
grund för förbundsledningens strejkbeslut.

Resultatet

I korthet är resultatet av årets byggförhandlingar följande:

• Inledningsvis vägrade Sveriges Byggindustrier hårdnackat att ens
diskutera att fortsatt driva in de så kallade granskningsavgifterna
såväl från organiserade som oorganiserade. Byggnads tvingades släppa
frågan och beslutade istället höja medlemsavgiften med 155 kronor per
månad.

• Istället krävde Byggnads att byggarbetsgivarna ska tillhandahålla
facket löneuppgifter för alla organiserade och oorganiserade arbetare.
Utan sådana uppgifter är det omöjligt att granska lönerna. Men viktigt
är också att Byggnads då kan se vilka löner som utbetalas till
importerad arbetskraft från Polen, Baltikum och andra låglöneländer.
Här tvingades Sveriges Byggindustrier vika sig för dessa för Byggnads
oerhört viktiga krav.

Knäckfråga

• Också i den andra knäckfrågan om föreningsrätten, det Bo Antoni helt
korrekt kallade kärnan i förhandlingarna, tvingades Sveriges
Byggindustrier på knä. Nu ska samma regler gälla på alla berörda
avtalsområden vilket betyder att Byggnads ombudsmän ges rätten att
förhandla för medlemmarna vid alla lönetvister.

Därmed undanröjs arbetsköparnas krav på att vid tvister under
avtalsperioden få förhandla direkt med vad de kallar ”medarbetarna”,
utan inblandning av facket. Alltså fullständig seger för arbetarsidan i
denna principiellt avgörande fråga. För det fackliga medlemskapet
handlar ju om att arbetarna frivilligt går samman i syfte att uppträda
som ett kollektiv gentemot motparten.

• Sveriges Byggindustrier tvingas också acceptera att grundlönen
successivt höjs från 112 till 128 kronor under avtalsperioden. Detta
ligger till grund för helgersättning och permitteringslön och utgör
numera ofta lönenivå för importerad arbetskraft.

• Arbetsförkortning med en dag 2008 och en dag 2009.

• Förbättrade pensioner.

• Ett stort minus är att avtalet är treårigt. Det ansluter också helt
till Industriavtalets lönenorm på 10, 2 procent under avtalsperioden.

LARS ROTHELIUS

Röster från strejken förra veckan:

Den största byggarbetsplatsen i Stockholm som är uttagen i
strejk är Peabs bygge i Hammarby Sjöstad. Där strejkar 70
byggnadsarbetare och strejkvakterna säger att alla som jobbar här
tycker det är rätt att ta denna strid.

Utanför byggarbetsplatsen går träarbetarna Mattias Cronqvist, Andreas Erborn och Kalle Wahlström strejkvakt.

– På bygget känner alla att det här är en rätt grej, säger Kalle Wahlström.

För de tre är de stora sakerna arbetarna slåss för en
arbetstidsförkortning, en höjd minimilön och rätten att förhandla.
Sedan finns också mycket annat, men strejkvakterna är överens om vad
som är viktigast.

Konkreta krav är att minimilönen höjs från 112 till 124 kronor i timmen
och att en dags arbetstidsförkortning blir avtalad. Principiellt
viktigt är kravet att Byggnads skall få förhandla på en arbetsplats
även när anläggningsavtalet gäller.

• På kort sikt förlorar ni ju pengar så länge strejken pågår?

– Ja, nu går vi nästan ner på halv timpenning, förklarar de tre. Men det är det värt.

Andreas Erborn minns hur det var på 90-talet, när byggsektorn var i en lågkonjunktur:

– Då gällde minimilöner och så kan det bli igen. När det går dåligt behövs ett bra avtal, annars kan de göra vad de vill.

Han ser också ännu längre framåt:

– Vi måste tänka på nästa generation byggnadsarbetare och lämna över något bra till dem.

LASSE SIMMONS

Proletären 17, 2007

Längst ut på en pir jobbar Max Poulssen och Robert Andersson. De bygger
för PEAB i det attraktiva Västra hamnen i Malmö. Klockan är strax efter
lunch och de har precis gått på strejkvakten.

• Hur är stämningen bland de strejkande?

– Stämningen är bra på arbets-platsen, fortsätter Robert Andersson, vi strejkar för att få rätt löner.

– Inga problem, vi kan strejka två veckor till, säger Max Poulssen.

På förmiddagen intervjuades i radion två män som tyckte att byggnadsarbetare tjänar för bra för att strejka.

• Vad säger ni om ett sådant resonemang?

– Vad är en hög lön idag? frågar Robert Andersson retoriskt. Jämför med
någon som arbetar inomhus på ett kontor. Vi kan jobba utomhus på fjärde
våningen i minusgrader. Det är slitsamt för kroppen.

Lönefrågan är viktig, tycker Robert Andersson, inte minst att få upp
lägstalönen. På spel står också själva förhandlingsrätten. På
Citytunneln, Malmös största bygge, är den mesta arbetskraften
importerad.

– Polacker jobbar för löner på 50 kronor i timmen. När vi kräver en
höjning av lägstalönen till 124 kronor så måste det gälla dem också,
menar Robert Andersson.

Proletären 17, 2007