–Jag skildrar de delar av arbetarklassen som är utanför det etablerade samhället, och som många glömmer, berättar Renzo Aneröd. Som i min senaste bok ”Fiender”, där nazister och extremnationalister också är med för att de kommer från arbetarklassen.
– Som arbetarförfattare är det min plikt att skildra hela arbetarklassen, och inte bara de som har bra åsikter. Det är ju det som skiljer en arbetarförfattare från att vara enbart en politisk författare.
• Så du ser dig som arbetarförfattare?
– Det gör jag definitivt. Jag tillhör en tradition som går tillbaka till författare som Jan Fridegård och Ivar-Lo Johansson.
Vem är arbetarklass?
Renzo Aneröd har nu i höst avslutat sin trilogi över den göteborgska arbetarklassen, med ett speciellt fokus just på subkulturerna. Nu arbetar han med den sista filmen som också är i samma anda. Namnet är ”Nationalismens återkomst” och speglar personer som valt att tillhöra någon form av patriotisk eller nationell rörelse.
• Hur skulle du definiera arbetarklassen idag?
– Ja, det är väl inte helt lätt, säger Renzo Aneröd och tänker efter en stund. Den rent marxistiskt ekonomiska definitionen stämmer ju fortfarande till stora delar. Jag kan bli sur ibland för att det finns en splittring inom arbetarklassen mellan de som tjänar lite och de som tjänar bättre.
– Till exempel kan jag höra att hamnarbetare inte skulle vara arbetare för att de har så hög lön, men det köper inte jag. Arbetarklass idag är att dels inte ha någon makt över sig själv, så att man måste sälja sin arbetskraft, och dels att inte ha någon makt över samhället och ingen tillgång till tidningars debattsidor. Det har varken hamnarbetare eller servitörer, så det handlar inte om lön.
Splittring
Renzo Aneröd hejdar sig en stund, tar en klunk av kaffet och säger med ett leende att Proletärens läsare nog tål ett längre resonemang om klassbegreppet.
– Det blir svårare när sådana som är papperslösa eller socialbidragstagare ska definieras, fortsätter han. Underklassen, eller de som marxismen kallar trasproletariat, och det är ju en definition som är flytande. Återigen finns det många som försöker skapa splittring. Det finns den skötsamma arbetarklassen och det finns den icke skötsamma arbetarklassen. Det är också en förrädisk väg att gå, eftersom det återigen blir en splittring och jag vill inkludera båda grupperna i arbetarklassen.
Renzo Aneröd medger att detta är svårt idag, med det splittrade samhälle vi lever i. Splittringen får många negativa konsekvenser. Populistpartier försöker utnyttja och slå in en kil mellan de två delarna av arbetarklassen. Partier som Sverigedemokraterna och Fremsk-rittspartiet appellerar till den skötsamma delen av arbetarklassen.
– Så det är en viktig del i mina böcker att skildra olika arbetare, oavsett var man jobbar.
• Varför har det blivit såhär splittrat?
– Det jag försöker skildra i mina böcker är att unga från arbetarklassen inte har en klassidentitet längre och inte är stolta över sin klass, säger Renzo Aneröd. Istället låtsas många som att man lever helt individbaserat, medan andra söker sig en identitet i någon subkultur. De i förorten kan söka sig till kriminella gäng, eller till islamismen. När klassidentiteten saknas blir det den etniska eller religiösa identiteten som kommer istället.
– Orsaken till detta är för mig politiken på 1990-talet, fortsätter Renzo Aneröd. Det var ju där hela Sverige såldes ut, skolor och sjukhus började privatiseras, den kommunala verksamheten skars ner eller såldes ut. Stoltheten försvann från arbetarklassen.
– Samtidigt kom det kommersiella in i kulturen, där dokusåpafigurerna skulle bli arbetarklassens förebilder, lägger Renzo Aneröd till.
Han berättar att han nyligen sett tv-programmet Ullared som ett exempel på det han beskriver.
– Arbetarklassen har blivit några driftkuckus för medelklassen och förödmjukas som några apor på zoo som man kan driva med.
Renzo Aneröd har bland annat i sina krönikor i GT kritiserat vänstern i allmänhet för att vara för flat mot islamismen och tillåtit Hizbollah att ta plats i Palestinademonstrationer.
– Som med mycket annat är det två plan, förklarar han. De ungdomar som luras i islamistiska rörelser är man ju inte för flat mot. De är ju där för att man söker en identitet och en gemenskap. Det är ju inte de man ska bekämpa, tvärtom. Däremot är de som är ledande islamister inte från arbetarklassen någon av dem, och jag har gjort mycket research om detta. De är högre akademiker som manipulerar ungdomar, och ser man på deras retorik så är det det rakt motsatta som arbetarrörelsens ideal.
• Oavsett vad man tycker om Hizbollah och Hamas så är de ledande krafter i kampen mot Israel.
– Ja, men man kan som vänster inte bara acceptera att det är så. Man måste vara så starka själva och föra fram sin egen ideologi i paroller och tal i demonstrationer. Det måste finnas som ett alternativ, och även om PFLP är svaga nu, måste de hjälpas och stöttas.
• Finns det inte risk att man hamnar hos Sverigedemokraterna eller liberalerna med ditt resonemang?
– Nej, jag tycker inte det. Man kan inte sätta dagordningen efter vad de säger. Sedan är det en viktig skillnad i att Sverigedemokraterna är emot muslimer för att de är just muslimer, och jag är emot islamismen som ideologi för att den splittrar arbetare.
Kulturellt arbete
Splittringen av arbetarklassen och hur det har försvagat arbetarrörelsen är det som Renzo Aneröd kommer tillbaka till flera gånger under vårt samtal. Diskussionen går in på vad som krävs för att motverka detta.
Lösningen kan inte bara ligga på ett ekonomiskt plan, eftersom splittringen har gått för långt, utan Renzo Aneröd menar att det krävs ett kulturellt arbete för att föra tillbaka stoltheten till arbetarklassen. Det är det han försöker göra när han föreläser på gymnasieskolans yrkesförberedande program eller ute i fackföreningar.
– Man ska aldrig se upp till medelklassen, det är vi som är från arbetarklassen som har skapat den bästa kulturen och vi har verkligen något att berätta, mer än någon existentiell ångest som kultureliten sysslar med ibland.
– Arbetarklassen ska ta makten över kulturen, och återfå arbetarstoltheten annars söker sig unga arbetare till extrem nationalism eller till islamism, avslutar Renzo Aneröd.
PÄR JOHANSSON
Proletärens helgbilaga