Det säger en av dem som ockuperat ett stort hus mitt i centrala Göteborg. Vi kan kalla honom Martin. Han har varit i huset sedan lördagen 18 juli. Det var då, på morgonen, som en grupp bröt sig in i det tomma huset.
– Vi måste ta saken i egna händer, säger ”Sara”, en annan av ockupanterna. Politikerna i kommunfullmäktige har inte samma intressen som vi. De vill ha en evenemangsstad. Men vi vill hellre ha billiga hyresrätter än ett stort pariserhjul!
Det 60 meter höga pariserhjulet är det senaste projektet som ska ”sätta Göteborg på kartan”. Den årliga kostnaden på 22 miljoner kronor har fått många fler än Sara att ifrågasätta politikernas prioriteringar.
Politiska budskap
”Staden tillhör folken inte företagen”. Så står det på en av banderollerna som hänger ner för fasaden på det ockuperade huset. Det politiska budskapet sticker av rejält mot omgivningen. Det 19 rum stora tegelhuset är beläget bland anrika universitetsbyggnader och gigantiska patriciervillor bakom Götaplatsen.
Huset har stått tomt i över tio år. Tidigare ägdes det av affärsmannen Uno Ranch. Han testamenterade huset till Frälsningsarmén i slutet av 1990-talet och 2002 såldes det vidare till fastighetsföretaget Ernst Rosén AB.
Av interiören att döma var det länge sedan byggnaden renoverades. Huset har tillåtits att förfalla. Väggarna flagnar och på vissa ställen gapar stora hål. Några av fönstren är trasiga. Men det är svårt att undgå husets potential.
Här skulle det finnas gott om utrymme för replokaler, rum för filmvisning, danslokaler och mycket annat.
– Vi hoppas på att antingen det här eller något annat hus görs till ett aktivitetshus, säger Sara.
Politiker vägrar lyssna
Men politikerna vill inte lyssna på ungdomarna.
– Så länge de håller på med såna här olagligheter vägrar jag att träffa dem, säger kommunalrådet Owe Nilsson (S) när Proletären ringer honom för en kommentar.
Därför fortsätter ockupationen. Både Sara och Martin upplever att allmänheten, till skillnad från politikerna i fullmäktige, stödjer deras aktion och krav.
– I morse vaknade jag av att någon knackade på dörren. Utanför stod två damer med nybakat bröd, berättar Martin. Han tror att den svåra bostadssituationen i Göteborg har gjort att många är positivt inställda till protester mot den förda bostadspolitiken.
– De flesta vet hur bostadsbristen ser ut. De håller med oss om det vi säger, säger han.
Men hittills har inte kraven på fler bostäder lett till att Göteborgs kommun på allvar satsat på bostadsbyggande. Boverket spår till och med att nyproduktionen av lägenheter, och framförallt av hyresrätter, kommer att sjunka än mer de närmsta åren.
– Bostadsföretagen tjänar pengar på att ha bostadsbrist, det driver upp hyror och priser. Det är en nyliberal och arbetarfientlig politik. Det är ju vi som har byggt den här staden, men vi får inte vara här, säger Sara.
Hon ser kopplingar mellan den usla bostadspolitiken och andra sociala nedskärningar i samhället.
– Det är ju inte bara vi ungdomar som saknar bostäder som drabbas av den förda politiken. Det handlar om att politikerna stänger ner fritidsgårdar och andra offentliga lokaler också. De tar ifrån oss allt.
Proteströrelse?
Kanske börjar en proteströrelse så sakta att växa. Detta är bara ett i raden av hus i Göteborg som har ockuperats den senaste tiden, och när politikerna har fattat beslut om nedskärningar i stadsdelarna så har de på flera håll mötts av namninsamlingar och manifestationer.
De politiska kraven från dem som ockuperar huset bakom Götaplatsen är tydliga: Bygg fler billiga hyresrätter och upprätta ett ungdomens hus.
– Det här är ingen festkommitté för stans uttråkade ungdomar. Vi slåss för politiska krav, säger Martin.
LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 31, 2009
Polisen kastar ut ockupanterna
• Tisdagen 28 juli klockan 9.00 tog sig ett trettiotal poliser in i det ockuperade huset och beordrade ungdomarna att lämna byggnaden. Allt gick lugnt till.
Ockupanterna är fast beslutna att fortsätta kampen.
– Vi kommer att fortsätta uppmärksamma bostadsfrågorna. Vi ser en jättetråkig utveckling där kommersiella intressen styr och innerstan bara byggs för de rika, säger Ylva Gellerstedt.
Hon berättar att människor i alla åldrar har visat sitt stöd för ockupationen.
– Nu har det börjat pratas om bostadsfrågor, och det är det vi vill åstadkomma. Vi vill lyfta den politiska debatten.
Lång kamp för ungdomens hus
• Kampen för ungdomens hus i Göteborg har många år på nacken. 1994 tog kommunstyrelsen beslut om att Tullpackhuset i Göteborgs hamn skulle göras om till ett ungdomshus, efter vallöften från Socialdemokraterna. Hösten samma år började föreningar flytta in i lokalerna och verksamheter startades upp.
Men politikerna svek sina löften. 1997 såldes huset till Higab och ungdomarna kastades ut. Detta ledde till starka protester. Ungdomarna demonstrerade mot beslutet och huset ockuperades.
Trots protesterna stod politikerna fast vid sitt beslut.
Sedan 2002 hyrs lokalerna av Casino Cosmopol.
Från löften om aktivitetshus åt ungdomar till kasino, alltså. Tydligare än så kan knappast bostadspolitiken illustreras.
