– Nej, nej, och åter nej. Staten ska inte driva företag utan det är kapitalister som måste in för att kunna rädda Saab från konkurs och nedläggning, tjatar Maud Olofsson på som en självgående jukebox.
Men faktum är att staten en gång rädda svensk stålindustri från sotdöden.
Det var under 1970-talets internationella stålkris som dåvarande borgliga regering tvingades gripa in för att rädda stålindustrin. De tre största verken inom handelsstål: NJA, Oxelösund och Domnarvet slogs ihop till Svenskt Stål Aktiebolag, SSAB. Inga kapitalister ville fortsätta att investera mer pengar i de förlustdrabbade företagen.
Ingen framtid
Precis som varven ansågs stålet på 1970-talet inte ha någon framtid längre i Sverige. Att tillverka stål kunde Sydkorea och andra nya industriländer med billig arbetskraft och toppmoderna järnverk mycket bättre, påstods det. De svenska kapitalisterna var inte intresserade av att rusta upp svenskt stål.
Det var i det läget som staten grep in. En statlig utredning tillsattes för att göra upp planer på hur stålindustrin skulle räddas. Handelsstålsutredningen, som den kom att heta, förordade en sammanslagning av NJA, Oxelösund och Domnarvet och i slutet av 1977 bildades SSAB.
I januari 1978 startade verksamheten och efter fyra år gick SSAB med vinst för första gången. År 1986 började en privatisering av stålföretaget och 1989 introducerades SSAB på börsen. 1992 sålde den borgerliga Bildtregeringen ut delar av statens andelar och 1994 var statens ägande i SSAB helt avvecklat.
I dag är SSAB:s dominerande ägare Industrivärlden med 16,3 procent av aktiekapitalet och 21,2 procent av rösterna i bolaget. Industrivärlden ägs i sin tur av Handelsbanken, Wallenberg och Lundbergs. Man kan alltså säga att man är tillbaka där det en gång började, eftersom Domnarvets Jernverk en gång ägdes av finansfamiljen Wallenberg.
Blomstrande företag
Trots allt kraxandet från regeringen sida om att staten inte är en lyckosam ägare så är SSAB i dag Nordens största tillverkare av handelsstål. Produktion sker främst i Luleå, Borlänge, Oxelösund och Finspång. Antalet anställda var närmare 10000 för bara något år sedan.
Under de senaste femton år har bolaget genererat en vinst på 34 miljarder kronor, efter en försäljning av stål till ett värde av 352 miljarder. SSAB har dessutom betalat in 11 miljarder kronor i skatt till staten samt 55 miljarder kronor i löner till de anställda.
Det är facit efter statens ingripande på 1970-talet. Ett blomstrande företag av en sammanslagning av tre stålföretag som ingen kapitalist ville ta ansvar för när det begav sig. Så visst går det även med kapitalistiska medel att rädda det krisdrabbade Saab, om bara vilja finns så att säga.
KENT HALDEBO
kent.haldebo@proletaren.se
