Lås upp hela webbplatsen

Dödande stress i LKAB-gruva

Publicerad 5 februari 2008 kl 00.00

Ännu en dödsolycka har inträffat i Kirunagruvan, den sjätte sedan 1985. Anställda och facket riktar hård kritik mot LKAB för att inte tillräckligt satsa på säkerheten.

En 21-årig man omkom i lördagskväll sedan han begravts under rasmassor 700 meter under jord i gruvan.

Olyckan inträffade sedan berget skakade av ett kraftigt skalv en kilometer öster om Kirunagruvan, av en så kallad seismisk spänning. Det kan ske när bergmassor ändrar läge av de spänningar som uppstår efter malmbrytning. Skalvet var så kraftigt att det kändes i hela Kiruna.

Den omkomne lastbilschauffören hade precis lossat sin last av gråberg på 700 meters djup när skalvet inträffade. Berget rasade ner över lastbilen som inte var förstärkt för att klara sådana ras. Inte förrän vid fyratiden på söndagsmorgonen kunde 21-åringen grävas fram under rasmassorna.

Sjätte olyckan
Det är den sjätte dödsolyckan i Kirunagruvan sedan 1985. För två år sedan omkom en 27-årig gruvarbetare i samband med ett bergras. Enligt facket är det ungefär 150 bekräftade ras varje år i gruvan, men mörkertalet är stort då man inte längre orkar rapportera alla sten som rasar.

– När gruvan fick känna av skalvet rasade det i områden där berget är dåligt förstärkt, säger Sixten Snell till Proletären.

Sixten Snell berättar att han befann sig på en nivå ovanför mannen som nu omkom. Han satt i sin lastare när det plötsligt small till och började rasa sten runt om, även på lastarens tak. Men han lyckades ta sig ut från gruvgången och nå säkert område i gruvan.

– Det rasar sten i gruvan i samband med skjutningarna på natten, i områden nära salvorna, men då är det inte folk i gruvan. Den här gången rasade det trots att berget var förstärkt i det område där jag jobbade.

– Hur det var med bergförstärkning just där han omkom vet jag inte, säger Sixten Snell.

Enligt Sixten Snell kan en del problem med ras förklaras av att brytningen blivit mer storskalig. Så kallad rasbrytning innebär att man borrar uppåt för att sedan spränga så att berget ska rasa ner i hålan som bildas. Därefter tar lastare över. Sixten Snell liknar det hela med en fågelautomat. Men det rasar dåligt när man borrar för högt.

– Berget har inte sprängts loss ordentligt och när det inte fått rasa ordentligt blir det farligare för oss som jobbar i gruvan, säger han.

Ingen överraskning
Gruvtolvan i Kiruna anser att olyckan inte kom som en överraskning. Facket har länge varit kritisk till den höga produktionstakten i gruvan. I dag blir det allt vanligare att skrotare (som arbetar med att förstärka berget) hinns ikapp av lastare. När arbetsgrupper kommer för nära varandra går det ut över den säkerhet som krävs i en gruva.

– Vi har påtalat problemet länge. Nu är det dags att det händer något, säger Gruv 12:ans ordförande Harry Rantakyrö.

Nu kräver gruvfacket att LKAB ser över säkerheten i gruvan och att berget förstärks. Även Arbetsmiljöverket ställer krav på bättre bergförstärkningar. I veckan ska tjänstemän från myndigheten i Luleå upp till Kiruna för att utreda dödsolyckan. Klockan tolv på måndagen stoppades allt arbete vid LKAB i Kiruna för en tyst minut till minne av den omkomne.

KENT HALDEBO
Proletären 6, 2008

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: