Istället för att häva sanktionerna – USA sätter pris på Maduros huvud
Trumpadministrationen väcker åtal mot Maduro och utfäster en belöning på 15 miljoner dollar för information som leder till hans gripande.
Mitt under coronavirusets härjningar – och samtidigt som kraven på att USA ska häva sina sanktioner mot Kuba, Iran och Venezuela växer – väljer Donald Trumps regering att dramatiskt höja insatserna i sina regimskiftesplaner för Venezuela.
I torsdags offentliggjorde USA:s justitieminister William Barr att Venezuelas president Nicolas Maduro åtalas för narkotika- och terrorbrott. Utan att presentera några bevis anklagar USA Maduro och 14 andra nuvarande och tidigare ministrar och militärer för att tillsammans med den colombianska gerillan Farc i åratal ha smugglat tonvis av kokain från Colombia till USA.
De svepande anklagelserna inkluderar ordföranden i Venezuelas konstituerande församling, Diosdado Cabello, som tillsammans med Maduro, och i maskopi med Farcledarna Ivan Marquez och Jesus Santrich, ska ha använt kokainsmuggling som ett vapen för att försämra hälsan i USA.
Nog väl makabert för de allra flesta, men kanske ligger det nära till hands för en regering vars sanktioner verkligen skördar liv i andra länder att presentera liknande konspirationsteorier.
Trumpadministrationen har utfäst en belöning på 15 miljoner dollar till den som har information som leder till gripandet av Maduro, försvarsminister Vladimir Padrino Lopez eller ordföranden i högsta domstolen, Maikel Moreno. 10 miljoner dollar för de övriga på listan.
Anklagelserna kommer i ett läge då Trump ser ut att ha tappat tron på sin marionett i Venezuela, den självutnämnde presidenten Juan Guaido, som inte lyckades med sitt försök till statskupp förra året och som inte blev omvald till talman i parlamentet i januari i år.
Åtalet strider också mot vad som länge varit USA:s egen policy gentemot Maduro, påpekar Washington Post. Så sent som förra året hette det att man inte skulle förfölja Maduro om han bara lämnade makten och gick i exil. Nu säger Barr att USA arbetat på åtalet mot Maduro i ett decennium.
Det kanske mest uppseendeväckande är att en av de åtalade personerna på listan själv öppet erkänner konspiration, men inte mot USA utan mot Venezuela.
Den före detta officeren i Venezuelas militär Cliver Alcala bor sedan två år tillbaka i Barranquilla på Colombias karibiska kust. I tisdags stoppades en lastbil utanför Barranquilla som visade sig innehålla en veritabel vapenarsenal, och i intervjuer i Colombia säger Alcala öppet att vapnen var för att ”befria” Venezuela, i en operation han planerat tillsammans med Guaido och rådgivare från USA, med den colombianska statens godkännande.
Venezuelas regering har fördömt såväl anklagelserna från USA som vad man ser som det senaste i en rad försök från Colombias president Ivan Duques sida att destabilisera Venezuela.
Trots alla olikheter i övrigt verkar USA desperat pröva samma taktik mot Maduro som man använde mot Manuel Noriega 1989.
William Barr är sedan ett år tillbaka åter USA:s justitieminister. Han hade samma ämbete under George Bush den äldre, som var president när USA åtalade Panamas diktator Noriega för knarksmuggling och därefter invaderade militärt och grep honom.
Men skillnaderna mellan de båda situationerna är enorma. Noriega var Washingtons egen man, som förmedlade USA:s stöd till kontrarevolutionära mördarförband i Nicaragua och El Salvador. Han var CIA-agent från början, utbildad i det ökända School of Americas – och vars omfattande narkotikasmuggling tolererades av USA – men som offrades när han slutat lyda Washington.
Och USA hade en helt annan kontroll över Panama, alltsedan den lilla staten bildades genom USA:s manövrar 1903 – vid bygget av Panamakanalen. Tidigare var dagens Panama en del av Colombia, men det första företrädarna för den nya statsbildningen gjorde var att sluta ett avtal som gav USA exklusiv rätt till det värdefulla kanalområdet.
Med Maduro och Venezuela förhåller det sig väldigt annorlunda. Nicolas Maduro är busschauffören och fackföreningsmannen från Caracas som fick ta över presidentposten när Hugo Chavez dog 2013. Och Venezuelas väpnade styrkor är mångdubbelt starkare än Noriegas var, och inte infiltrerade av USA. Tvärtom tyder mycket på att USA lät sig luras vid kuppförsöket förra året och trodde att man hade officerare på sin sida, som i själva verket var lojala med Maduro.
Venezuela stöds också av Ryssland och Kina, och även den oberäknelige Trump inser nog att en intervention i Venezuela idag skulle vara en helt annan sak än i Panama för 30 år sedan.
Man ska inte heller underskatta den inrikespolitiska dimensionen för Trump. Det är valår i USA, och vilda västern-doftande utspel om pris på Maduros huvud kan säkra segern i Florida, där hatet mot Venezuela är starkt bland den exilkubanska extremhögern.