Den svenska naturvårdspolitiken har aldrig varit särskilt långtgående, men den har allvarligt försämrats under senare år.

Riksdagens miljömål, som bland annat syftar till ett rikt och varierande växt- och djurliv, levande våtmarker och en giftfri miljö är långt ifrån att uppnås.

Bengt K Johansson, ordföranden i det statliga miljömålsrådet, hoppar nu av sitt uppdrag i protest mot regeringens bristande intresse för miljöfrågorna.

Naturskyddsföreningen har genomfört en omfattande granskning av regeringens naturvårdspolitik. Föreningen har analyserat en stor mängd beslut och dokument och skräder inte orden när de konstaterar att ”resultatet av granskningen är nedslående. Granskningen visar att regeringen konsekvent och allvarligt försvagat skyddet av vår svenska natur. Det framkommer en tydlig bild av att ett systemskifte pågår i svensk naturvårdspolitik. Perspektivet har flyttats från naturvårdande till produktions- orienterat. Regeringen sätter det privata ägandet före alla medborgares önskan om att värna naturen för kommande generationer.”

Ett av de allvarligaste och mest akuta hoten idag är utarmningen av den biologiska mångfalden. Naturskyddsföreningen slår fast att ”om den biologiska mångfalden utarmas kan ekosystemen bryta samman.” Enligt beslut av både FN, EU och den svenska riksdagen skulle utdöendet av växter och djur ha stoppats i år, men utdöendet fortsätter.

Minst en femtedel av världens däggdjur är utrotningshotade. Bara i Sverige är 3500 arter hotade eller missgynnade och läget förvärras enligt artdatabankens senaste rapport.

Självfallet måste människan för sin utkomst använda sig av naturens möjligheter. Jordbruk och skogsnäring, gruvdrift och vattenkraft är ofrånkomliga inslag i människans verksamhet.

Men samtidigt måste detta ske med största möjliga hänsyn till den biologiska mångfalden. Varje organism som försvinner är oåterkalleligen borta för all framtid.

Om det komplicerade samspelet mellan organismerna i ekosystemen störs får detta förr eller senare konsekvenser som är svåra att förutsäga eller överblicka.

Visst kan man ifrågasätta om exempelvis varje liten insektsart är betydelsefull, men en gradvis utarmning av artrikedomen orsakar förr eller senare kvalitativa förändringar som kan få stora följder.

I ekosystemens komplicerade nätverk har också rovdjuren en viktig reglerande roll. På lång sikt har de en positiv betydelse också för sina bytesdjur i naturen.

Ett sådant synsätt är dock inget för regeringen. Istället har skyddet för våra rovdjur försvagats. Alla med vapenlicens har numera rätt att skjuta ett rovdjur som hotar tamboskap eller hundar.

Naturskyddsföreningen menar att den genomförda lagändringen i praktiken ”sätter fredandet av vargen ur spel” och dessutom ”har möjligheterna att jaga lodjur utvidgats”. Trots dessa möjligheter förekommer ändå en omfattande tjuvjakt framförallt på varg.

Det finns så få vargar i Sverige att risken för negativa effekter av inavel måste beaktas. Linda Laikre som är docent i populationsgenetik och studerat vargen, anser att ”det krävs minst 1000 individer för att man ska vara rimligt säker på en långsiktigt genetiskt hållbar vargstam”.

I ekologins barndom såg man de naturliga ekosystemen som stabila där de ingående arterna levde i balans med varandra. Numera har man en mer dynamisk syn på naturen.

Allt förändras, men allt hänger också ihop. Även människan är en del av naturen, hon påverkar naturen och förändringar i ekosystemen kommer i sin tur att få återverkningar också för henne.

Idag förändras ekosystemen snabbt i Sverige. Många arter i skog och jordbruksbygd minskar drastiskt medan ett fåtal arter gynnas av förändringarna och ökar i snabb takt. Skarvar och gäss är arter som har ökat dramatiskt under de senaste decennierna. Det visar att stora förändringar skett i våra kustvatten och på strandängar där dessa fåglar lever.

Den viktigaste faktorn som reglerar en arts antal är födotillgången. Skarvarna lever av småfisk och gässen betar gräs. Skarven är ofta illa sedd, men människan kan själv ha bidragit till artens ökning.

Övergödningen av våra kustvatten har gynnat småfisken och utfiskningen av de större fiskarna har gjort att skarvarna slipper konkurrens från dem. Och när korna som tidigare betade på strandängarna hålls inomhus får gässen fritt spelrum där.

I båda fallen kan människans ingrepp ha ökat tillgången på föda för just de här fåglarna. Till detta kommer att dessa fåglars naturliga fiender som räv, örn och berguv är fåtaliga, också detta genom människans försorg.

Men också det lilla spindeldjur som orsakar rävskabb kan ha gjort att antalet gäss blir fler.

Allt hänger ihop och när några arter ökar eller minskar eller kanske helt försvinner får det återverkningar för övriga organismer i ekosystemen.

Ett stort antal ämnen, giftiga eller med okända konsekvenser, sprids i naturen, många anrikas i näringskedjorna och når förr eller senare också oss människor.

Trots detta har regeringen minskat stödet till de jordbruk där man inte använder bekämpningsmedel. ”För att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet måste giftanvändningen minska” konstaterar Naturskyddsföreningen. 

Vad gäller skogsbruket menar man att ”i skogen stärks strävan att öka virkesproduktionen på bekostnad av målet att värna skogen som naturmiljö”.

För skogsnäringen finns regler som syftar till att bevara känsliga skogsmiljöer vid avverkningen men trots att skogsägarna regelmässigt bryter mot dessa regler vägrar regeringen att införa sanktioner.

I Proletären har vi tidigare varnat för ett lagförslag som hotar strandskyddet och inskränker allemansrätten.

Det förslaget har nu regeringen drivit igenom och flyttar därmed beslutsrätten om strandskyddet från länsstyrelserna till kommunerna.
Kommunerna har redan tidigare visat sig vara frikostiga med dispenser men våra stränder är alltför viktiga miljöer för att utlämnas åt kommunpolitikerna.
Allemansrätten ska skydda allas vår rätt att uppleva och njuta av denna gemensamma naturtillgång.

Stränderna är också av avgörande betydelse för en lång rad växter och djur. Nästan en tredjedel av landets rödlistade arter finns just i dessa områden. Stränderna är dessutom mycket viktiga som rastplatser för flyttfåglarna.

Naturskyddsföreningen menar att regeringens miljöpolitik styrs av okunnighet, men när man hör miljöministern argumentera undrar man om han inte snarare talar mot bättre vetande.

Han blir ytterligare en i raden av exempel på hur en ung, något radikal miljöförespråkare köps upp och blir en kugge i det marknadsliberala maskineriet.

När Reinfeldt tillsatte Andreas Carlgren som miljöminister satte han verkligen bocken till trädgårdsmästare!

Bo Brinkhoff
Proletären nr 19, 2010