Den så kallade 75-dagarsregeln som högerregeringen införde den 8 april 2008 innebär att ersättningen från a-kassan begränsas så att den som är deltidsarbetslös bara kan stämpla på deltid i 75 dagar.
När dagarna är slut måste han eller hon (oftast hon) välja mellan att säga upp sig från deltid och börja stämpla på heltid, eller att arbeta deltid utan ersättning från a-kassan.
Det är ont om heltidsjobb, speciellt i dagens lågkonjunktur, och därför ser många ingen annan utväg än att bli helt arbetslösa.
Alternativet är att fortsätta arbeta deltid utan ersättning från a-kassan. Tillfälliga vikariat ger knappas en inkomst som det går att leva på.
Absurd politik
Med sin absurda arbetsmarknadspolitik har högerregeringen pressat tiotusentals deltidsarbetande till ett val mellan pest och kolera. Antingen tvingas de säga upp sig och stämpla på heltid eller så får de leva på en usel lön och socialbidrag.
De skärpta reglerna ska hindra deltidsarbetslösa från att använda a-kassan som utfyllnadslön, är högerns besked. Men vad är alternativet? Ingenting. Det är deltidsanställda som själva får betala arbetsköparnas ovilja att anställa dem på heltid.
Sedan regeländringen infördes har nästan 10000 av ungefär 100000 deltidsarbetande i landet blivit av med a-kassan, varav 6000 är med i någon av LO-förbundens a-kassor. Tre av fyra utförsäkrade är kvinnor och två av tre är 40 år eller äldre. Det framgår av en rapport som IAF nyligen har överlämnat till regeringen.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen redovisar också att det nya regelverket för deltidsarbetslösa utfallit med vinst för staten. Utgifterna har nämligen minskat med 725 miljoner kronor om året.
Efter att utgifterna för dem som valt att säga upp sig och istället börja stämpla på heltid räknats bort blev nettovinsten 500 miljoner kronor för staten. IAF framhåller dock att summan kan öka vid grundligare studier.
Staten går plus
Staten har alltså tjänat minst en halv miljard på att fördärva den enda utväg deltidsarbetslösa hade till en någorlunda acceptabel inkomst. Men det är klart, pengar till skattesänkningar ska ju tas någonstans och i det läget valde högern att försämra för alla som är beroende av olika bidrag.
Till råga på allt dras Arbetsförmedlingen med överskott på 10 miljarder kronor, och det samtidigt som arbetslösheten ökat och tre miljarder har bränts på jobbcoacher till ingen nytta. Enligt AF är en förklaring att allt färre arbetslösa har rätt till ersättning från a-kassan.
Ännu ett kvitto på regeringens inkompetenta arbetsmarknadspolitik. Men kanske har arbetsköparna erbjudit heltid istället för deltid? Högerns motiv var ju att befria kvinnor från deltidsstämplandets fälla.
Frågan är alltså om de deltids-arbetande arbetar mer efter försämringen? Det vet ingen, varken regeringen eller IAF. Den enda säkra sanningen är att staten tjänar pengar på deltidsarbetslösas kamp för att få heltidsjobb.
Högerregeringens så kallade jobbpolitik är inget annat än rappakalja. Tio miljarder kronor räcker långt inom offentlig sektor. Satsa pengarna på att anställa heltidare i stället för att frossa med skattesänkningar för rika. Att göra folk fattigare är ingen väg ut ur krisen.
KENT HALDEBO
Proletären nr 48, 2009
