Teleföretaget Ericsson betalade tolv miljoner kronor i provision till Omans minister för post och telekommunikation, Ahmed Suwaidan Al Balushi, i slutet på 1990-talet. Det avslöjar Sveriges Radio Ekot. Pengarna sattes in på ett hemligt schweiziskt konto som officiellt tillhörde handelsagenten Peter Sullivan och hans företag Middle East Services. Inbetalningen gjordes i samband med att Ericsson fick en order värd 300 miljoner kronor av Omans telemyndighet för att bygga ut mobilnätet i huvudstaden Muscat. Provisionen till Ahmed Suwaidan Al Balushi, som även var högste chef för Omans telemyndighet, kan därför betraktas som en muta.
Handelsagenten Peter Sullivan förnekar att den verklige ägaren till bankkontot var Ahmed Suwaidan Al Balushi. Samtidigt visar Ekots granskning att Ahmed Suwaidan Al Balushi en kort tid efter att ha avgått som minister inledde en karriär som finansman i samarbete med just Peter Sullivan.
Miljontals kronor
Ekots granskning avslöjar även två andra fall av misstänkta mutor från Ericsson till makthavare i andra länder. Djillali Mehri, en av Algeriets rikaste män och mellan 1997 och 2002 invald i Algeriets parlament, var samtidigt en av Ericssons handelsagenter. Bara under 1999 erhöll han 20 miljoner kronor i provisionsarvode från Ericsson.
Det andra fallet rör sonen till Syriens före detta vicepresident, Jamal Khaddam. I slutet av 1990-talet var fadern, Abdul Halim Khaddam, en av Syriens mäktigaste politiker och hade stort inflytande över beslut som fattades av landets telemyndighet och mobiloperatörer.
Mellan 1997 och 2001 fick Jamal Khaddam fyra miljoner från de hemliga schweiziska bankkonton som Ericsson använde för att betala sina handelsagenter.
Minnesförlust
Ericssons ledning drabbades efter Ekots granskningar av akut minnesförlust och hävdade att de inte ens kom ihåg namnen på sina handelsagenter. Därefter skrev de i ett uttalande att ”vi ser inget fel med Ericssons agerande i de här fallen”.
Michael Treschow, styrelseordförande i Ericsson, uttalade sig senare i Ekot och hävdade att det är svårt för ett stort företag som Ericsson att ha kontroll över sina handelsagenter.
– Man har naturligtvis inte jättekoll exakt på vad varje handelsagent gör vid varje tillfälle.
Uppgifterna om Ericssons eventuella mutbrott hittades i interna Ericsson-dokument och i bankhandlingar från UBS bank i Schweiz som lämnades över till svenska myndigheter efter en skattebrottsutredning mot Ericsson.
Om Ericssons arvoden till de utländska makthavarna kan betraktas som mutor även i lagens mening får vi aldrig veta eftersom de eventuella brotten är preskriberade.
JENNY TEDJEZA
Proletären 49, 2007
